Surströmming, liksom en del andra rätter passar under kategorin vuxenmat. Dvs, inget som man gillar direkt från början. Det finns fler sådana exempel: Sparris, oliver, lagrad ost/ädelost, ostron, jordärtskocka/kronärtskocka osv.
Det som krävs för att gilla den här typen av mat är en viss tillvänjning. Det är m a o viktigt att man i början inte överdriver konsumtionen och därför tröttnar för resten av livet.
När det gäller surströmming så har TS gjort en hel del klassiska misstag. Han har ätit en osköljd, vanlig strömming utan tillbehör och antagligen dåligt rensad också.
Hemligheten är således lite i början och rikligt med tillbehör. Dessa tjänar inte till syfte att dölja smaken utan att ge den en annan brytning. Ungefär som att krydda köttet eller salta potatisen. Detta ger en mer komplex och intressant smak.
Så här bör TS ha gjort: Köpt en liten burk med filéer, öppnat burken ute på balkongen genom att ha fyllt en spann med kallt vatten och sänkt burken i den. Därefter skulle han ha öppnat den försiktigt så att all gas och övertryck hamnar i vattnet och därefter tagit ut burken, bytt vattnet, och öppnat burken helt. Fyllt på med nytt vatten och sköljt varje filé för sig minst en gång.
Efter detta förbereder man en klämma (det bör vara mjukt tunnbröd för nybörjaren) genom att på det smörbredda brödet rulla in rödlök, grovt sönderdelad mandelpotatis, en halv suris-filé och ev gräddfil. Det viktiga är att inte överdriva mängden surströmming. Man kan med fördel hacka den i mindre bitar innan man rullar in den.
Börja med en sådan rulle. Efter det så får du se om du vill ha mer. Om inte så är det OK. Jag lovar dock att du nästa år när det är dags igen äter mer än en. Så var det i alla fall för mig. Första året åt jag en halv, nästa år två och därefter tre/fyra. Idag kan jag äta surisen osköljd direkt ur burk och utan tillbehör

.
~Paul~