Citat:
Ursprungligen postat av Tinman
Så här skriver Graf:
Revisionist researchers are not unanimous on the authenticity of the Goebbels Diaries. Staeglich considers them forged in whole or in part, while Irving and Faurisson believe in their authenticity. We refrain from expressing an opinion and refer to the entry of 7 March 1942, in which Goebbels states that the Jews must first be concentrated in the East; eventually, they could be sent to an island, perhaps Madagascar. This entry is in crass contradiction to the entry made twenty days later. Goebbels, an irreconcilable enemy of the Jews, may, in writing his diaries, have risen to an even more intense hatred of them, and in doing so, may have brought fantasies to paper which were in no way reconcilable with his earlier notes. This passage is therefore no proof of the occurrence of the extermination of the Jews; it is at best the most forceful indication that the exterminationists can produce, an indication which is nevertheless contradicted by a whole slew of watertight, irrefutable revisionist evidence.
http://www.vho.org/GB/Books/hoh/chap8.html
Göbbels hetsade alltså upp sig lite och överdrev eller så är dom förfalskade ( vilket är troligt ).
Graf kan väl ändå inte vara okunnig (eller är han det!) om att det var (i varje fall den dåvarande!) revisionisten David Irving som fann Goebbels dagböcker?
Det känns inte bra att att åberopa Radio Islam, men jag gör ett undantag, eftersom det där återges ett föredrag av David Irving om hur han fann dagböckerna och sedermera publicerade dem. Jag tar bara litet ur föredraget:
http://www.radioislam.org/historia/di2.htm :
Föredrag av David Irving
Historical Review's elfte konferens
USA, Los Angeles, Kalifornien oktober 1992
----------"Här, låt mig visa vad som fanns på glas-plattorna, mikrofilmen. Doktor Goebbels dagböcker fanns lagrade på glas-plattor. Så ni ser. (Irving visar upp pappers-kopior av glas-plattorna). Det är 50 sidor av de handskrivna dagböckerna. Mycket litet. Den första veckan jag var där i Moskva så kunde jag inte läsa dem. Det fanns ingen mikrofilmsprojektor i Moskva. Ingen mikrofilms-läsare. Men jag hade tagit med mig ett mycket litet förstoringsglas. En lupp. Med ett förstoringsglas som inte var större än min fingernagel. Och med den kunde jag den första veckan läsa dessa glas-plattor. En del av dem fick vi låna med tillstånd från arkivarien. Och vi förstorade upp dem för att sedan ta fram dessa fotografier. Ni kan se, ni som kan tyska, att handstilen är verkligen svårläst. Det tog mig två år att lära mig läsa Goebbels handstil. Jag kan läsa den nu".--------
Alltså handskrivna.
Det som skildras i dagböckerna skedde ju också.