Ska homosexuella få skaffa barn? [Utbruten tråd/Mod]

Du skrev att homosexuellas sexliv inte hade någon "poäng", och jag tolkade det som att du menar att om man har sex i annat syfte än att avla ett barn så är det fel. Poänglöst, om inte annat.

I så fall antar jag att du enbart har samlag med din hustru utan skydd, bara under de dagar i månaden då hon har chans att bli befruktad, och ni har naturligtvis ingen oral- eller analsex? (För heterosexuella ägnar sig också åt analsex, förstår du!)

Och onani är självklart uteslutet för dig eftersom det är poänglöst. Eller?

Det jag ville komma fram till var alltså att du på något vis verkar anse att homosexuellas sexliv är "poänglöst", och då undrar jag om du lever som du lär?

"ska" vara? Enligt vem då?

Sist jag kollade så finns det inga empiriska bevis för att heterosexualitet skulle vara mer "rätt" än homosexualitet, så enligt VEM är heterosexualitet precis som det "ska" vara?

Nej, jag utgår ifrån logik (och jag ska visa hur) och jag cirklar inte kring något resonemang jag bemöter det fullt ut.


För att bevisa min logik. Ja den heterosexuella föräldrametoden är beprövad, men fråga dig själv vad visar den för resultat? Beakta, hur många homosexuella har fått chansen att adoptera barn i förhållande till antalet heterosexuella som har tagit hand om barn i alla tider?

Nej, precis homosexuella föräldrar är inte ens en bråkdel av antalet heterosexuella föräldrar (rent matematiskt).

Då kommer vi till nästa punkt, hur många heterosexuella föräldrar, TROR DU har totalt förstört sina barn p.g.a sin egna föräldrainkompetens i förhållande till antalet homosexuella föräldrar som har gjort samma sak?

Logiskt sätt så finns (och har funnits) det betydligt fler inkompetenta heterosexuella föräldrar (både adoptivföräldrar och biologiska föräldrar) som har skadat sina skyddslingar, än vad det finns homosexuella föräldrar som har gjort samma sak (heterosexuella föräldramodeller är ju i en så ordentlig majoritet, så det är en logisk slutsats, alltså INGEN SUBJEKTIV VÄRDERING, från min sida).

Eftersom att det finns en så ordentlig mängd heterosexuella föräldrar som har "pajjat" sina barn och visat sig gång på gång vara inkompetenta så talar ju det sitt tydliga språk. Nämligen att heterosexuella föräldrar inte automatiskt betyder att de är lyckade föräldrar. Den logiska slutsatsen blir alltså att föräldrarnas sexualitet avgör på intet sätt hur lämpade de är till att vara föräldrar. DEN LOGISKA SLUTSATSEN blir då att TROTS att de har möjligheten att avla egna barn så betyder det INTE att de är kapabla till att ta hand om barnen på ett fullgott sätt.

Det finns åtskilliga logiska argument alltså, som klart och tydligt visar att heterosexualitet inte går hand i hand med duglig föräldrakompetens (Återigen, så är det inga subjektiva värderingar från min sida).

Det faktum att du använder argumentet som att det är "beprövat" visar snarare ännu mer hur liten relevans föräldrarnas sexualitet har. För om man isåfall samtidigt menar att föräldrarnas sexualitet faktiskt spelar roll, så betyder ju det att heterosexuella föräldrar överlag är sämre föräldrar (rent statistiskt sett ), helt enbart för att heterosexuella föräldrar är överrepresenterade.

Men det tror jag faktiskt inte ens själv på. Det är mer logiskt att sexualiteten inte spelar någon roll. Föräldrakompetensen beror således på helt andra faktorer. Te.x ekonomiska förutsättningar (det är ju inte direkt det lättaste i världen att försöka ge ett barn en trygg uppväxt när man har kronofogden i hälarna hela tiden och det man tjänar in är på minimigränsen), samt många andra aspekter.

Men summa summarum, den absolut mest logiska slutsatsen är att föräldrarnas sexualitet saknar relevans när man talar om föräldrakompetens.

Märker du nu att det inte har med några subjektiva värderingar från min sida att göra? Jag ser på det lika objektivt som en dator skulle göra.

Det handlar alltså inte om att jag är ute efter att "experimentera" med barn, det handlar om att heterosexuella bevisligen är inkompetenta som föräldrar i många fall. Homosexuella däremot har vi inte lika mycket data att räkna på (just för att det är ett så litet antal som faktiskt fått ta hand om adoptivbarn).

Men eftersom att det vore extremt ologiskt att bara döma ut ALLA heterosexuella föräldrar p.g.a den heterosexuella föräldramodellens historia så gör jag inte heller det. Men om man isåfall ska följa logiken till punkt och pricka (vilket jag gärna gör, för att jag är så extremt logisk av mig ), så är det omöjligt att döma ut homosexuella föräldrar, enbart p.g.a deras homosexualitet.


