Tråden om Laestadianism och Laestadianer.

Vad tusan. Jag har aldrig ens hört talas om dessa människor! Är de kristna som lever i norrland? Någon som kan beskriva sekten/rörelsen.

Uttrycket "Djävulens kalsonger" är enligt mitt förmenade laestadianernas finaste bidrag till det svenska språket. Själv använder jag det frekvent när gardiner är på tapeten.
Sakfrågan vet jag tyvärr inget om.

Min styvfarsas mors syster var mormon, och hon var en jäkla surkärring! Annars står det lite på wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jesu_Kr..._dagars_heliga

http://arkiv.hig.se/p-inst/religion/...ina.matala.htm

Alltså: Folk som inte super, inte röker, inte slåss, inte svär, inte använder sig utav teve (för det är syndigt, teve lika med porr) eller gardiner (synd igen, har dock inte fattat exakt varför) eller tvättmaskiner med glasluckor (syndigt som fan, ifall man tittar in i maskinen kan man råka se ett par kvinnotrosor) utan lever som små fromma lamm, allt i enlighet med Guds ord... I teorin.

I praktiken skaffar de väldigt, väldigt för många barn, vilka lämnas utan tillsyn av andra än de större syskonen. De ser ner på alla andra som inte följer deras religion och stormötena verkar vara ett ypperligt tillfälle att prata skit om "oss andra". De jag har träffat har antingen varit så hyperlaestadianska och nedlåtande att man inte orkat med dem, eller så har det slagit bakut helt och människorna både slåss, pimplar brännvin och tar droger.

Toivo Korpela var en färgstark laestadian. Finns en mycket bra bok som handlar om hans rörelse i Norrland under 30-talet.

Bönemötena efterföljdes av nattlig nakendans till musik, senare även under rus, och vidriga sexualorgier. Resultatet av detta blev psykoser, sinnessjukdomar, fattigdom och nöd. Siikavaara och några andra fördes till sinnessjukhus och barn var tvungna att skiljas från sjuka föräldrar. Det hände också att några anhängare hotade vanligt folk till livet. Rörelsen gick till slut under, "men där den gått fram, äro många hjärtan som förgiftad mark; intet andliga vetekorn vill slå rot där".
http://arkiv.hig.se/p-inst/religion/AB/1999/redovismom2/multimediauppgift/haparanda/korpela.html

Tidigar länk om ämnet: http://www.flashback.org/showthread.php?t=316474

Laestadianerna är en väckelserörelse på luthersk grund som i Sverige är organiserad inom Svenska kyrkan och framförallt finns i Norrbotten med centrum i Tornedalen. Den har sitt ursprung i prästen och botanikern Lars Levi Laestadius radikala förkunnelse, som var på samma gång språkligt grovkornig och jordnära och karismatisk. Han predikade på ett sätt som gick hem hos det enkla folket och inte minst samerna, och genom sin udd mot supandet och den allmänna moralupplösningen fick budskapet stort genomslag även på det sociala planet, vilket oroade såväl den kyrkliga som den världsliga överheten. I nordnorska Kautokeino kom det 1852 till regelrätt uppror mot överheten under vilket tre personer dödades.

Laestadianerna har en mer liberal (nåja) inriktning i östlaestadianerna och en väsentligt strängare i västlaestadianerna. Bland de sistnämnda är motståndet mot t.ex. gardiner, blommor (som utsmyckning inomhus) och TV utbrett.
På senare år har somliga laestadianer brutit sig ur Svenska kyrkan, vilken anses ha blivit alltför liberal.

Ur laestadianerna sprang också den apokalyptiska Korpelarörelsen (1920-talet) vars medlemmar väntade att den himmelska silverarken skulle hämta dem ute på Torneträsk is. Man menade att i princip allt var tillåtet för de rättfärdiga och de extatiska bönemötena mynnade ofta ut i spritrus och gruppsex och många troende slutade helt att arbeta. När silverarken uteblev tog allt en ände med förskräckelse och rörelsen efterlämnade fattigdom, bitterhet, sinnessjuka människor som inte längre förmådde ta hand om sina barn. Än idag väcker Korpelarörelsen starka känslor i dessa trakter: "men där den gått fram, äro många hjärtan som förgiftad mark; intet andliga vetekorn vill slå rot där"

Jodu, när Bengt Pohjanens pjäs om Korpelarörelsen, "Dagning röd", sattes upp i mitten av 90-talet, bombhotades ju Norrbottensteatern och även, vad jag hört, författaren personligen. Ämnet är kontroversiellt då denna rörelse med sin oerhört extrema förkunnelse gick fram som en ångvält i vissa bygder längst i norr, och familjer rycktes i sär, hotelser uttalades osv. Det tar tid att läka sådana sår, särskilt som det rör sig om människor som känner sig allmänt marginaliserade också på grund av språket (samisk- och finsktalande i Sverige).

Här är några länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A6stadianism (wikipedia)
http://lestadiolaisuus.info/svenska/index.htm (på svenska)
http://arkiv.hig.se/p-inst/religion/.../karinjonsson/ (kortare uppsats)
http://www.love.is/roald/lestad01.htm (på norska och med fokus på norska sidan men "urhistorien" är ju gemensam och rörelsen är ju inte så hårt bunden av riksgränser vare sig i Norden eller i världen. Man deltar ju i storsamlingar i dom andra länderna.

Är du måhända laestadian själv?

kom ordern strax från högsta ledaren att TV:n var portförbjuden.

En leastadianfamilj i grannbyn hade just införskaffat sig en TV.
Så vitt jag vet så står den fortfarande ouppackad.

Cykel var också förbjuden, kallades för "hortrilla". Hur det är nu vet jag inte. Min mor, ateist, hjälpte då och då till med matlagningen när de hade bönemöte. Jag, som liten pojke, kom därför ofta i kontakt med västleastadianer i samband med dessa möten. Bönemötena i sig var en sevärd syn. Det var som att förflytta sig tillbaka till 1800-talet med tanke på klädseln som de bar.

Däremot upplevde jag att de hade en stark arbetsmoral och pliktkänsla. Du ska arbeta i ditt anletes svett är inte tomma ord för leastadianerna. De flesta är konservativa. Ingen plats för större nytänkande utan allting skulle vara som det alltid hade varit.

Fotografering, musik, musikinstrument, alkohol och nöjen var inte att tänka på. Det mesta var synd. "Syndernas förlåtelse" var/är vanliga ord.
Jag upplevde att leastadianerna betraktade jordelivet som en enda jämmerdal men arbetade man hårt så fick man belöningen när man väl stod vid himmelrikets portar.

Söndagen var en vilodag som verkligen var en vilodag. Ännu under min uppväxttid kunde jag märka att detta även gällde icketroende i min uppväxtmiljö. Ryktet gick fort i byn om någon dristade sig till att kapa ved på söndagen.

Jag tror att just leastadianismen har varit ett ok, när det gäller framåtskridandet, för övre Norrbotten. Leastadianerna beter sig lite som en flock får som är beroende av högste ledaren för att uppnå frälsning. De kan inte själva, även om de är starkt troende, på ett personligt plan uppnå himmelriket.

Ledaren har den nyckeln.

Djävulens kalsonger? Hur får dom örhängen till kalsonger?

Trådtiteln känns helgalen,
finns det Laestadianer utanför Sverige skulle jag fråga...

Tydligen är gardiner "djävulens kalsonger" också.

En schism mellan öst- och väst-laestadianer är att dom ena går med på kvinnliga präster.

Jag tycker dom verkar roliga, intressant, från ett antropologiskt perspektiv.