Ointelligens ökar chansen för lycka?

Ok, ointelligenta kanske känner lycka oftare än intelligenta människor. Jag är beredd att hålla med om det resonemanget.

Men lycka är väl egentligen inte något en intelligent person eftersträvar? En intelligent människa vill väl med största sannolikhet vara "ett med världen" och därför är lycka inte ett önskat tillstånd. Själv förknippar jag iaf lycka som något som utgår ifrån att skeenden i världen orsakar samband som gynnar den enskilde invidividen på kort sikt. Lite som att vinna på lotto för en "ointelligent" som inte har en aning om varför det hände, men att personen plötsligt fått en massa pengar.

Om vi ändå ska hålla oss till användandet av begreppet lycka så ska jag försöka beskriva mina reflektioner angående detta ämne.
I regel antar jag att vi inte kan frångå att påverkas utav intryck från omvärlden oavsett vilka intryck vi uppfattar. Alltså att vi inte i högre grad systematiskt utesluter det ena eller det anna sinnesintrycket oavsett vilken intelligens vi har. Men att det pågrund utav att våra hjärnor fungerar på olika sätt ändå finns skillnader i vad vi gör utav dessa intryck.


En Ointelligent: Generellt lättare att känna långvarig ihållande lycka och långvarit olycka. Denna person ser kanske inte så mycket till alla omständigheter runtomkring ett intryck som orsakar lycka eller olycka. En ointelligent känner lycka när ett barn föds för den tycker barn är gulliga och omedvetna. När en person i ointelligents närhet dör så kanske de känner sig olyckliga länge och känner en stark känsla utav saknad. Den bortgångne kanske var en bidragande orsak till känsla av lycka.

Intelligent: Strävar hela tiden efter ett större sammanhang. Denna person får exempelvis ett positivt intryck utav något som sker i omvärlden, men blir inte lycklig utav det på samma sätt som en ointelligent. Personen vill gärna få ett nytt positivt intryck utav en egen handling som ett resultat ifrån det första positiva intrycket. Först efter detta så kan denne person känna lycka (eller motsatsen) som kan efterlikna vad den ointelligente kännt. En intelligent person kanske exempelvis inte känner lycka när ett barn föds. De är medvetna om att barn som föds är en förutsättning för att människan ska fortsätta existera, men att barn samtidigt inte är fullt utvecklade och kan således utvecklas till någon otäckt i framtiden som orsakar olycka till andra. Dessutom kanske de anser att världen redan är överbefolkad samt att ett oskyldigt barn oundvikligen en gång i framtiden kommer vara orsaken till jordens undergång. Den intelligente kanske känner glädje när någon anhörig dött. Kanske var personen sjuk och hade ett miserabelt liv. Kanske ses möjlighterna till ett arv som kan förverkliga egna drömmar.

Bara för att man är intelligent så är det inte lika med psykopat

Svår fråga.

Jag skulle säga att lycka är kopplat till närvaro och engagemang. När vi inte blir störda i tankarna av framtiden eller vad som hänt tidigare har vi möjlighet lägga mer av våra sinnesförmögenheter i det vi gör, om det så bara är att sitta. Begåvning är i detta en mixed blessing. Emedan man utifrån en högre begåvning har möjlighet att expandera sitt sinne längre i tid och rum, alltså ta i beaktande vad nuvarande situation har för orsaker och får för konsekvenser och därmed få mer att oroa sig över, har man också större möjlighet att göra något av saken och bearbeta och symbolisera saker i sitt inre.

Alltså en obegåvad persons olycka kan komma av omständigheter hon inte kan hantera. Och lycka av att hon inte förstår orättvisan eller vilka konsekvenser hennes handlande får.

En begåvad persons olycka kommer av att förstå och inte kunna handla, eller att fastna i ändlösa grubblerier där man är enbart i framtid eller dåtid. Och hennes lycka, väl uppnådd, blir en mer stabil sådan då hon också kontrollerar förutsättningarna för sin egen lycka.

Jag tar och citerar det här för den här tråden verkar vara full med självömkande emos.

Ointelligens ökar nog inte chansen för lycka, men däremot kan intelligens öka chansen för lycka tror jag, eller åtminstone att uppskatta lycka på ett helt annat sätt då man rimtligtvis har större kunskap om varför och hur man blir lycklig. Sen beror det självklart på hur man definierar lycka, men en fattig unge i en by i Bombay som får en tårta till efterrätt känner nog större lycka än en jämnårig unge i Nässjö som får samma behandling, utan att det har ngt alls med intelligens att göra. Allt handlar nog snarare om vilka preferenser man har för lycka.

