Tiden existerar inte(?)

Det är egentligen redan sagt... Att leva är att dö en smula.

Eller som jag skulle säga det, och det har säkerligen redan sagts, om jag vaknar imorgon så blir världen fylld av nya möjligheter, och tid blir plötsligt morgondag.

Varken bredd, höjd, djup eller tid finns. Det är bara när man inser att det här inte är det absoluta som man kan komma fram till det som Einstein tog till sig den sista delen av sitt liv.

Men om man inte antar vissa regler och jobbar utifrån dem, så blir allt oöverskådligt. Men hur ska världen kunna visa sig om man arbetar med något som är skapat av världens regler? Men hur ska man då kunna komma framåt om man inte kan anta dessa saker? Antingen så får man skapa något nytt, eller så säger detta att det inte går att komma fram till den slutgiltiga lösningen, eller så har vi den framför oss men kommer aldrig att få reda på den.

Att du nämner Einstein i samma ordbajs som ditt, gör att du ska skämmas, sätt dig i ett hörn och fundera, för din del, låt det inte bli något mera.

Tid är rörelse

Detta h ade jag gärnha disikutera med dig i en annan tråd faktiskt.

allting sker samtidigt, det finns inget då eller sen bara vår uppfattninga av världen. men å andra sidan så så bygger vår personliga varseblivninga av världen på att vi använder oss av tid för att greppa något över huvudtaget så då finns tid. så vi använder tid för att förstå ett tidlöst varande.

finns rött? eller finns det bara en frekvens av stråling från solen som reflekterar mot ytor som vår hjärna bygger om till "röd" för att vi inte ska springa rakt in i brandbilen.

det va god öl på kvarnen iaf. 2 tinmmar sen...

Tvärtom, framtid och dåtid är bara olika begrepp för att beteckna vilken nutid det handlar om utifrån betraktaren.
Nutiden är det som finns; det som du upplever just nu. För en människa har nutiden visst längd, ty de elektriska impulserna till hjärnan har begränsad hastighet, varför vi bara kan ta in intryck med begränsad hastighet. Då intrycken sker i en för oss såpass snabb följd upplever vi verkligheten som en kontinuitet.

Du sa vad jag tänkte.

Ålrajt, eftersom man börjat diskutera dåtid, framtid och nutid, så, lägger jag fram en länk om just detta:

http://en.wikipedia.org/wiki/A-series_and_B-series


Det rör sig om A-tid och B-tid, där den förra placerar händelser utifrån framtid, nu, dåtid, och den senare placerar händelser i före, efter (statisk syn).

Innan ni faktiskt försöker svara på frågan om dess existens, kan någon här ge en kortfattad begreppsregogörelse för tid, och säga vad tid är? Jag försökte svara på frågan som trådskaparen ställde men jag fastnade ständigt i att jag inte riktigt vet, eller kan förklara vad tid faktiskt är. Om jag har förstått det rätt (all fysik) så hade tiden en början och kommer också att ha ett slut (beroende på vilken teori om hur universium kommer utvecklas man står bakom)?

Om vi förutsätter att universum har en början och ett slut, är tid då avståndet, eller mellanrummet mellan a och b, där a och b får stå för början och slutet? Allt som sker mellan a och b sker i tid och rum, precis som när jag skrev det här inlägget började vid a, det vill säga ingenting, och slutade vid b, det vill säga det färdiga inlägget. Kan tid alltså vara en viss ordning som ständigt rör sig i ett håll, det vill säga framåt, där olika variabler för vad som sker i tid påverkas av fysikens lagar?

Någon som är mer insatt än jag?

Människan uppfann tiden för att allt skulle bli lite enklare och mer organiserat. Det som vi kallar "tid" är i själva verket bara universella rörelser.