2013-05-20, 06:45
#145
Ja, det där tramset om HJ och hundvalpar dyker upp då och då när "vittnen" kryddar sina historier, ovetandes om de omfattande djurskyddslagarna. Det påminner om när "vittnen" ovetandes om ärftlighetsläran påstår att "Mengele" försökte byta ras på människor med hjälp av färgämnesinjektioner i ögonen och under skalpen. 
Den gamla vanliga visan om att det goda Hitler gjorde bara var för att "lura" medborgarna, och att det tydligen inte alls fanns något ideologiskt bakom det. Hitler var förstås ensam och detaljbestämde ALLT.
I verkligheten byggde denna politik på den nationalsocialistiska folkgemenskapstanken och utfördes av den stora NSDAP-ledda folkrörelse som genomsyrade Tyskland. Istället för att arbetarnas och arbetsgivarnas klasskrigsorganisationer skulle strida mot varandra, så avskaffades de, och arbetsgivarna och de anställda tvingades nu samarbeta inom en enhetlig organisation. Lagen om arbetets ordnande bestämde att företagsledningen och de anställda skall "gemensamt befordra företagets ändamål och samarbeta till gemensam nytta för folk och stat", samt företagsledningens omsorg över de anställda, och de anställdas trohet till företagen.
Till skydd mot missförhållanden och för lösningar av tvister inrättade den tyska regeringen arbetstromän, förtroenderåd och arbetsdomstol.
Dessutom införde man en lag till skydd mot uppsägningar. En person som varit anställd över ett år fick inte uppsägas, om det inte var absolut nödvändigt. Skulle arbetsdomstolen finna att en uppsägning var uppenbart godtycklig kunde arbetsgivaren bli tvungen att betala ett skadestånd motsvarande en årslön.
Visst infördes lönestopp av första fyraårsplanen som i ett led för att utjämna löne- och prisnivåerna, samt arbetsbok för att reglera arbetsmarknaden, men det var tillfälliga åtgärder efter samhällets behov.
Dr. Robert Ley kommenterade för övrigt svamlet om "livegenskap" sålunda:
Citat:
Ursprungligen postat av d00rkey
Ja, något var han nog tvungen att göra i positiv bemärkelse eftersom han samtidigt försämrade arbetarnas arbets- och lönevillkor till att närmast likna någon form av livegenskap!* Men Hitler visste att han var tvungen att ha den tyska opinionen med sig så därför ordnade han samtidigt med en del social välfärd, t ex mycket billiga semesterresor och semesterfiranden under Kraft durch freudes försorg.
Den gamla vanliga visan om att det goda Hitler gjorde bara var för att "lura" medborgarna, och att det tydligen inte alls fanns något ideologiskt bakom det. Hitler var förstås ensam och detaljbestämde ALLT.
I verkligheten byggde denna politik på den nationalsocialistiska folkgemenskapstanken och utfördes av den stora NSDAP-ledda folkrörelse som genomsyrade Tyskland. Istället för att arbetarnas och arbetsgivarnas klasskrigsorganisationer skulle strida mot varandra, så avskaffades de, och arbetsgivarna och de anställda tvingades nu samarbeta inom en enhetlig organisation. Lagen om arbetets ordnande bestämde att företagsledningen och de anställda skall "gemensamt befordra företagets ändamål och samarbeta till gemensam nytta för folk och stat", samt företagsledningens omsorg över de anställda, och de anställdas trohet till företagen.
Till skydd mot missförhållanden och för lösningar av tvister inrättade den tyska regeringen arbetstromän, förtroenderåd och arbetsdomstol.
Dessutom införde man en lag till skydd mot uppsägningar. En person som varit anställd över ett år fick inte uppsägas, om det inte var absolut nödvändigt. Skulle arbetsdomstolen finna att en uppsägning var uppenbart godtycklig kunde arbetsgivaren bli tvungen att betala ett skadestånd motsvarande en årslön.
Visst infördes lönestopp av första fyraårsplanen som i ett led för att utjämna löne- och prisnivåerna, samt arbetsbok för att reglera arbetsmarknaden, men det var tillfälliga åtgärder efter samhällets behov.
Dr. Robert Ley kommenterade för övrigt svamlet om "livegenskap" sålunda:
Citat:
Av ovan tecknade grunddrag i den nya tyska arbetslagstiftningen framgår, att det icke är fråga om "upprättandet av ett nytt vitt slaveri", som man någon gång i utlandet illvilligt betecknade den nya tyska arbetsrätten under de första åren, sedan Adolf Hitler övertagit makten. Den nya tyska arbetsrätten har tvärtom för första gången gjort verklighet av den frihet, som man under de föregående systemen lovade den tyske arbetaren men aldrig förverkligade. Den har gjort honom till likaberättigad medlem av företagets gemenskap och därigenom avpolitiserat honom. Den har gett honom ett kraftigare skydd mot avskedande och ställt hans sociala ära under ett speciellt rättsligt skydd, som icke förekommer i något annat land. Proletärens pariasmärke häftar icke längre vid honom. Förutsättningen för ett gott samarbete mellan chef och anställda är naturligtvis, att alla vid företaget sysselsatta äro genomsyrade av den nationalsocialistiska allmänandan. Att vårda och befordra denna är en uppgift, som åvilar den tyska arbetsfronten. Samtidigt sörja de "sociala hedersdomstolarna" för att heder, kamratanda och trohet inom företaget också äro rättsligt skyddade. Den som brister i allmänanda och vansköter de plikter, som åligga honom i egenskap av medlem av företagets gemenskap, hotas av svåra straff. Fråndömandet av befogenheten att vara chef för företaget eller förtroendeman och avlägsnandet från arbetsplatsen, vilket är det hårdaste straff hedersdomstolen kan utmäta och redan utmätt i ett antal allmänt kända fall, motsvarar i det närmaste borgerlig död.
