Citat:
Ursprungligen postat av motwix
Jag skulle härmed vilja dela med mig av några tankar efter min debut på 2c-b, 30 mg oralt.
Det har skrivits mycket om det visuella, men jag skulle vilja kreditera en annan känsla som inte tagits upp lika mycket. Från att ruset började smyga sig på och några timmar framåt kände jag någon form av perfektionism som jag inte fått av till exempel 4-ho-met. Denna perfektionism utkristalliserade sig genom så intensiva känslor att ett försök till att tolka dessa torde vara omöjligt. Personligen hittade jag ingen riktig källa för glädjens grund i motsatt till stimulanter där det ofta finns specifika ting som glädjer mig, även om glädjen i sig inte går att kontrollera i något fall.
Ett exempel på detta var att jag oavsett fysisk position kände att den var perfekt utan motivering, vilket gjorde att jag inte kände något begär att flytta på mig egentligen. Jag låg lutad över ett bord i en ställning som normalt sett borde vara obekväm, jag var nöjd. Jag stod stel, något framåtlutad, tittandes på en lampa utan att veta varför, jag var nöjd. Jag låg ihopkrupen under tre filtar i ett hörn utan några ting att studera, jag var nöjd.
Jag vill därför klargöra för er som inte har testat 2c-b att detta är något mer än en visuell explosion, det suddar ut begreppet rastlöshet och ersätter det med en djuprotad idé om en substanslös lycka. Det kanske låter tomt och är man ute efter någon form av introspektion är detta fel substans att vända sig till. Faktum är att jag möttes av en mer eller mindre ihållig orgasm som vägrade ge sig, oavsett vad jag gjorde, kände, såg eller hörde. Det var med andra ord en mycket trevlig upplevelse.
Det har skrivits mycket om det visuella, men jag skulle vilja kreditera en annan känsla som inte tagits upp lika mycket. Från att ruset började smyga sig på och några timmar framåt kände jag någon form av perfektionism som jag inte fått av till exempel 4-ho-met. Denna perfektionism utkristalliserade sig genom så intensiva känslor att ett försök till att tolka dessa torde vara omöjligt. Personligen hittade jag ingen riktig källa för glädjens grund i motsatt till stimulanter där det ofta finns specifika ting som glädjer mig, även om glädjen i sig inte går att kontrollera i något fall.
Ett exempel på detta var att jag oavsett fysisk position kände att den var perfekt utan motivering, vilket gjorde att jag inte kände något begär att flytta på mig egentligen. Jag låg lutad över ett bord i en ställning som normalt sett borde vara obekväm, jag var nöjd. Jag stod stel, något framåtlutad, tittandes på en lampa utan att veta varför, jag var nöjd. Jag låg ihopkrupen under tre filtar i ett hörn utan några ting att studera, jag var nöjd.
Jag vill därför klargöra för er som inte har testat 2c-b att detta är något mer än en visuell explosion, det suddar ut begreppet rastlöshet och ersätter det med en djuprotad idé om en substanslös lycka. Det kanske låter tomt och är man ute efter någon form av introspektion är detta fel substans att vända sig till. Faktum är att jag möttes av en mer eller mindre ihållig orgasm som vägrade ge sig, oavsett vad jag gjorde, kände, såg eller hörde. Det var med andra ord en mycket trevlig upplevelse.
Jag måste delvis hålla med dig. Jag får ibland det du beskriver, att oavsett vilken ställning man befinner sig i så är den bekväm. Jag kan dock också uppleva det där rastlösa, uppfinningsrika tillståndet. Jag tror att det handlar om vad man koncentrerar sig på. Det där med att allt känns bekvämt har jag och en kompis klurat ut att det kan bero på att man lever sig in i hallucinationerna, liksom kroppen gungar med i allt i rummet, alltså så känner man sig ett med det.
Förresten har jag ett jävligt hett tips! Jag svalde en kapsel á 30 mg på tom mage och la mig i en polares biorum (100 tumsduk och grym jävla ljudanläggning) och satte på The Watchmen. Otroligt välgjord film
