Citat:
Ursprungligen postat av Nikenik
Okej, kan förstå att köttet blir mörare om korna får gå ute året om osv.
Men hur känner ni inför miljöaspekten med kött från andra sidan atlanten?
Är det priset som bestämmer?
Själv köper jag ogärna t.ex äpplen från sydafrika när jag vet det finns äpplen från närmare håll att köpa.
Nikenik, det är en naiv och okunnig ståndpunkt du har här. Klimatpåverkan är en betydligt mer komplex fråga än att bara jämföra antal mil från producent till konsument.
Men först ett svar på din initiala fråga - "hur tänker den som köper brasiliansk oxfilé".
Igår var det nyår och självklart hade vi brasiliansk oxfilé på tallriken. Att den smakar bättre än den svenska har ju samtliga i den här tråden redan konstaterat. Och anledningen är också väl känd. Medan våra stackars kossor står på latrintäckta betonggolv hela dagarna i oljeuppvärmda stallbås under det dunkla lysrörsljuset tuggandes konstgjort foder, strövar de brasilianska kossorna ute året om ätandes friskt grönt obesprutat naturligt gräs. Detta gräs har inte planterats, utan växer naturligt i enorma savannområden.
Däremot skövlas regnskog för att tillverka möbler som säljs på MIO, Ikea, Jysk etc etc. Och istället planteras sojabönor (arealerna är gigantiska) som går till kraftfodret för våra stackars bås-kossor här uppe i norr.
Kossorna vi har i Sverige till köttproduktion är till en överväldigand andel uttjänta mjölkkor. I Brasilien är boskapen av köttrasdjur, vilket också förklarar varför den brasilianska oxfilén är godare än den svenska pinsamma motsvarigheten.
Och som redan konstaterats, är enerianvändningen för att värma upp stall och tillverka konstfoder oerhört stor, så pass stor att den totala klimatpåverkan kan överstiga den från den brasilianska naturliga uppfödningen.
I facktermer brukar man tala om att vi i Sverige har en s.k. intensiv nötköttsproduktion (industriliknande), medan den brasilianska är extensiv (lågindustriell, man tar tillvara de naturliga geografisk-ekologiska förutsättningarna). Samma förhållande kan sägas gälla för tomatodling, där Spanien kan utnyttja sin sol, medan vi i Sverige använder oljeuppvärmda växthus. Den spanska tomaten är erkänt bättre för miljön än den Svenska (enl. KRAV), på samma sätt som den ecuadorianska broccolin är bättre miljömässigt än den spanska, och det sydafrikanska vinet bättre än det franska (enl. Vin och Sprit).
Så din enkla modell som utgår från att mäta avstånd på kartan med en linjal duger långt från alltid, och med den brasilianska oxfilén får vi alltså ett...
* Billigare kött (pga de okunniga svenska konsumenterna som inte förstår sig på begreppet matkvalitet)
* Mindre pengar till redan stormrika stormarknadsägare (marginalen är flera gånger högre på det svenska köttet)
* Mer inkomster till uppfödare i länder där man ej får en spänn i (över)statliga bidrag, utan bara kan förlita sig på att man producerar en kvalitetsprodukt.
* Vi räddar lite regnskog (genom att inte köpa svenska sojakossor)
* Vi står upp för frihandel (groteska mängder miljarder i EU-stöd - våra skattepengar - går till den undermåliga köttproduktionen i EU, också som tullhinder mot det friska utomeuropeiska köttet). De som mottar dessa miljarder är de som spridit den bisarra myten om att vi i Sverige har världens bästa kött. Som att påstå att "Hasses 5-dagars-vin" från "Essens-boden" skulle vara bättre än en Château Ducru-Beaucaillou från 1995, bara för att den är svensk...Försök övertyga en vinkännare utanför Sverige om det.
* Kött med betydligt högre kvalitet, från äkta köttrasdjur.
* Kött som inte kräver utsläpp för byggnad, uppvärming och underhåll av stallar, samt produktion av konstfoder. Dock förstås en (förvisso miljövänlig) båttransport med i ekvationen, som gör importen inte mycket mer än klimatneutral mot den svenska energislukande industrimodellen.
* Kött som producerats med den bästa djurhållningen som går att få - korna betar fritt året om!
Jag vill också tillägga, att jag vanligen köper från Argentina, Uruguay eller Nya Zeeland, tycker deras klimat och geografi (Pampas!) är ännu mer lämpat för nötboskapsuppfödning, och Argentina har ju en tradition av naturlig köttproduktion (utan hormoner och antibiotika, vanligen Black Angus och Hereford-raser) som man har all anledning att vara stolt över. Flodins argentinska gran premio-kött är fantastiskt!
Sen äter jag faktiskt svenskt nötkött också, mest grytkött (svensk högrev i grytan blir riktigt bra), men när det gäller biff till grillen, eller oxfilé undviker jag naturligtvis det svenska.
Återstår ett (1) argument för att välja svenskt när det gäller oxfilén: att man vill "värna om det svenska". Det gör jag isåfall genom att köpa t.ex. verktyg och möbler (inte Ikea...) som är svensktillverkade, de brukar hålla hög kvalitet!
Nu tycker jag att du fått många argument i den här tråden, så nu vill jag vända på frågan och undrar hur man tänker om man köper svensk oxfilé?