Tiden existerar inte(?)

Ta all typ av förändring som sker, varenda liten händelse som inträffar, i det vi kallar "rum". Sätt ihop alla dessa händelser i en följd så fås det vi kallar tid.

Edit:
Vi upplever förändring, alltså existerar tiden, för oss.

Tid finns bara där rum finns. Gravitation är det som böjer dem båda.

Om du menar att tid inte finns i den nollte dimensionen så visst, men tid existerar i områden utan några partiklar. Tid är en mänsklig slutsats, vår tidsbegynnelse räknas från bb, men det skulle vara väldigt underligt om tid inte alltid har funnits, tänk en linje utan början eller slut. Tid som vi har definierat existerar där vi huserar. En sekund är dock inte alltid x antal svängingar av grundämnet cesíum.

Jag tror att tid enbart existerar för att vi inte är fullt utvecklade, vi kan inte se hur pass stort allt är, helheten. Att verkligheten skulle vara så begränsad att det som finns enbart är det vi kan uppfatta med våra sinnen är svårt för mig att se. Jag tror vi kommer fortsätta inse hur dumma vi var ''för länge sen'' så som vi alltid gjort, tid kanske inte är så spännande och mystiskt eller ens så begränsande som vi kanske tror. Tid liksom fri vilja eller annat nonsens finns ju för oss därför vi är tillräckligt dumma och inte kan se mer än vad vi gör, sett ur ett övermänskligt perspektiv. Själv tror jag på tidlöshet, att verkligheten som inte är beroende av det lilla skit vi ser och känner är en jävla stel jättestor massa (där allt sker på samma gång, om man vill kunna greppa hur det fungerar vill säga och då kommer även tid in i bilden och våra andra känslor). Om vi sen inte kommer bli så allvetande att vi kan bli tidlösa varelser är väl en annan sak.

"Tid" är den fjärde dimensionen. Eftersom vi är varelser som lever i den tredje dimensionen så kan vi ej uppfatta om den fjärde dimensionen böjs eller är rak, då vi bara kan uppleva den fjärde i genomskärning, tidpunkt för tidpunkt.

Tänk er varelser som lever i den andra dimensionen. Hur skulle de uppleva oss tredimensionella varelser? Jo, de skulle bara kunna se oss i genomskärning då de saknar förmågan att förnimma djup. Och om deras tvådimensionella värld böjs i den tredje dimensionen (som att böja ett papper) så skulle de inte kunna upptäcka detta.

På samma sätt upplever vi fjärde dimensionen, allt är egentligen "långa korvar" i den fjärde dimensionen men vi kan bara se det i genomskärning.

Här är en lättförståerlig förklarking upp till tionde dimensionen.
http://uk.youtube.com/watch?v=qU1fixMAObI

Jag har enbart läst de första tre-fyra inläggen så jag är inte säker på om detta har sagts tidigare så jag kanske bara är idioten som fortsätter upprepa samma argument om och om igen.

Tid existerar inte då det är ett mänskligt begrepp, ett begrepp som vi har skapat själva. Allting händer under samma ögonblick egentligen, bara att det ögonblicket förändras konstant.

Har ni aldrig tänkt på det att när ni går så är det egentligen inte så jobbigt då vi bara upplever ögonblick för ögonblick, sedan är det ju vi själva som lurat i oss att det är jobbigt att gå en lång sträcka.

Åh, till alla som säger att tid inte existerar och att människan endast hittat på det:

http://www.pbs.org/wgbh/nova/elegant/program.html
http://www.youtube.com/watch?v=qU1fixMAObI

Tid existerar eftersom att vi kan mäta en skillnad på tid. Släng upp en klocka med ljusets hastighet och jämför sedan med en identisk klocka på jorden. Klockan som färdades i ljusets hastighet kommer att visa annat klockslag än vad klockan på jorden även fast de började med exakt samma klockslag.

Har ni tänkt på att klockan alltid är före eller efter ett visst klockslag.

Det vill säga: Jag tror att svaret på frågan "Hur länge är klockan 12?" inte är oändligt kort tid utan egentligen ingen tid alls.
När klockan är en bråkdels miljondels nanosekund* före tolv är den ännu inte tolv och efter lika lång tid är den efter tolv.

Samma resonemang kan därefter tillämpas på vilket klockslag som helst.
Alltså är klockan aldrig något! Och blir inget heller.
Men den har varit och kommer att bli???!

Men tiden går.........

*(Eller vilken mikroskopiskt liten tidsenhet som helst.)

Klockan är bara ett mätinstrument och påverkar inte tiden på något vis heller.

Ungefär så här resonerar du:

Tänk dig en sträcka från punkten A till punkten B.
A------------------B
Hur lång är punkten B? Den är inte oänligt kort utan ingen längd alls.
Alltså är längden aldrig något och blir inget heller.

Det var ju mest en rolig idé, får väl ta tillbaka det, men det viktiga jag menade var ju i alla fall våra sinnens ofullständighet.

Väldig intressant i alla fall med dessa olika dimensioner.