Nej jag har inte fel. Vad jag har förstått av adoptionsbyråer så fungerar det så att den svenska adoptionsbyrån har kontakt med andra länderas adotionsbyråer, och det är via denna kontakt som svenska föräldrar gör utlandsadoption (dvs. när man adopterar ett barn som inte kommer från sverige ursprungligen). De svenska adoptionsbyråerna har troligtvis inget problem med att homosexuella adopterar barn, men de utländska (dvs. i de länder som är ytterst konservativa, och där föräldralösa barn lustigt nog finns i överflöd) vet ju hur juridiken i Sverige fungerar. Alltså de som styr på adoptionsbyrån i utlandet är väl medvetna om att det är lagligt i Sverige för homosexuella att adoptera barn. Detta har lett till att en del adoptionsbyråer i princip helt utesluter Sverige som adoptionsland (och ja, detta är det ju barnen som får lida för, men när man har konservativa idioter som styr och dikterar så blir ju det en naturlig konsekvens). Andra adoptionsbyråer i utlandet ser oftast till att fråga om föräldrarna som ska adoptera och så vägrar de adoptionen om det visar sig att det är homosexuella som ska få adoptera (återigen, till adoptivbarnens lidande. Fast givetvis säger ju inte dessa utländksa adoptionsbyråer högt att adoptionen vägrades p.g.a att adoptivföräldrarna är homosexuella, de hittar oftast på något annat svepskäl).

Således så kommer det inte lika många adoptivbarn till Sverige från utlandet som det kommer till andra länder med en mer konservativ lagstiftning, vilket är väldigt synd då Sverige bevisats vara ett ganska bra land att växa upp i (oavsett vad för sexualitet föräldrarna har). Och det är delvis därför som adoptivföräldrar (oavsett läggning) får köa länge (den andra aspekten är för att föräldrarna måste utredas så att den svenska adoptionsbyrån kan vara övertygad om adoptivföräldrarnas kompetens, vilket är helt rätt då barnet skulle bara skadas ännu mer om det får hamna hos inkompetenta föräldrar).

Som du ser så är det inte de svenska adoptionsbyråerna som krånglar, utan de utländska. Alltså är det i princip enbart Svenska föräldralösa barn som går att adoptera och ett fåtal utländska (från länder som accepterar sveriges lagstiftning och åtminstonde bryr sig om barnens bästa). Så, ja, i Sverige så finns det ett underskott på föräldralösa barn, men rent GLOBALT så finns det ett överflöd, men detta överflöd får svenska adoptivföräldar inte tillgång till p.g.a att de utländska adoptionsbyråerna har ungefär samma resonemang som dig själv.

Men nu behöver du ju inte enbart lyssna på mig, du kan ju givetvis stoppa huvudet i sanden och hävda att det inte finns något överflöd på föräldralösa barn. Kort och gott så ber jag dig inte att bara tro på mig rakt av (det vore inte särskilt vettigt). Men jag ber dig isåfall att bara ta en titt på lite olika nyhetsinslag och dokumentärer som går på tv ibland, där de visar bilder på hela flockar med små barn i fattigare länder som rotar i soptunnor efter något att äta (då deras föräldrar oftast är döda, försvunna eller sjuka). Titta på dessa grupper barn, och kom sedan tillbaka och säg att det inte finns TILLRÄCKLIGT med föräldralösa barn i världen.


Jag försöker inte hoppa på dig, och jag kallar dig ingenting. Jag konstaterar bara vad dina resonemang leder till och vilka människor som får lida för sådana resonemang. Detta talar sedan sitt egna tydliga språk om hur du är om du ändå helhjärtat stödjer dessa resonemang trots att du vet vad dessa resonemang leder till.

Om sådana resonemang ENBART gjorde homosexuella som vill adoptera ledsna så hade jag ärligt talat inte brytt mig (som många gånger har sagt så har INGEN någon rättighet till att ta hand om barn, det är ett privilegium). Men tyvärr så är det inte bara villiga homosexuella adoptivföräldrar som får lida för sådana resonemang, utan barn världen över. Barn som KUNNAT få växa upp i Sverige istället (inte nödvändigtvis hos homosexuella föräldrar utan även hos de heterosexuella föräldrar som står och köar), barn som hade kunnat få slippa sälja sina kroppar eller rota i soptunnor för att kunna få äta något under dagen.

Jag har inget emot att du tycker annorlunda eller att någon annan heller gör det. Det är bara det att jag förstår inte hur man kan hävda att man "bryr sig om barnen" när man samtidigt har en åsikt som är direkt ansvarig för att barn världen över får lida...

