Jack - av Ulf Lundell

För nåt år sen blev jag rekommenderad av farsgubben att läsa Jack - då lär du dig nåt om livet. Märk väl att jag blev förvånad när boken handlade om allmänt degiga människor från stockholmstrakten och deras fylle/knarkbravader! Jag var alltså vid tillfället 16 år. Skön bild är det Uffe målar upp 70-talet som hursomhelst, och jag blir iallafall sjukt glad när jag läser den.

Någon annan som har erfarenheter av denna roman?

/Lex

Den är väl ok. Men när man nu vet att gubben skulle komma att skriva samma roman om och om igen, dvs supa, gnälla och peta navelludd i 40 år till så - synd att ingen slog ihjäl det jobbiga aset.

haha jag menar det. Gubben har ju bara skrivit två bra böcker. Jack och Vinter i paradiset.

Haha ja, det var ett bra och smidigt sätt att försörja sig mellan holkarna, se.

Bluffe Lundell ja. Har han gjort något bra överhuvudtaget? De som gillar Bluffe har bara inte genomskådat honom ännu.

Jag utgår från att det är han som är upphovsmannen till Öppna landskap. Isf har han gjort nåt bra, iallafall enligt min åsikt!

den är fruktansvärt jobbigt skriven, gav upp i slutet, när jag insåg att jag inte hade minsta intresse i hur bokjäveln egentligen skulle sluta.

Jag tycker den va rätt så dålig, ingen spänning eller någon direkt mening med att vända blad och slarvigt skriven. Men den hade sina ljusa stunder.
Om ni ser filmen kommer ni få er ett gott garv, speciellt när Jack funderar över evigheten. Svensk filmhistorias mest pinsama scen månne?

Ah, Jack av Ulf Lundell. En bok man inte kan lägga ifrån sej - man måste kasta den med all kraft. Värdelös dynga. Språket haltar, storyn haltar, Ulf Lundell skriver som en debil djävla dubbelidiot. De e knas, liksom va?

Nja knappast va? Jävla skön kultrulle. Kjell Bergqvist som festlig knarkdealer som cyklar psykiskt. Örjan Ramberg som go konstnär från Götlaborg.

Filmen är ju inget mästerverk direkt, men klart underhållande. Om du håller ovan nämnda scen som svensk films mest pinsamma någonsin vet jag inte hur många svenska filmer du sett? Jag menar fan vi har ju Staffan Hildebrand och Daniel Fridell till exempel. Eller han pajasen med älgöronen, fan heter han... Just ja, Lukas "PK" Moodysson! Med flera, fan är nästan knepigare att hitta svensk film som inte är pinsam.

Anser nog att valfri scen ur någon av ovanståendes alster är bra mycket sämre än någon scen i Jack.

Festlig ost!

Boken är dock trög. Lundell kan inte jämföras med beatnickförfattarna han själv tycks digga. Tycker att han skriver bättre i Sömnen, men längre än så har jag inte orkat ta mig genom hans verk.

Försökte ta mig igenom den men gav upp efter halva boken. Att läsa om karaktärer och liv som är ytligare och mindre spännande än ens eget kändes helt ointressant. Senare har jag förstått att det finns en poäng i boken i och med att första halvan är ljus och lycklig medan den andra halvan är mörk och tragisk. Kanske ska historien symbolisera ett missbruk ?

Jack är helt ok, men han har svårt att förnya sig.