Konflikträdd

Jag känner att jag har väldigt svårt att ta ställning i saker och ting i olika diskussioner. Är alltid lika rädd över att hamna i knipa och långvariga konfrontationer.
Jag håller ofta med och när det väl kommer in en konflikt mellan mig och en annan individ lägger jag mig tidigt för att inte förstora det hela.
Är alltid lika rädd att få skitsnack bakom mig om jag skulle komma i konflikt och inte bli omtyckt.

Har en kompis som är raka motsattsen mot mig, han deltar i alla diskussioner och säger det han tycker rakt ut och försöker bevisa hans ståndpunkt ända in i väggen varken han blir hatad eller älskad.
Efter honom har jag hört mycket skitsnack (även från mig) efter många diskussioner men något som alltid sker är att det blir som vanligt igen efter ett antal träffar igen.

Jag är väldigt trött på hela den här grejjen. Att aldrig våga ta ställning och hålla emot för rädslan om att inte bli mera omtyckt och dylikt.

Hur ska jag göra för att bli modigare på detta sätt? Har ofta tänkt att "nu jävlar ska jag visa dom" men nej,nej så blir inte fallet utan jag lägger mig vid särka sidan och låter den andra sidan vinna kampen.

Varför är det så himla viktigt med konflikter då? Själv brukar jag ofta sitta och betrakta folk som har vilda diskussioner istället för att själv lägga mig i. På så vis behöver man inte låsa sig vid en åsikt utan kan ta del av bådas sidor av saken. Det är så sällan som bara EN av människorna har rätt!

Några enstaka ämnen är dock känsliga för mig, och om nån drar upp nåt sådant ämne så kan jag sällan hålla käft.

Vad är det värsta som skulle kunna hända om du kom i konflikt med någon?

Jag var själv väldigt konflikträdd när jag var lite yngre och det var främst för att jag hade dåligt självförtroende och var rädd för att förlora dem jag "bråkade" med. Sen fick jag nog och tog modet till mig och sa vad jag tyckte och lät konflikterna fortgår, det visade sig att folk fick mer respekt för mig eftersom jag stod upp för mig själv och det kändes jättebra efteråt.

Du får helt enkelt ta mod till dig och inte fega ur när jobbiga situationer uppstår, utan stå för din åsikt. Om dina vänner börjar snacka skit om dig efter det så är dem ändå inga riktiga vänner.

Lycka till!

Precis som du beskriver det känner jag. Rädslan över att förlora dem jag bråkar är störst och ofta det som håller mig tillbaka.
Är fruktansvärt rädd över att dem inte ska tycka om mig längre efter en hård konversation.
Det känns som att jag inte tas på så stort allvar i många fall, detta beror nog på min neutrala ställning mot allt.
Det är detta jag inte klarar av längre

Tror de flesta gillar personer som säger vad de tycker och har egna åsikter som de tror på, så ifall det är att bli omtryckt som du oroar dig för..

Ifall ingen snackar skit om dig så är du ingen intressant person.

Ditt problem är enkelt: Du bryr dig för mycket. Lägg inte ner energi på att vara neutral till varje pris, det är jobbigt för dig och för folk omkring. Lägg den energin på andra saker.

Jag är lite tvärt om, jag brukar ta motsat position, (ofta vara djävulens advokat) och gå emot consensus i gruppen för att skapa konflikt i diskutionen. När jag snackar med min Anarkist/Communist "AFA" kompis är jag en nylibbe-nasse men när jag snackar me min kompis som ligger åt höger märker jag att jag undermedvetet glider till vänster bara för att jävlas.
Är aldrig riktigt seriös dock.. men men.

Sök konflikter, få dina kompisar att snacka om det bakom din rygg ifall de vill de, tror de kommer att gilla dig mer på något konstigt sätt då, istället för att vara tysta lilla johan.

BTW de är 18 års gräns här, om ni är killar & fortfarande är inne i skitsnack åldern så är ni inte äldre än 13

Samma här. Förutom just rädslan har jag även inga bestämda åsikter om någonting. Favoritfärg? Ingen men alla. Alla färger är vackra i rätt kombinationer och ingen färg är i sig själv vacker. Så är det med alla mina åsikter ungefär .

Du kan väl använda det här forumet som en plattform för att träna dig på att vara lite oförskämd och kaxig mot folk. Om du följer denna länk kommer du att finna en tråd som gör mig våldsamt impopulär hos de allra flesta här på FB:
http://www.flashback.org/showthread.php?t=496205.

Men jag kan berätta att jag mår tämligen bra ändå.


Men jag minns själv att jag var osäker i en viss ålder mellan 17-23. Det kallas identitetskris. Nu är jag 47, och bryr mig inte nämnvärt.

Mvh Kosmo

Alla som fick stryk av föräldrarna när dom sa emot...blev konflikträdda

Påtal om föräldrar. Man kan ju träna på att ta sig in och ut ur konflikter med sina päron eftersom det inte är något man behöver va rädd för att bli impopulär utav.

Som någon säkert redan skrivit så handlar det om hur du värderar människor som bråkar med dig. Jag gav mig alltid först i konflikter när jag var "tönt" och desperat efter vänner/tjejer. Sen till slut slog jag i botten och då tänkte jag istället "varför skulle jag vara rädd att förlora en "vän" som bråkar med mig? Den personen förtjänar ändå inte att vara med mig." Kom ihåg, tjejer gillar killar som vågar stå för sin sak.. Även om det här inte handlade om tjejer =)

Nu har jag bara vänner som får mig att må bra, och en hel massa fler tjejer

Vad vill du helst? Ge efter i alla diskussioner så att kompisarna tycker om dig (detta är inte sant, bara hypotetiskt), eller stå upp för dig själv så att du tycker om och är nöjd med dig själv. Skit i dina tönt-kompisar, det viktigaste är väl din egen syn på dig själv i livet.

var precis som du konflikträdd innan, men nu på senaste tiden har mitt inre kall om att hetsa folk väckts till liv igen igenom att debattera med folk!

det finns nästan inget underbarare än att som Regali sade, ändra uppfattning om saker och ting bara för att provocera! att få se den andra personen nästan vilja slå en för ens åsikter