Definition av sanning.

Detta kommer nog från den paranoida delen av min hjärna, men jag har tänkt på hur man faktiskt kan _veta_ någonting.

Ögat har varit duktig på att lura folk i tiden, vad är det som säger att det inte händer nu? Alla sinnen i den mänskliga kroppen kan luras, och därav "vet" vi att något är sant, men finns det något som faktiskt bevisar att det är så?

Cogito, ergo sum

Så teorin om vår existens är alltså klargjord.
Resterande delar av verkligheten, då?

I övrigt kan du inte vara säker på någonting.

Du kan vara säker på vad som helst.

Läs in kontexten och tänk en gång till.

Man kan aldrig vara säker på någonting, det är bara så det är. Bevisning är alltid omöjligt, ting kan bara göras mer eller mindre trovärdiga.
Man kan dra det här så långt som att hävda att det enda man är säker på är existensen av det egna medvetandet, och hävda att allt annat, inklusive andra människor, kan vara fejk. Minns inte vad ismen heter men den existerar.

Joho! Dumma människor kan vara stensäkra!

Fan.... jag önskar jag var dum...

Ja, att vara säker och ha rätt är knappast samma sak. Jag var till exempel helt säker på att hon som spelade Rogue i X-men var hon som spelade Rory i Gilmore Girls, men där åkte jag på en nit.

Grundpremissen borde vara "det finns tankar", inte "jag tänker". Det måste först bevisas att tankar förutsätter någon som tänker. För detta finns det inga skäl och därför är satsen inte giltig.

TS: Sanningen borde rimligen vara varat så som det faktiskt är. Varat i sig kan ju inte vara en lögn då lögn kräver en agent som känner sanningen men förmedlar, samtidigt som denne utgör sig för att förtälja sanningen, en felaktig bild av varat till någon annan.

Som jag ser det, om man inte går på Moores eller Strawsons linje (som jag på senare tid själv börjat luta åt), så, verkar Medvetandet aldrig direkt kunna greppa varat (om varat är det som vi antar vara yttervärlden), det är en svag länk i kedjan, nämligen sinnesdata (som du själv tar upp). Och det som medvetandet (om vi accepterar det) behandlar (sinnesdata) är en upptagelse av verkligheten som kan vara förvrängd. Dessutom kräver det som vi kallar sinnesdata ingen yttre verklighet.

Då kan man å andra sidan vara solipsist! Då är ju allt sant som tänkes. Eller hellre, om vi antar detta utan tänkare (som verkar krävas), sanningen är de "tankar" som "flyger runt" eller som kommer att bli - träder fram.


----
Man får väl passa på att tipsa om Gettierproblemet, nu när diskussionen rör sig om sanning och om kunskap är möjlig om den:

http://en.wikipedia.org/wiki/Gettier_problem

Säkerhet baseras på övertygelse. Övertygelse är ett sinnestillstånd.

EDIT: Med andra ord, "sanning" = övertygelse.

Sanning är ett begrepp som många misstolkar, läser in för mycket i, och tillämpar på ett sätt som det inte är lämpat för.

Inget begrepp står på sina egna ben.

Allt är är påhittat.

Sanning upptäcker man inte, det är något som man hittar på med det som redan är påhittat.

Ingen förmedlar någonsin någonting som är mer än det som förmedlas. Sanning kan inte förmedlas för sanning är även det som inte kan förmedlas.

Om vi förmedlar, och vi säger att detta är sanning, så är det fortfarande inte sanning, för om förmedling är sanning och förmedling inte förmedlar det som inte kan förmedlas, så kan sanning inte förmedlas. Vi kan blott smeka sanningen genom att förmedla.

Vad jag har förmedlat nu är det som jag har förmedlat. Men du måste tolka det som jag skrivit och fylla i meningen i det som jag förmedlat för att det skall betyda nåt. Detta betyder att vad du just nu läser är inte det som jag skrivit, utan du läser dina egna tankar som - redan innan du uppfattar dem - skapar det som du tror att jag skrev.

Om du vill uppleva vad jag skrivit så rekommenderar jag dig att läsa det som jag skrivit ovan åtminstone flera gånger per dag i flera år. När du dör så har du dock fortfarande inte fått göra det. Men du kan åtminstone dö förvissad om att du verkligen inte gjorde det heller.