Andra länders kvällstidningar mindre PK?

Nej nu har du nog inte följt mitt resonemang särskilt noga. Eller möjligen har jag uttryckt mig på ett sätt du inte förstår.

Jag säger att journalistik inte ska vara populistisk för populismens skull. Det viktiga är att journalistiken inte vänder kappan efter den folkliga opinionen, utan tar sitt demokratiuppdrag på allvar.

Sen är det förstås min personliga uppfattning att journalistik också ska vara bildande och upplysande och inte en brandfackla för en populism.

Men nu har hela diskussionen kommit att handla mer om journalistikens samhällsuppdrag i sig snarare än kvällstidningarnas.

Spenderat väldigt mycket tid USA, och har även vänner och släkt där. Politisk korrekt media, är precis som här, ett hett samtalsämne. Man kan även hitta samma typ av exempel på PK-ismer, som är extremt störande, som då skulle vara tänkt som någon form av "samhällssamordnare", samt undervisande för folket.

Svarta människor mördar, rånar och våldtar vita människor betydligt mer ofta än tvärtom. Detta kan man då förklara socioekonomiskt, dvs, fattiga människor bergår brott gentemot rika människor. Eller alternativ nummer två, diskriminerade människor begår brott gentemot de människor som diskriminerar dem. Precis som här, så skulle inte ett hatbrott gentemot en vit människa beskrivas som ett hatbrott, eftersom det inte har något nyhetsvärde (fast det egentligen har det), utan det är mer intressant att skriva om någon idag, relativt isolerad händelse, där någon redneck begår brott, med ras som motiv.

Poängen är alltså att detta inte är unikt för svensk PK-media. Dock har svensk PK-media andra hyss för sig, som jag inte känner igen i utländsk sådan. Men det är en annan tråd.

Värt att lägga till, är att mediala figurer med åsikter som kan liknas vid många forumiters, kategoriseras som extrema även i USA. Ett bra exempel på det är Michael Savage, en judisk radiopratare, som gärna attackerar liberaler och pk-dogmer i övrigt.

PK-ism verkar således vara något som drabbat journalistyrket i stort, världen över.

Men nu kommer du igång igen med samma argument. Journalistiken får inte vända kappan efter den folkliga opinionen säger du kategoriskt. Du menar alltså att det är fel att vända kappan efter den. Det kan alltså inte vara rätt att göra det då ibland? Får journalister ha olika åsikter?

Det klart att journalister får ha olika åsikter. Men det är väl inte det vi talar om här?

Och du har fortfarande inte läst det jag skrev särskilt noga.

Alltså kan man visst följa den folkliga opinionen ibland, så länge det övergripande syftet inte är att vara populistiskt. Det publicistiska valet bara råkar sammanfalla med en populistisk opinion.

Jag hoppas att det är svar på din fråga.



Något som är journalistikens stora problem är just att den väjer för de komplicerade sammanhangen. Det är för för tidskrävande och för utrymmeskrävande att varje gång ett brott begås att förklara samhällsfaktorerna bakom, det kan vi nog alla vara överens om. Problemet är när journalistiken inte ens ibland ges möjlighet att komplicera, analysera och nyansera. Det ska bara vara snabbt, lättsmält och gärna roligt.

Det om något är nog förresten en kompromiss med populismen.

Tidsresenären som varit mycket i USA kan säkert vittna om infotainmentens framfart. Där nyheter läggs fram som det vore ett underhållningsprogram. Är det vad vi vill ha i Sverige?

Ja jag undrar om inte det är ärligare ändå. För den lögnjournalistik som förpackas som seriös i Sverige hindar folk från att ifrågasätta densamma.

Oerhört bra inlägg och ungefär vad jag egentligen menade med mitt korta inlägg.