1. Du gör ett antagande, det finns ingenting som säger att homosexuella skulle vara lika bra/dåliga föräldrar. Dessutom skjuter du dig själv i foten om du hävdar att sexualiteten spelar roll under barnuppfostran, tidigare gjorde det ju inte det?

2. Jag tror faktiskt inte att det är så. Det är redan kö för heterosexuella par som läget är nu. Jag vet det finns många föräldralösa barn men processen fungerar inte som att de skickar barnet på brevlådan när någon vill. Visa gärna motsatsen med siffror och situationen är en helt annan.

Lite relevanta länkar som stödjer mitt påstående:

http://www.ltz.se/artikel_standard.php?id=491793&avdelning_1=101&avd elning_2=142

http://www.adoptionscentrum.com/portal/page/portal/Adoptionscentrum/14_adoption

Som sagt, du får gärna motbevisa detta, först då är jag beredd att hålla med dig.

3. Vad snällt av dig, men som du ser saknar det relevans då det inte råder något överskott på adoptionsbarn idag.

Ja, ett väldigt logiskt antagande är vad jag gör. Eller hävdar du att jag har fel? Om du hävdar att heterosexuella automatiskt utgör bättre föräldrar än vad homosexuella gör så får du allt ta och presentera några bevis för detta. Och då pratar jag om obestridliga och logiska bevis, inte antaganden i stil med "barnen kanske blir mobbade", det argumentet har hörts redan och det har visat sig vara rätt svårt att applicera.

Kan du inte presentera bevis, så finns det ju faktiskt inget som säger att homosexuella utgör sämre föräldrar än vad heterosexuella gör. Att bara hävda att något är "beprövat" bevisar faktiskt ingenting. Snarare indikerar det att man faktiskt BORDE pröva andra metoder, just för att kunna etablera vilken metod som är den bästa för barnen. Och du tänker väl på barnens bästa, gör du inte?

Borde du då inte (rent logiskt) sträva efter att undersöka om det finns likvärdiga eller till och med BÄTTRE metoder för barnuppfostran? Eller menar du att man ser till barnets bästa genom att nöja sig med halvmesyrer (dvs. "anta" att heterosexuella föräldrar automatiskt utgör de bästa föräldrarna utan att ens respektera det faktum att heterosexuella föräldrar står i majoritet som "mest misslyckade föräldrarna" rent historiskt, medans homosexuella inte ens kommer i närheten av misslyckade de heterosexuella föräldrarnas antal ).

Logik kan verkligen bita en i häcken ibland, inte sant?

Frågan är då bara, vad gör man åt det när man har blivit biten i häcken? Härdar du ut smärtan eller låtsas att den inte ens finns? Eller provar du en annan modus operandi och slipper bli biten?


Nej det har jag inte gjort. Det finns inga bevis för att sexualiteten skulle påverka någons föräldrakompetens. Däremot har jag hävdat att det finns en risk (rent logiskt) att en pedofil skulle kunna skada ett barn genom övergrepp, således är det ologiskt att låta en pedofil få vara i närheten av barn på det sättet.

Alltså, det finns inga bevis egentligen för att en pedofil INTE skulle kunna försörja ett barn, eller kunna älska ett barn eller se till att barnets hälsa är duglig. Men det finns ju en överhängande risk för att pedofilen ifråga begår ett övergrepp på barnet. Heterosexuella och homosexuella däremot utgör inte en sådan risk, med det logiska argumentet att: De tänder inte på barn.


Länkarna sa ju ingenting mer än att "adoptionskööerna är långa". Det stod inte någonstans att det finns underskott på föräldralösa barn världen över, däremot nämnde en av artiklarna att det fanns ett underskott på adoptivbarn i förhållande till villiga adoptivföräldrar. Dessutom fanns det även tecken i en av artiklarna som stöder mitt påstående om att vissa länder prioriteras när det kommer till att utlåta det egna landets adoptionsbarn. Jadu, VAAAAAAD kan det bero på?

Klura lite på detta: Säg att landet "Böghataristan" har rätt välfyllda barnhem, två andra länder besitter ett gott antal villiga adoptivföräldrar. Det ena landet heter "Ocksåböghatarien" och det andra heter "Accepterarhomosexuellania" (ja dessa länders syn på homosexuella framgår i namnen ).

Vilket av dessa två länder tror du att "Böghataristan" i slutändan lämnar bort sina föräldralösa barn till? Eftersom att "Böghataristan" och "Ocksåhatarbögarien" dessutom kan klassas som djupt religösa/konservativa, tror du då att "Böghataristan" ens lägger en tanke på det faktum att adoptivföräldrarna i "Accepterarhomosexuellania" faktiskt har betydligt högre BNP än "Ocksåhatarbögarien" och att "Accepterarhomosexuellania" faktiskt är ansett som ett bra land för barn att växa upp i?

