ihopblandning av finlandssvenska och finsk brytning

Är det fler än jag som stört sig på att svenskar ofta blandar ihop finlandssvenska med att bryta på finska.
om någon skall härma hur en finne bryter börjar folk genast tala på mumindalska (finlandssvenska), om jag sedan rättar dessa och ger exempel på hur finnar bryter börjar dom prata om Leifi, och att han inte är finne, han e zigenare, och att brytningen inte är finsk, utan zigensk.

jag har försökt att tala om för folk att Leifi bryter på finska, att han och andra finska ziggisar inte talar finlandssvenska är för att de: inte är finlandssvenskar och för att zigenare i likhet med andra finnar ur arbetarklass och lågutbildade inte har lärt sig svenska i skolan i Finland och således inte kan tal finlandssvenska, utan bryter då de talar svenska.

Att bryta och talad finlandssvenska är stooor skillnad.

No int vet ja, sku no tro att han är aaaderton.
Jak vet inte, skylle ro han vara aton.

en sak som man kan lyssna efter om man ändå inte, mot förmodan hör skillnaden är att i finskan har man sällan konsonantkluster ibörjan av ett ord, som t ex knäckebröd. En finne som bryter säger således näckebröd. rilla istället för grilla, rovmejsel istället för skruvmejsel etc.

Finlandssvenska är inte zigenska och bryta på finska är finlandsvenska med zigenare?

Är frågan om det är någon mer som stör sig på detta "problem", eller ville du bara hålla monolog? Om det är det förstnämnda är mitt svar nej.

Ja, det blir lite frustrerande ibland.

Många svenskar tror att Tarja Halonen pratar vanlig finlandssvenska, men hon bryter ju på finska. Sen trodde en svensk kille (här i Stockholm) att jag var från Norrland när han hörde min finlandssvenska.

Ännu pålitligare kännetecken för finsk brytning än obefintliga konsonantkluster är nog frånvaron av tonande klusiler och sje-ljud. Banan blir "panan", garage blir "karas". Ibland förekommer överdriven strävan efter att använda svenska ljud och det blir hyperkorrektion i stället - docka blir "dogga", t.ex. Risken att en finlandssvensk skulle göra nåt sånt är lika liten som den att en svensk skulle göra det.

Jag tror att jag lyckats lära mina svenska kompisar skillnaden efter några år i Sverige, men det finns ju så många fler okunniga svenskar kvar...

Ja. Jag både stör mig och förvånar mig, och försöker göra vad jag kan för att demonstrera skillnaden mellan de båda när jag stöter på fenomenet.

Jag kan också förstå frustrationen, även om jag är vanlig "rikssvensk". Tipset är väl att säga "aderton" så fort ni kan, för det är nog det ordet man plockar just finlandssvenska snabbast på som svensk. Gäller bara att hitta ett bra sammanhang att säga aderton i då

Tror faktiskt att "Moomintrollen" har förstört mycket för er finlandssvenskar här i Sverige. Ärligt talat. Jag klandrar ingen här som tror att "finnar snackar ju så".

Ni får väl trösta er med att det bara är bildade svenskar som förstår att ni är finlandssvenskar, så ni kan snabbare sortera bort packet - för oss rikssvenskar tar det lite längre tid att avgöra vem som har något innanför pannbenet.

Har inte stört mig på det nej, har lärt mig skilja på finlandssvenska (tack vare bl.a. skådisarna Stina Ekblad och Stina Rautelin) och den finska brytningen, och tror det flesta i min omgivning också kan det. Iofs umgås jag inte med några finländare överhuvudtaget sedan jag slutade gymnasiet.

Tycker skillnaden är grymt stor mellan de två. Finlandssvenska är riktigt fint, tycker jag, medans det andra låter precis som vad det är, en brytning av det svenska språket där vissa bokstäver försvinner.

Tycker också att skillnaden mellan finlandssvenska och finsk brytning är väldigt tydlig. Finlandssvenska är för övrigt en av svenskans vackraste dialekter, låter väldigt harmoniskt och poetiskt på något sätt. Folk som har (finlands)svenska som modersmål har ju heller aldrig problem med att tala grammatiskt korrekt eller hitta lämpliga ord som folk som inte växt upp med svenska ju har. Förstår inte att det här kan vara ett problem.

De som jag fått anledning att tillrättavisa verkar inte ha känt till att det finns folk i Finland som har svenska som modersmål, och gör man inte det är det kanske lätt hänt att man tolkar all sorts svenska som för tankarna till finska eller Finland som svenska med olika grader av finsk brytning.

Håll käften om det och acceptera att vissa idioter inte begriper bättre. Det enda som händer om ni börjar snacka om det är att alla ni möter kommer koppla ihop er mer och mer med mumintroll och en skallig bög.

Nej det har jag inte stört mig på men jag har ingen koppling till Finland. Tycker skillnaden är jättestor. Finlandssvenska låter liksom så mysigt, men gillar ändå den där grova finska brytningen bättre för den låter så härligt brutal.

Jag har reagerat på det och jag stör mig på vissa personer, läs svenskars, okunskap.

Finlandssvenskan är vacker, om man bortser från all slang, medans svenskan min mamma talar med sin brytning inte är det skönaste att lyssna på. Om man sedan påpekar hennes språkliga brister och fel kan man få till svar:
"Holl seften! Jak är finne!"

Nåja, summa summarum, det är dags för alla att lära sig förstå skillnaden. Annars skickar vi er till Nådendalen.

Jag har aldrig stört mig på det och har svårt att tro att jag skulle göra det. Eftersom varken finska eller finlandssvenska är världens vackraste språk så föredrar jag att inte behöva lyssna till det och märker således ingen skillnad.