Vad har du för livsprinciper?

Vad har du för livsprinciper? Alltså såna principer som du försöker leva efter i ditt liv och som du anser vara rätt. Exempelvis att man ska vara hederlig.

Mina livsprinciper som jag försöker hålla mig till är att vara hederlig, vara ärlig, göra rätt för mig, respektera andra människor, behandla människor värdigt, inte utnyttja andras svaghet.

Det kan ju tyckas vara självklarheter, men är det verkligen det? Om alla följde de principer som jag har räknat upp så skulle ju världen vara en mycket trevligare plats.
Om folk var hederliga skulle inga brott begås, om folk inte ljög så förbannat skulle många konflikter undvikas (och nya skapas, jag vet), om folk respekterade varann skulle inte mobbing på arbetsplatser förekomma, om folk inte utnyttjade andras svaghet skulle inte bedrägerier finnas osv. osv..

Det låter lite präktigt kanske, och jag lyckas naturligtvis inte alltid leva upp till mina principer, men jag anser i alla fall att de är rätt och att de bör följas. Vad anser du?

Att bete mig som ett vilt djur i en flock på en savann där den i övrigt homogena gruppen skall gå samman och attackera den svage/ sårade, den avvikande, för att på så vis stärka de sociala banden i flocken- det betackar jag mig för.

Ge alla en chans
Leva för stunden
Inte planera mitt liv i minsta detalj
Vara spontan

Survival of the fittest.
Jag tar inte hänsyn till något eller någon. Jag ska klättra upp på stegen även om det betyder att jag måste kasta ner x antal svaga stackare som står i vägen! Samtidigt förväntar jag mig liknande behandling tillbaka, därför är jag alltid redå!

*"No reason to get excited". Ta allt med en nypa salt, finns ingen anledning att brusa upp.

*Alla människor är lika värda oavsett hudfärg/härkomst. Dömer gör jag tillräckligt ändå, har inget behov av att sortera bort folk redan innan jag bildat mig en uppfattning om deras personlighet.

*"Good & bad, I define these words" /Dylan. Bilda egna uppfattningar. Folk har fel.

* Tit for tat. Ge alla en chans. Missbrukar dom den, retaliera. Visar dom därefter uppriktig önskan att bättra sig, förlåt (om situationen tillåter det). En gammal och bevisat överlägsen strategi.

* Ta inte livet på så stort allvar. Vi är biologiska maskiner som hamnat på den här planeten av en oundviklig serie händelser. Det finns ingen förutbestämd mening och du är fri att göra vad du vill. Känslor är en konsekvens av evolution, inget annat. Det är inte värt att grubbla på saker som tynger en.

* Acceptera ingenting rakt av utan försök hitta förklaringar till allt du ser och hör. Ta inget som sanning utan att först ha undersökt fakta. Var beredd på att dina antaganden kan visa sig vara fel och var öppen för att ändra dig därefter.

-Försöka uppleva så mycket som möjligt, då menar jag inte nödvändigtvis resa över hela världen utan helt enkelt njuta av alla stunder i livet.

-Det finns ingen fri vilja, händelseförlopp sker oundvikligen.

Dessvärre är det så djur fungerar. Människan är inget undantag vi gör det bara på ett mer finessrikt sätt. Den svage får ofta leva men ofta i förnedring och misär ett slags levande skämt.

Man kan utefter detta välja två vägar fortsätta att leva som en paria i samhället. Eller helt enkelt skita i samhället helt.

Jag försöker vara så impulsiv som möjligt, inte planerat särskilt mycket, uppmuntra lokala återförsäljare/producenter, inte ta mig själv på särskilt stort allvar och bjuda på mig själv!

Acceptera de saker jag inte kan förändra,
att våga förändra de saker jag kan,
och att förstå skillnaden där emellan.

Sköt dig själv och skit i andra,
men förvänta dig inte att folk ska ta hand om dig.

Respekt ska förtjänas, det är inte gratis.

Om du kan komma undan med det,
så hände det inte.

Alla är lika lite värda, oavsett hudfärg, kön eller ålder.

Bäst person för uppgiften för bästa resultat, dvs. optimalism, om jag inte kan göra något lika bra som en annan stiger jag tillbaka, kan jag förbättra tar jag plats.

Det finns ingen anledning att dela ut åsikter och råd som om att det vore godis, vill gemene man kasta pengarna i sjön får han gärna göra det.

Kunskap gör sig bättre hos dem som jobbar för att skaffa den, än hos de som försöker skaffa sig den för att jobba.

Det finns inget 'allas lika värde', om alla hade lika värde vore två människor mer värda än en människa. Sålunda vore all sorts räddningsarbete vansinne när man då ofta riskerar mer resurser än det man kan hoppas rädda. Alternativet är allas lika värdelöshet.