Andra länders kvällstidningar mindre PK?

Det pratas ofta om att svensk media är så speciell, så särskilt vänsterinfluerat, etc. I många avseenden tror jag inte det stämmer - t ex är ungefär lika stor andel av journalisterna vänster i andra nordvästeuropeiska länder.

Det finns en stor skillnad dock, tror jag. I andra länder är kvällstidningarna något av "folkets röst". The Sun har kolumnister som är för dödsstraffet och dom har kampanjer i stil med "Bash the Bishop" (efter ärkebiskopens pro-sharia-uttalanden). Vad jag förstår är situationen liknande i andra länder.

Men Aftonbladet och Expressen är tvärtom bland dom mest PK tidningarna vi har - minst lika illa som dom mer "seriösa medierna". Jag undrar om det inte är här den stora skillnaden mellan svensk och utländsk media finns.

Edit: Resonemanget hämtat från signaturen G Orwell.

Mitt intryck är att det finns en ideologisk bredd bland journalistik utomlands, är i Sverige är de flesta bara olika layouter. Journalisterna här i Sveriges verkar mer se sig som samhällets moral, istället för samhällets ögon och öron vilket är deras uppgift.

De är mindre seriösa skulle jag snarare säga jämfört med de svenska kvällstidningarna. Och det säger oerhört mycket ärligt talat...

Svensk media i allmänhet är anfrätt av ett slags folkhems-komplex. Med det menar jag att de gärna blir väldigt indignerade över något och sedan spinner vidare i ett slags eget hjul, där energin för indignationen är just det deras egen indignation. Det är väl ganska typiskt för det svenska samhället i gemen. Jag tycker att de svenska kvällsblaskorna internationellt sett håller tämligen hög klass, dock. Man behöver inte älska deras politiska agenda, men visst har de -för att vara gul press- omfattande kulturbevakning, t.ex. (Snart skriver någon här: Ja men de bevakar ju bara kommunistisk-/feministisk-/blattevänlig kultur...). Oy vey...

Det bär emot att säga; men sanningen är att skittidningar som Aftonbladet och Expressen är mindre populistiska än sina utländska motsvarigheter. Med det menar jag att de inte anpassar sig efter "pöbelns" åsikt på samma sätt som t.ex. The Sun(som förövrigt är en ren skitblaska).

Anledningen till detta är, som jag ser det, inte att de svenska kvällstidningarna på något sätt är mer seriösa, utan att svenska journalister verkligen tror att deras uppgift inte är att förmedla fakta och låta läsarna bilda sin egen åsikt, utan att uppfostra läsarna och leda in dem på den rätta vägen. Utländska skräpblaskor är inte alls ideologiska på samma sätt. Deras enda ideologi är profiten. Därför skriver de vad de tror att massan vill höra och anspelar ofta på mänsklighetens mer primitiva känslor( ilska, hämdbegär, nationell stolthet m.m.). Detta är enligt mig mer logiskt om man ser till att dylika publikationers enda egentliga mål borde vara att sälja så många lösnummer som möjligt. Det som skiljer svenska kvällstidningsjournalister från deras utländska motsvarigheter är att de utländska vet att de egentligen inte är annat än tjänstemän anställda för att maximera tidningens profit, medan deras svenska diton har fått för sig att de är opinionsbildare som har ett moraliskt ansvar att uppfostra sina läsare och visa vad som är rätt och fel.

I England är de flesta medvetna om att tabloiderna inte innehåller något av vikt överhuvudtaget, i Sverige är det tyvärr så att alldeles för många tror att Aftonbajset är en mycket seriös tidning som skrivs av objektiva journalister med sanningen som ledstjärna.

Min poäng är iaf att det som står i kvällstidningar/tabloider i stort sett alltid ska tas med en nypa salt, något som görs i en högre grad i resten av Europa i jämförelse med Sverige. Jag tycker att både Aftonbladet och The Sun är skit, men The Sun försöker iaf inte framställa sig som någonting annat.

Bra inlägg! Håller verkligen med om att svenska journalister (i min mening mycket medvetet) tagit på sig uppgiften att dressera folket i rätta politiska andan.

Att jämföra engelsk tabloidpress med svensk kvällspress blir knappast rättvist. Svenska kvällstidningar har en lång tradition av att vara seriösa tidningar men med ett folkligt grepp, något man uppnådde genom att t.ex. ha en personvinkel och testa andra djärva grepp (utan att göra avkall på det journalistiska uppdraget).

Jag vet inte hur många på det här forumet som känner till vilken storhetstid Expressen och Aftonbladet hade på 60- och 70-talen. Alla läste kvällstidningar (som då faktiskt kom ut på kvällen). På den tiden var Expressen mycket större än AB.
Det här arvet gör att svenska kvällstidningar ännu inte är som engelsktabloid. Det kanske blir så en dag, men inte ännu. Gudskelov.

Tidningarna har dock förändrats mycket sedan början av 90-talet, något som Expressen kulturs fixstjärnor Anders Ehnmark och PO Enquist uttryckte häromåret. Tyngdpunkten har förskjutits till att mer och mer handla om kändisar och nöje, något som faktiskt har att göra med den kommersiella televisionens intåg i Sverige.

