2008-02-10, 22:56
#1
Denna artikel var på något sätt oerhört träffande för hur Sverige som nation tar sig an svårartade problem som uppstått i samhället. När gatuvåldet breder ut sig med mobilstölder och oprovocerade misshandlar så ropas det inte på mer pengar eller resurser för att verkligen klämma åt problemet och snoppa av det vid roten, alltså få bort labila ungdomar från gatan på stubben. Vart man stoppar dem bryr jag mig inte om men redan vid unga år går det tydligt att utskilja vem som kommer bli ligist och inte.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_858105.svd
Det hela känns så oerhört naivt, bortförklarande och till ingen nytta alls att man tar sig för pannan. Det hela är för att uttrycka sig på ett annat sätt, oerhört svenskt.
Vi ser det gång på gång, problem finns men åtgärder som i praktiken kan ge resultat verkar man sky som pesten. Mer poliser är fel väg att gå, men sång och dans går utmärkt. Andra populära svenska helyllemetoder är att tillsätta utredningar i x antal år och sen mörka resultatet eller sjunga "We shall overcome" när en galen mördare går lös och övar prickskytte på människor.
Denna motvilja mot att handskas med problem på ett realistiskt och nyktert sätt som genomsyrar samhället är något som gör mig riktigt orolig. Var nånstans på vägen försvann vår handlingskraft och metoder som att spotta sig i näven och försöka hårdare?
Denna artikel konkretiserade på ett oerhört träffande sätt mången andra problem också, som att arbetaridealet idag är att vara sjukskriven, handlingsförlamad och allmänt passiv. "Plikten framför allt" stod det på mynten förr i tiden, idag har det snarare bytts ut mot "Kraven framför allt". Ju sämre du beteer dig i dagens Sverige desto mer belönad blir du.
Var gick det fel? Går det att vända denna tragiska vändning vårt samhälle tagit? Det känns som att det är dags att införa lite "sisu" i det svenska samhället igen.
Citat:
Med videokonst, teaterföreställningar, dansworkshop, debatter och en lång rad kända namn vill arrangörerna samla krafterna mot våldet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_858105.svd
Det hela känns så oerhört naivt, bortförklarande och till ingen nytta alls att man tar sig för pannan. Det hela är för att uttrycka sig på ett annat sätt, oerhört svenskt.
Vi ser det gång på gång, problem finns men åtgärder som i praktiken kan ge resultat verkar man sky som pesten. Mer poliser är fel väg att gå, men sång och dans går utmärkt. Andra populära svenska helyllemetoder är att tillsätta utredningar i x antal år och sen mörka resultatet eller sjunga "We shall overcome" när en galen mördare går lös och övar prickskytte på människor.
Denna motvilja mot att handskas med problem på ett realistiskt och nyktert sätt som genomsyrar samhället är något som gör mig riktigt orolig. Var nånstans på vägen försvann vår handlingskraft och metoder som att spotta sig i näven och försöka hårdare?
Denna artikel konkretiserade på ett oerhört träffande sätt mången andra problem också, som att arbetaridealet idag är att vara sjukskriven, handlingsförlamad och allmänt passiv. "Plikten framför allt" stod det på mynten förr i tiden, idag har det snarare bytts ut mot "Kraven framför allt". Ju sämre du beteer dig i dagens Sverige desto mer belönad blir du.
Var gick det fel? Går det att vända denna tragiska vändning vårt samhälle tagit? Det känns som att det är dags att införa lite "sisu" i det svenska samhället igen.