Jag tror att du förstår min poäng. Och dessa artiklar du länkade till verkar till synes bekräfta min poäng. Det finns oftast mer till en skriven text än det som faktiskt står. Men det tror jag inte att jag behöver tala om för dig.

Nej du använder inte logik utan din egna logik. Parametrarna är inte desamma, det är ungefär som att säga " Sverige har väldigt dåliga politiker, titta bara vilken statsskuld vi har, nu skänker vi alla pengarna till ett U-land för de har aldrig misslyckats för de har inte haft några pengar tidigare, de kanske är bättre?!". Låter det rimligt?


Eller: Sveriges bönder är dåliga, produktionen är urusel, missådd varje år. Vi förlägger våra jordbruk till Luxemburg, för de har inga jordbruk och aldrig misslyckats därför måste de bli bättre.

Du ser att "logiken" blir haltande. Du kan bevisa allt logiskt, men om en av premisserna är fel blir det ett tankefel vilket du lyckats med. Dessutom är detta en fråga som inte kan avgöras rent logiskt. Trots allt så finns det goda exempel på barn som har blivit uppfostrade av heterosexuella, de finns i mängder, om du vill kan jag göra en lista i ett inlägg?

Du verkar inte vilja förstå faktum. Jag har genomgående sagt: Visa mig siffror på att det inte redan idag finns föräldrar som står i kö till barn som skickas i Sverige. Även om vi inte räknar in homosexuella i bilden så är det fler föräldrar som efterfrågar barn än länder som sänder adoptivbarn.

Så länge vi har den situationen så ska heterosexuella gå före enligt mig, av den enkla anledningen att ett barn förtjänar en manlig och en kvinnlig part i sin uppväxt om det kan erbjudas vilket det också kan.

Men VISAR du mig siffror som stödjer ditt påstående om att situationen är omvänd så kommer jag att hålla med dig. Visar du att det är ETT endaste barn som inte kommer till Sverige p.ga. det saknar mottagare så har du vunnit debatten.

Om du läser lite minskar kvoten av adoptionsbarn p.ga. länder har insett att det finns en problematik med adoption och försöker i största möjliga mån adoptera barnet inom landet. Det kan man tycka vad man vill om, men faktum kvarstår. I takt med en höjd välfärd blir det så, ex. Kina.

Jag anser att debatten har nått den punkten där inget mer kan vidareutvecklas, vi står fast i våra åsikter. Fram till den dagen du visar mig siffror på att dina påståenden stämmer så kommer jag stå fast vid att heterosexuella ska ha företräde till adoptivbarn.

Ok, men jag är inte här för att få dig att ändra åsikt, jag presenterar bara fakta och vad din inställning har lett till. Sen vad du själv gör med denna information är en helt annan sak. Jag är ingen präst som försöker samla folk till min sak, jag diskuterar helt enkelt för att jag tycker att diskussioner är roligt...

Jaha? Även jag finner det trevligt med debatt på alla plan särskilt med oliktänkande. Men som sagt, det är bristen på fakta som gör att jag inte håller med dig, liten parentes bara.

Aja, så kan det vara. Vi får väl se om du kanske snubblar över en situation i livet där "avsaknaden av fakta" faktiskt bevisar en hel del. Kanske så är du mer villig att hålla med mig då.

Men återigen jag är som bekant inte ute efter att "konvertera" någon, och även om jag var det så skulle det vara naivt av mig att tro att någon faktiskt skulle erkänna sig "konverterad" i tråden. Jag har märkt att folk placerar en hel del stolthet i sina åsikter, och sålänge deras stolthet står på spel inför sina debatt motståndare så är de gärna obstinata i debatten. Lite synd, men vad kan man göra? (inte för att jag anklagar dig för något sådant, men jag utgår oftast frå början att ingen vill erkänna sig "besegrad" öppet i samma forum där debatten har tagit rum)

Jag är enig med dig på den punkten. Det är inte ofta man ser några konverteringar på FB. Det är mycket möjligt att det händer, men just i denna frågan räcker det inte. Tack för en trevlig debatt däremot.

Jag har ett stort problem med att min pappa aldrig varit en bra pappa, skulle mycket hellre haft två kärleksfulla mammor. "Love rules". Tänk att det här med homosexuella ska vara så laddat. Jag fattar inte att folk orkar bry sig.

Hur ska erat barn förklara till sina klasskamrater att hans föräldrar är bögar? Mobbingen kommer att vara brutal.[/quote]

fy fan ungdomar mycket riktigt gråtter med