Folk som är kinkiga i maten

Jag tänkte att det skulle vara intressant att höra vad ni anser om de som har som vana att inte "tycka om" den eller det andra. Är ni själv en av dem?

Personligen retar jag mig alltid lite grann på folk som inte har förmågan att ta till sig en mängd olika smaker och konsistenser. Enligt mig finns det en trångsynthet och barnslighet i det beteendet. Samtidigt tycker jag synd om alla de som går miste om så många spännande smakupplevelser.

Jag har en bild att äldre män är i majoritet i den här gruppen. De som är uppfödda av de gamla bondesamhällets matkultur har svårt att sträcka sig från det invanda "kött, sås och potatis". En annan kategori är ungar som blivit curlade genom sin uppväxt, så att de aldrig har blivit tvingade att testa olika maträtter.

Fan, med tanke på rubriken trodde jag det skulle vara nåt spektakulärt.


Låt folk äta och tycka om vad de vill.

Håller med TS lite. Så länge det inte rör sig om moraliska, religösa eller etiska ställningstaganden som hindrar personen från att äta något.
Alltså, en veggis som inte vill äta min vegetariska lasagne för att det kan vara löpe i osten kan jag inte riktigt med att bli sur på, men däremot en allätare som inte vill äta den för att den innehåller majs.
Och folk som gärna klämmer i sig industrikorv, men inte vill äta bräss eller njure eller griskind för att det är äckligt, ja dem tycker jag nog mest synd om.

När man lagar mat själv får man själv bestämma, när man bjuds så äter man. Punkt!

Om det inte är något fel (rutten tex) på maten eller den är dåligt tillagad (rå, bränd osv) så äter man och håller tyst. Undantag är såklart allergier eller vegoval.

Så jävla illa kan ju inte nånting smaka, det är ju inte bajs det bjuds på.

Jag är jättekinkig med mat, smakar det inte gott äter jag det helt enkelt inte.

Dock så ger jag nästan allt ett par tre försök innan jag bestämmer mig för att inte äta det något mer, och kan också testa det med ojämna mellanrum för att se om jag helt plötsligt gillar det.

Hur gör ni kinkiga jäklar om ni exempelvis är bjudna på bröllop och får äta något som inte liknar den vanliga kasslern (eller vad ni nu äter)? Petar ni i maten, sätter armarna i kors och vägrar äta upp? Eller kontaktar ni brudparet eller toastmastern i förväg, så de kan sätta upp en meny som ni tycker är acceptabel?

Amen to that! Och man ger fan i att ringa värdinnan/bröllopsparet och påpeka att man "faktiskt inte tycker om lök så kan ni ta bort det i min mat när jag kommer på middag". Pinsamt och svinigt beteende av vuxna människor.

Det är på det sättet jag har fått lära mig att ge allt en eller ett par chanser, jag tänker ju fan inte skämma ut mig :P

[EDIT] Ja utom fisk då, har under mina 22 åt hittils inte stött på någon fisk jag inte spyr av (och ja jag spyr verkligen) så brukar säga att jag inte tål fisk helt enkelt.

Kan ju tillägga att det spelar ingen roll om jag vet att det är fisk jag äter eller inte, jag kaskadspyr oavsett.

Är väl lite så.
Dock har jag blivit bättre med åren.
Fisk undviker jag dock så gott jag kan. Luktar vidrigt och faller mig inte allt för mycket i smaken.
Far min tycker att det är såå hemskt att jag inte äter sill på julafton, men vafan, jag gillar ju inte skiten! Skicka gammeldansken.

Är jag dock bjuden på middag med jobbet eller liknande tillställningar där man får mat av "främmande" så biter jag i det sura äpplet och trycker i mig vad som bjuds.
Annat vore ohyffsat.

Jag äter det som bjuds, så länge det inte är kött (är veg). Tycker att köttätare ofta är väldigt kinkiga, rädda för att prova nåt nytt och ständigt beredda att hata den köttlösa middagen.

Konstigt. Jag brukar tycka samma sak om vegetarianer.

Jag vet dock ingen köttätare som drar sig för att äta helt vegetariskt. Förutom min far kanske. Men efter mina feta-fyllda quornfiler så fick han ge sig: "Men va i helvete! Det smakar ju kyckling!"

Ni som inte äter fisk. Ni råkar inte vara skåningar? Enligt min erfarenhet så är det oftast lite söderut som man börjar gorma åt fisk.