Karma (Samlingstråd)

Det låter rimligt, men tänk lite till. Om du föredrar det sanna, varför kallar du då inte sanningen vacker? Om man ser sanningen som ett högt värde så är det väl dumt att anse att den skulle vara ful? Det blir en lose lose situation då.

Tänk lite till så kommer du märka att sanning och skönhet är samma sak. Titta på alla föremål som vi värdesätter högt, de måste alltid vara äkta, alltså sanna. Om det är en kopia så är det inte baserat på sanning och inte längre vackert. Det vackra måste alltid vara sant och det sanna måste vara vackert. De två orden flyter ihop så mycket att det är onödigt att skilja mellan dem. Jag väljer dock att skriva det vackra istället för det sanna för att det är ett vidare begrepp.

På sistone har jag lyssnat en del på Alan Watts på youtube, något som jag verkligen kan rekommendera. Han är fantastisk.

Men det finns en punkt som jag tror att han har missat. Buddha beskrev ofta sin lära som en flotte som man kan använda i livets flod. Alan tolkar detta som att det är en flotte för att ta sig över livets flod med från den ena sidan till den andra. Den tolkningen fungerar men jag är rätt säker på att min tolkning är mer i linje med hur Buddha tänkte.

Jag antar att Buddha ser det som att vi är fångade i livets strida flod eller fors. Vi anstränger oss alltid för att hålla huvudet över vattenytan, kämpar för att få luft och få en glimt av omgivningarna till floden. Ibland är floden lugn och vi har vacker utsikt, ibland inte.

Jag tror Buddha menade att hans lära var en flotte man kunde klättra upp på i denna flod så att man inte behöver anstränga sig i onödan och samtidigt få all den vackra utsikten. Dessutom kan man få syn på andra flottburna människor och samtala med dem om man har lust.

Men för att analogin ska fungera så måste flotten vara osynlig. För att hjälpa någon som stretar i floden så måste denna övertygas om att flotten finns fast den inte syns och det är inte lätt. Vidare är det konstant dimma vilket gör att det är väldigt svårt att avgöra vem som egentligen befinner sig i vattnet och vem som befinner sig ovan det.

Jag ser denna flotte som medvetenheten om sina egna mål och drömmar. Om ens mål och drömmar relaterar till ens egen situation utan att blanda in någon annan så är man alltid själv ansvarig för sina framgångar och misslyckanden, det är då inte möjligt att skylla på omständigheter. Om man inte anpassar sig till sina omständigheter så är den lycka man får aldrig av hållbar natur. Man kommer alltid att hitta en annan situation där man skulle vara mer lycklig och det hela blir till en flykt mot en lycka som inte kommer.

Tricket är att precisera sina mål och inse att man aldrig kommer nå dem och att det är det som är poängen. För att ta ett exempel så brukar män vilja ha en kvinna som är hängivet lydig men samtidigt har en stark egen vilja. Hon ska instämma i allt han säger och samtidigt ska hon av egen vilja älska honom. Hur är det tänkt att gå ihop? Hon kan ju inte samtidigt ha en egen vilja och sakna en egen vilja.

Då har man valet att säga att naturen är jävlig och att hon är en hora, eller så kan man inse att allt hon gör är att tillfredsställa dig, både när hon är olydig och när hon är lydig. Det är inte frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt, utan om glaset är fullt eller tomt. Men glaset kan bara vara fullt om du finner meningen med din smärta. Om du vet att du kan finna mening i all tänkbar smärta som naturen kan kasta på dig så har du klättrat upp på en fantastisk flotte, och det är bara att uppleva den fortsätta färden. : )

Byt ut alla "vi" mot "jag" i det du precis skrev. Är du medveten om att det är du som tagit ett stort steg framåt i din egna livsutveckling; inte mänskligheten? Var glad för det, att uppleva att man har lärt sig något nytt, växt mentalt eller mognat är på något vis poängen med livet. Ett statiskt liv är antagligen svårt med våra stora hjärnor, bortsett från narkomanernas val då.

Min första tanke efter att ha läst igenom detta var: "behandla andra som du själv vill bli behandlad", det är min sammanfattning av vad du kom fram till. Tror du inte får fler kommentarer för den insikt du kom fram till är en kontinuerligt och plastiskt förändrande insikt vi alla bär inom oss genom livet. Den beskrivs dock på en ca 9 miljarder olika sätt då vi alla är unika individer. Men "känslan" som insikten ger, den är lika hos alla människor och universell. Den "känslan", kan förmedlas utan ord och bara genom kroppspråket; då berör det lättare och du hade fått fler svar..

Ha en underbar sommar min filosofiske vän

Tack för ditt inlägg, det värmer.

