Jag tror inte att man måste isolera det till antingen eller. Jag tror att vi både lär oss våra könsroller och att vi föds in i dem.
Men framför allt tror jag att det i dagisexemplet handlar om att kvinnliga dagisfröknar inte bara kan "stänga av" deras roller som kvinnor. Det är ju det som är själva problematiken med dessa roller. De är svåra att se, framför allt hos enstaka individer. För att inte tala om ifall den individen är en själv
Problematiken finns dessutom på flera nivåer. Kvinnliga fröknar som har svårt att bara kliva ur sina roller, men också barn som redan lärt sig ett och annat kring män och kvinnor.
Jag kommer själv ihåg hur det kändes lite töntigt, eller iaf annorlunda, när nån kvinnlig fröken skulle spela bandy eller fotboll med oss och det mest kändes som att de förstörde. Antagligen både för att de var kvinnor - sånna där som inte ska spela - och för att de faktiskt inte var så jävla heta.
Deras bristfälliga förmåga beror såklart på... Ja, det går ju runt i nån slags ond(?) cirkel där rollerna förstärker varandra. Där vi placerar oss själva och andra i fack för att det är så hjärnan gör det lätt för sig; genom att kategorisera.
Det skulle kunna vara ett resonemang som iaf påminner om det som förs när man satsar på att få in just fler med snopp för att ta hand om barnen och inte letar bland flator och manhaftiga fruntimmer. För det räcker ju inte med att den kvinnliga fröken är bra på fotboll. Barnens perspektiv och barnens förväntningar påverkar ju också. Sen kan jag tänka mig att bedömningen är lite svårare om man bestämmer sig för att mäta attityder (manhaftig) istället för att bara fråga om kön.