Vad du absolut bör göra är att provspela, ta tid på dig. Sedan också tänka igenom vad det är för slags musik du vill spela på den.
Jag hittade fram till
min gitarr den hårda, långa och framför allt DYRA vägen. De banden jag som tonåring gillade var 90-tals indie, med Nirvana i spetsen, så när det blev dags att skaffa egen gitarr gick jag såklart efter vad dom spelade på för guror, vilket främst var Fenders obskyrare modeller. Har ägt en Fender Mustang, en Jaguar, två strattor och var på god väg att skaffa mig en Jazzmaster (tack och lov hindrade jag mig). Problemen med gitarrerna var dålig sustain, dom tappade stämningen, dålig intonation, mickarna (single coils) hade svag "output" och brusade och knastrade. Det var hela tiden nåt som var problematiskt med de här gitarrerna, och min lösning på det var att byta den aktuella mot en ännu krångligare.
Funderade ett tag på att sluta spela elgitarr, fan, det var ju så mycket pillande med dom så jag knappt han öva ändå. Det var då jag fick ett erbjudande om ett riktigt klipp på en Telecaster. Fast stall(aah), och så enkel. Tror inte jag behövde stämma den ens en gång i veckan, till skillnad från tidgare guror, tio gånger om dagen. Men, problemet med de enkelspoliga mickarna fanns kvar och jag skaffade mig slutligen en Les Paul. Den är stabil, håller stämningen, har underbar sustain och man kan spela allt från klassiskt till death metal på den.
Sensmoren är således att inte låta mode eller trender inom den musiken du gillar få dig att köpa en gitarr som är fel för dig.