Dock tror jag att ju mer man utvecklas och lär sig och förstår av hur saker och ting fungerar och ligger till, desto mer tänker man och i slutänadan kommer tankarna att göra att man inte får samma ro som en som kanske inte har denna insikt och på samma sätt behöver bearbeta information och ifrågasätta saker.

Kan jag skriva under på


Förstår jag inte alls hur du resonerar. En mycket skicklig pokerspelare är många gånger lyckligare än en som går plus minus noll för att ta ett exempel.

kan det vara så att den intelligente komplicerar jakten på lycka allt för mycket?

Tack och ja, tråden är ett bottennapp, synd att objektiv kunskap inte spelar roll hos en del utan de är endast intresserade av att stärka sin redan skapade åsikt.

I vilket fall, jag citerar en studie som visar att högre intelligence = mindre risk för depression: "Intelligence May Buffer the Depressogenic Effects of Social Stress in Adolescents"

Här är en studie gjord i Sverige. Man har följt knappa 1 miljon män som gjort försvarets iq-test som görs vid mönstring och hur deras resultat korrelerar med självmordsfrekvens.

Studien kan läsas här: http://www.bmj.com/cgi/reprint/330/7484/167.pdf

Sådär nu har vi svart på vitt, så nu kan alla pseudo intelligenta personer förstå hur absurt det är att skylla sin depression pga sin höga IQ.

Helt klart i många fall. Om man har en väldigt trång synt världsbild och ser lite vad man vill se, vad andra ber en se så nöjer man sig med simplare saker för att vara glad, en schyst bil, ta en prilla, se en actionfilm. "Inputen" i en som människa begränsar och nöjer sig med enklare saker så är ju det lättare att mätta sina behov än om man tänker i större skala hur mkt piss som händer världen om.
Man ser vad man vill se, eftersom det begärs inte mer av en än så, sen tenderar en del "ointelligenta" människor att ha orsaker till det som är kopplat till psykiska sjukdomar/drogbruk så ointelligent är ju inte automatiskt korkad.

Baserat på diverse observationer under främst högstadiet/gymnasiet stämmer detta ganska väl tycker jag iaf.

Inte undra på att halva Sverige tar anti-depressiva och har jäkligt hög självmordstatistik. Dumma OCH olyckliga.
Självklart kan man vara smart OCH lycklig på samma gång- kolla bara på mig!
Jag är fullt medveten om alla tragedier och negativa saker som händer i samhället och runt om i världen, jag tänker på det MINST några ggr dagligen och d klart att man känner att tankarna kan gå mot en negativ riktlinje,men inte ska man stänga in sig i sitt lilla patetiska och bittra skal för det??! Klart man blir olycklig då. Varför inte försöka göra det bästa av situationen sprida glädje o kärlek så kanske man kommer någon vart eller bidra på minsta lilla sätt? Man måste ju börja någongstans. Tänk om alla kände så elr började ställa in sig på det, istället för att tycka synd om sig själva och bittra ner resten av omgivniingen. Det skulle va FETT nice.
Om du får reda på att du kommer dö inom 1 månad- Hur vill du spendera tiden? Gråta i all bitterhet över att ..ja du dör? eller göra ALLT roligt du kan komma på?
Samma m livet- hey it sucks ibland, kanske t.o.m ofta
Don´t worry B happy or just do sumthang bout it och det är nog smartare än vad vissa kan tro

Först och främst så tror jag inte att intelligens är rätt begrepp att använda. Så jag använder mig av kunskap istället. Mitt svar på frågan är både ja och nej.

En person utan kunskap kan ha lättare att vara lycklig eftersom han/hon inte vet någit annat. Allt är relativt. Ta en hund till exempel; Den är lycklig med sin situation eftersom den inte vet något annat. Om hunden skulle veta hur det var att vara fri och ha kontroll över sitt eget liv så skulle den inte vara lika bekväm i sin situation.

Men en person med mycket kunskap har också lättare att bli lycklig i avseendet att han/hon i större utsträckning kan påverka sin egen livssituation. Kort sagt: det är lättare att utnyttja en okunnig person. Man har gjort studier som visar att personer med enformiga, ofliexibla arbeten blir mer stressade, blir oftare sjuka etc.