Grejen är att jag gjorde härledningen till varför "man bör behandla sin nästa som man vill bli behandlad". Det handlar inte om egoism utan om sanning. Det är något du måste göra om du vill känna sanningen. Det bara är så.

Men det mest tragiska är när folk blir så fast i sina rädslor att de förtrycker allt som gör livet värt att leva för att de är rädda för att skada sig. Det blir ett zombieliv där man undviker att leva för att man är rädd för att skada sig eller tappa ansiktet.

Intressant och bra!

Försök att göra gott. Du kommer misslyckas, men resultatet blir mindre illa än om du inte försöker.

Ja, men även, om du inte försöker så kommer du styras av samma rädslor som du använder för att styra andra. Dessutom går det inte att vara levande utan att försöka göra gott.

Dessutom öppnar sig nya världar för den som verkligen anstränger sig. Ansträngningen är dock en disposition som man inte kan manipulera i efterhand. Alla har sin disposition och det enda man kan göra är att finna ett vettigt uttryck för den. Det är aldrig lönt att försöka manipulera sin disposition eller andras. Det enda man kan göra är att kanalisera den bättre eller sämre.

Ingen disposition är bättre än en annan, men olika världar öppnar sig för de olika dispositionerna.

Dispositionen får man någon gång som barn, okänt hur. En samling människor kommer alltid ha vissa dispositioner representerade bland dem. Man kan betrakta kulturer eller familjer som ekosystem där olika nischer måste fyllas av olika dispositioner.

Detta betyder också att dispositionssystemen är olika i olika kulturer. En familj är en disposition inom en kultur och samtidigt är en person en disposition inom familjen samt i samhället. Ordet disposition kan ersättas med temperament om man vill även om disposition nog är ett bättre ord.

Egentligen är alla dispositioner alltid i balans, precis som ett ekosystem alltid är i balans. Dock kan vissa av ekosystemens uttryck vara mer stabila än andra. Alltså, det finns färre spänningar som kan leda till utbrott av olika slag. Även ett dött ekosystem är i balans, alltså, människan själv måste avgöra vad för typ av balans som är eftersträvansvärd i ekosystemet. Att släppa det fritt är det eftersträvansvärda, men justeringar kan krävas för att släppa ut uppbyggda spänningar.

Det är mina fem cent.

Tänkte om vi kunde diskutera denna länk lite närmare. Känns det som detta stämmer
och hur kan vi relatera till det?

Ett urplock från artikeln:

"LAW OF CONTINUATION -These laws of reincarnation follow the laws of karma. Since the universe is a vast and complicated creation of the Creator, it takes many lifetimes to comprehend so an individual can become a CoWorker with the Creator in the majesty of creation. Karma is the great teacher of what is like and not like love. Reincarnation over many lifetimes is required by karma for you to master life’s lessons in their totality."

"LAW OF COMPASS - Karma teaches love through experiencing life from every point of view. “What you bring hate into, you reincarnate into!” Each individual must experience both genders, all races, all nationalities, all religions, well/ill, rich/poor, success/failure, etc. This allows you to see the beauty, value, and worthiness of all ways of life. This gives you the 360° viewpoint on the universe necessary for a CoWorker the Creator."

Mer under denna länk:

http://blissreturned.wordpress.com/2...reincarnation/

en smått smyg-narccissistisk typisk spirituell själv-förbättrande västerlänning som studerat österländsk religion och vill hjälpa andra med hans, till stor del, psykotiska religiösa tankar om livets beskaffelse och mening

Låter bra det där. Vågar inte svara om så är fallet. Tycker
det är rätt intressant, stämmer mycket väl in på sådan jag sett och läst mycket av.

...anyw, någon annan som har några funderingar?

Karma går ut på att onda människor som gör illa en får det tillbaka per automatik. Jag känner så många som är s onda oh sårar så många och ändå får et bättre och bättre liv för varje år som går så jag tror därför inte p karma, tänk va skönt det skulle vara om man fick garantier på att onda människor för betala för all smärta de orsakat andra människor.

Tror ni på karma (inte ur religiöst perspektiv) eller har ni sett några bevis på att karma existerar?

Jag tror absolut på karma och är väldigt rädd för det. Har sett flera personer som gjort illa/sårat människor och det har först gått bra men sedan har man bara fått tillbaka det dubbla man har gjort.

Tror givetvis inte på karma. För att man skall tro på det måste man också tro på att universum är styrt av någon utomstående kraft och det gör jag inte.

Däremot tror jag absolut att mitt agerande kan framkalla eftereffekter. Som exempelvis att någon krossar mina knäskålar för att jag beter mig som ett as mot dennes kompis. Men det är knappast karma.