Behöver någon att prata med [Gäller alla /Mod]

Jag skulle behöva någon att prata med. Vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen eller vem jag ska prata med. Det känns som att det inte finns någon som orkar ta sig ann mig. Då alla anser att jag är hopplös. Har hänt lite grejer det senaste som har försvårat lite för mig och med min psykiska problematik så nu klarar jag inte av det. Någon som orkar prata med mig?

Usch, det känns verkligen som att jag håller på att tappa kontrollen över vad jag gör helt. Eller så håller jag på att bli tokig. Fast på riktigt.

Har under flera år haft ett jobb som jag avskyr och inser nu att drömmarna jag har satsat allt på under snart 10 år inte kommer att kunna förverkligas...

Jag är minst sagt i en mycket bizarr, nästan tragikomisk situation...

Skulle uppskatta om någon ville ge mig lite nya perspektiv. Skrev utförligt om vad som händer i min tråd "Min värld rämnar" här på psykakutforumet.

Tack på förhand. Söker inte något att gnälla på utan mer nya idéer. MSN eller PM eller whatever.

Jag ställer upp om du behöver någon att prata med, har också varit deprimerad för inte så länge sedan.

tack! jag PMar!

Ifall någon skulle orka med att lyssna på lite gnällande från min sida när jag mår dåligt så skulle det vara guld värt.
Jag lider av ADHD, Borderline, djup depression, panikångest, ett c:a 9 mån långt blandmissbruk osv (Har vart nykter i 1 vecka nu).
Mitt humör växlar väldigt fort och jag kan ofta gå från att vara glad till att extrem ångest, gråta, ha självmordstankar och planer osv väldigt fort.

Jag ser gärna att du isf är förstående och iaf på något sätt kan koppla till att må dåligt, antingen ifall du själv mått dåligt eller ifall du har eller har haft någon nära som mått dåligt.
Jaf bryr mig varken om kön eller ålder.

Finns här om någon känner för att skriva av sig, hört att jag är bra på att lyssna. Har själv en depression jag arbetar mig igenom sen 1 år tillbaka, samt massor av annat.

Tror det skulle vara bra att få höra andras problem för att sedan kunna reflektera över sig själv.

Så är det någon som behöver en kompis, dra iväg ett pm

Har sån pånikångest just nu så det känns som jag håller på att dö.. det värsta är att man inte har någon att vända sig till i sin omgivning. Jag är alltid tröstaren, men vem tröstar tröstaren..

ALLA kan pm:a mig. Har nyss börjat komma ur en djup depression sedan flera år tillbaks. Jag lyssnar! Komsi kom

Jag vet inte riktigt hur denna tråd funkar, men jag har problem med depression och ångest nu och kan inte sova på nätterna. Skulle behöva några bra tips hur jag kan göra för att ta mig ur detta.

Jag pluggar just nu ett universitetsprogram, jag är rätt intresserad av vad jag gör... men mer på "det är kul att läsa om på Wikipedia" stadiet. Plugget går alltså dåligt och det ser ut som om jag inte kommer få studiebidrag nästa år då jag missat i stort sett alla tentor. Jag har inget direkt motivation till programmet eller skola överhuvudtaget. Jag har absolut inga drömmar eller ideer om vad jag vill göra i framtiden överhuvudtaget. Jag försöker låta bli att tänka på det, och när jag väl tänker på det är det oftast orealistiska "bli rik fort" fantasier. Egentligen har jag ingen motivation till någonting och har varken lyckats ta körkort eller fixa något sommarjobb. Jag blir bara trött och arg om jag tänker på det och skjuter upp allt.

Enda anledningen till att jag pluggar var att jag inte kunde bo kvar hemma och aldrig lyckade få tag på något jobb, jag bor just nu som inneboende hos några andra studenter men trivs inte. Jag är rädd vad som kommer att hända nu när jag inte får studiebidrag nästa år, jag har ingenstans att flytta hem och kommer inte ha råd att betala min hyra. Det är en väldig stressigt problem som jag inte vet vad jag ska göra åt.

Vad jag vet att jag skulle vilja är att ha ett simpelt jobb, i någon matbutik eller något och en egen lägenhet och lite tid att tänka på vad jag faktiskt vill göra.

Problemet är att jag alltid skjuter upp allt, jag har aldrig har ork eller motivation till att söka några jobb, jag har pratat med folk om jobb men jag har ingen som helst erfarenhet av något jobb och aldrig fått svar på mina jobbansökningar, tillslut tröttnar jag och ger upp.

Vill gärna ha ett jobb nu i höst men jag vet inte riktigt hur jag ska göra då jag inte har några erfarenheter eller referenser och så är jag rädd för att bli bostadslös då jag inte kommer komma in på min utbildning som jag går bara för att få studiebidrag. Jag har lite pengar sparade (ca 16.000) i slutet av September kommer de pengarna att vara slut. Vad ska jag göra?

Sorry om det blev osammanhängade och konstigt.

(Okej, jag hoppas att det här inlägget inte låter alltför patetiskt.)

Det känns som att jag helt tappat greppet om mig själv. Jag får ångest över det mesta i mitt liv just nu;
Över mina matproblem och konsekvenserna utav dem, min livssituation i allmänhet, att jag ska dö, att någon i min familj/vänner ska dö eller må dåligt, att jag åldras(utan att ha åstadkommit något i mitt liv), etc. etc.
Jag sover inte om nätterna, och när jag väl somnar drömmer jag mardrömmar, oftast om att jag eller någon närstående dör.

Jag brukar kunna komma ifrån ångesten mer när jag har folk runt om mig, så att jag får mindre tid till att grubbla. Problemet är nu att jag är ensam och kommer att vara det fram till tisdag kväll.

Jag vet att det här inte är någon depression eller grov ångest överhuvudtaget, och det är säkert något som jag kan ta mig ur någon gång i mitt liv. Men just nu har jag inte den kraften överhuvudtaget, just nu känns det piss, och jag räknar timmarna tills jag slipper vara ensam mer.
Jag undrar bara om det är någon som har erfarenhet av ångest, och vet något om hur jag kan mildra det?
Och för att klargöra än en gång, jag ber inte om att folk ska tycka synd om mig. Jag är mest desperat om det finns någonting jag kan göra för att stoppa det här.

Tycker det är skitbra du skriver här, jag lyssnar gärna och ger råd! PM:a om du har lust så kan du få min msn.

Kram

BRA TRÅD.

Är inne i cykeln och vandrar jag också,
det är bra om man kan hålla en dialog
igång, vem vet, det kanske leder vidare i livet.

Det är absulut helt OK att Pm:a mig.

Tills vidare slåss vi mot livet ett tag till...