Just denna förändring hos kvällstidningarna är det som lagt grunden till det groende journalistföraktet i Sverige. Arbetsmetoderna har blivit mer skrupelfria de senaste 15 åren, vi har sett två tidigare Expressenjournalister blivit dömda i domstol på grund av sina arbetsmetoder. Det vittnar om en redaktionell kultur som är osund.

Sen är det en fullständigt galet att tro att journalister ska ge folket det folket vill ha. Journalistik är inte populistisk i sig, även om den kan vara det. Medier har en agenda som i första hand bygger på demokratiuppdraget och i andra hand bygger på ett opinionsbildande intresse (som t.ex. DN Kulturs artikelserie av den lysande Andreas Malm som diskuterats i en annan tråd) och i tredje hand bygger på uppdraget att förmedla fakta och nyheter i sig (sen ska ju allt redaktionellt material vara fakta och sant i största möjliga mån.)

Det är dock detta som Expressen och Aftonbladet är på väg att röra sig bort från. De har slutat att vara folkliga, i betydelsen lättillgängliga, och vill mer och mer appellera till människans sämsta sidor. När Gerdin avgick vid årsskiftet berättade han i en avslutningskrönika att den dag som tidning sålde sämst 1995 var dagen då man hade ”Fred i Europa” på löpet i samband med Daytonavtalet. Löp av slaget ”Kicki talar ut om övervikten” sålde många gånger bättre. Men betyder det att det är rätt att sätta det på löpet?

Varför skulle det vara galet? Är du galen? Aftonhoran är väl ägt av LO så hos dem kan man förstå att de inte vill ge folket vad de vill ha, men i övrigt? De ska ha mammon för ögonen och inget annat. Blir det krig så blir det, de ska vara helt konsekvensneutrala, något annat är grovt tjänstefel. Tappar de i trovädighet pga lögner så gör de det, annars så är det fritt fram att ljuga.

Journalismen i Sverige har grovt misskött sitt uppdrag och fört folket bakom ljuset pga feghet och så har de mage att påstå att de har någon som helst etik. Deras etik är "ju fler våldtagna svenskar ju bättre". Är mammon deras uppdragsgivare så kan man åtminståne lita på dem men i nuläget är de fan värre än Der Sturmer i sina vinklingar.

Bra fråga, men varför bara diskutera kvällstidningar? Jag kan bara jämföra med England, där jag bor, och mellan morgonblaskorna (läser aldrig kvällstidningar). Men om jag ska generalisera grovt så anser jag engelska tidningar vara mer av allt. Det är en konstig blandning av både hat och PK. De älskar att frossa i andras misstag på ett mycket hänsynslöst vis. Bland de mindre lokala tidningarna så är det vanligt att de behandlar läsarna som mindre vetande och med svårigheter att ha egna åsikter.

Det finns en starkare pöbelmentalitet som på samma gång är PK. Jag tror att engelska tidningar är minst lika PK som sina svenska motsvarigheter.

Jag föredrar faktiskt den engelska varianten. The Sun och liknande tidningar kan tyckas vara lite over the top men hellre det än den svenska indoktrineringsvarianten. Jag väljer populism före politisk korrekthet alla dar i veckan.

Till och börja med så ägs Aftonbladet till 49 % av norska Schibsted , som är de som tar alla företagsekonomiska beslut, risker och vinster. LO har mer en "moraliskt" ägande i tidningen.

Och självklart vill Schibsted att tidningen Aftonbladet ska gå med vinst. Precis som Bonnier vill att Expressen ska gå med vinst. Men det har med företagsekonomi att göra. Jag talar om journalistik. Och en journalist ska inte lägga sig platt för en folklig opinion utan handla efter sina egna värderingar. Alltså så ska inte journalistik vara populistisk.

Men jag förstår inte riktigt vad din invänding är? Journalistik ska vara konsekvensneutral, det är riktigt. Blir det krig så blir det krig och ska förmedlas. Blir det fred så blir det fred och ska förmedlas. Men det finns inget som säger att det måste förmedlas. Det är en publicistisk fråga, som journalister, redaktörer och ansvarig utgivare bestämmer. Om du någon gång läser utländska medier så kommer du märka att det är många nyheter som aldrig hamnar i svenska medier.

Det beror dels på att det inte finns plats för att berätta om varje liten händelse. Men det handlar också om nyhetsvärdering. Och en nyhet om - som du själv säger - våldtagna svenskar har stort nyhetsvärde. Mycket större nyhetsvärde än något som handlar om våldtagna indier tex. Det har inget med företagsekonomi att göra.

Och om konsekvensen av detta blir att journalistiken upplevs elitistisk så är det synd, men inte fel. Det är bara en konsekvens av hur medievärlden är ordnad.

Ehh, jag undrar om du själv kan se hur idiotiskt ditt resonemang är? En journalist får alltså aldrig vara populistisk för folket har alltid fel?

En journalist ska alltså ha egna värderingar men dessa får inte stå i samklang med något som kan kallas populism.