Citat:
Ursprungligen postat av
Ove Mollvik
Alexandra var en alltför sund medlem av församlingen som om den inte hade blivit utsatt för överstatens sjukliga kontrollbehov hade kunnat utvecklas till ett fritänkande svenskt föredöme med full förmåga att också lära av sina misstag. Åsa och Helge kom som friska fläktar och blåste nytt liv i den annars avsomnade församlingen som bara hade kunnat hållas igång under statskontrollerad ledning. Infiltrerande agenter hjärntvättade likt Sara utnyttjades nu till att göra allting mer och mer förvirrat istället. Överstyrelsen måste visa sin makt att kunna tysta ner varje självständig rörelse bland folk.
"Friska fläktar" verkligen, ja...

Sedan var det mänskliga liv som blåstes ut efter att gode
herr Fossmo dykt upp. En fru "råkade" ramla och slå ihjäl sig i badkaret och nästa hustru
sköts ihjäl av fina barnflickan Sara som året dessförinnan gått lös på densamme med en
hammare. En barnflicka som förlustat sig så det stod härliga till med en påtagligt
otrogenhetsbenägen pastor, sedermera flitigt igång också med donnan vars man Sara
även försökte efter bästa förmåga att ha ihjäl med samma vapen som hon släckte
pastorsfruns unga liv. Och Alexandras syster Åsa, upphöjd av församlingen till självaste
"Kristi Brud", var duktig på att utmärka sig hon också förvisso fast utan att begå eller
anstifta några mord.
Ja, sköna figurer det där. Särskilt Helge själv då förstås.
Helge skriver:
Citat:
Jag vill tacka er som ställt frågor, eftersom det varit en hjälp för mig själv att förstå såväl min egen som församlingens utveckling. Att inse att jag levt i lögn och med en rad förkastliga egenskaper och handlingar, som drabbat flera människor, har varit smärtsamt men nödvändigt. De känslor, tankar och beteenden som utvecklades i den manipulativa sektmiljö jag både styrde andra och själv styrdes i, beskrivs av sakkunniga som sektsjuka. Ett tillfrisknande från detta innebär att sakta men säkert återvända till sig själv och verkligheten igen.
I verkligheten kan jag inte få det som ligger bakom ogjort, hur mycket jag än skulle önska det. Däremot kan och bör jag ta ansvar för mina handlingar och på det sätt jag kan försöka bidra till att förändra situationen för dem som fortfarande far illa av sektmiljön. Det vill jag göra.
Många har via massmedia uppfattat att jag - som en följd av mitt pågånde tillfrisknande från sektsjuka - äntligen har beslutat mig för att berätta allt jag vet om händelserna i Knutby. Saker som jag tidigare, av olika anledningar, har ljugit om eller undanhållit. Det har - av naturliga skäl - väckt en rad frågor och reaktioner, av skiftande karaktär. Frågor och reaktioner som jag tills vidare måste låta förbli obesvarade.
http://www.fossmo.se/