Den stora tråden om att studera till sjuksköterska

Du kan ju söka dig till avdelningar som gör att du inte kommer i kontakt med den skiten.

Om inte så vänjer du dig och inser att det inte är så jävla farligt, jag själv har tänkt att bli ssk och hade extremt mycket problem med bajs; när jag hade hund fick jag riktiga kväljningar när man skulle plocka upp skiten men det problemet försvann helt efter en vecka även om jag fortfarande har det som en slags "fobi", tycker att det är lika äckligt fortfarande men det går att hantera utan problem.

Om jag var du skulle jag antingen gå ssk och prova eventuellt först att börja med KBT behandling tillsammans med att gå på samtalsgrupper om det finns någon ångest samtalsgrupp i din stad av typen ÅSS. Din Sociala fobi kan utan tvekan bli bättre genom att utsätta dig för olika sociala situationer gradvis. Att du inte har några vänner kan ju även bero på att du helt enkelt inte ansåg de som fanns på din kurs var tillräckligt intressanta? Många människor har i vuxen ålder problem att skaffa vänner främst på grund av att man är kräsen och väljer att distansera sig vilket kan göra det ännu svårare för en människa med social fobi att få kontakt. Människor som är rädda tenderar även att i högre utsträckning vara fördomsfulla och medvetet väljer man sakta men säkert att dra sig undan. Att kolla in videos och möjligtvis skriva av sig kan vara ett steg framåt för dig.

How to make friends as an adult:
https://www.youtube.com/watch?v=NyhdltEyJ5I

Overcome social anxiety
https://www.youtube.com/watch?v=-CA4teISYY8

Nu har jag dock ingen aning om hur svår din sociala fobi är, jag har haft lättare social fobi samt har en typ av GAD vilket leder till att alla motgångar/val att göra(som att öppna ett viktigt mejl) leder till stor ångest för mig(vilket gav mig total apati i allt), men har lyckats sakta men säkert övervinna den genom att gradvis sätta mig i nya situationer. Tror det kan vara bra att arbeta med din fobi innan du börjar om på nytt. Kom ihåg att ju mer du drar dig från sociala situationer och blir ensam desto svårare kommer det att vara för dig att börja om då man hela tiden får konstiga tankar, så att testa på ssk är inget fel i sig finns ju även lugnare avdelningar. Bättre det än att du är hemma och stirrar in i en vägg. Skulle dock även kolla in andra typer av arbeten.

Du kan säkert bli SSK men du behöver nog jobba lite på dig själv först, det är ju ett jobb som involverar väldigt mycket möten med människor.

Tänk även ur patienternas perspektiv, skulle det kännas tryggt med en sköterska som är osäker och är obekväm med att prata med en? Jag har legat på sjukhus och skulle definitivt svara nej på den frågan.

Nu på senare tid har jag insett att jag nog vill jobba som ssk (sjuksköterska) innerst inne. Har alltid velat hjälpa människor. Men till saken hör det att jag är blyg, väldigt dåligt självförtroende, tål ej blod eller sprutor, bajs,kiss osv på äldre.


Jag tycker att du kollar på fel utbildning, om jag ska vara ärlig.
Hjälp människor utan att vara fysisk kanske passar bättre. Socionom? Personalvetare?

Socionom låter bra. Personalvetare "hjälper" nog inte människor, på det sättet, utan de kopplas ju ofta in vid uppsägningar och varsel. Socionomer arbetar ofta som social arbetare, så de hjälper!

Tack för alla era olika svar.

Jag har ju jobbat som personlig assistent i 3 år dock så var det ingen hygiene inblandad i det jobbet jag hade.

Jag ska nog söka till ssk såfort anmälan öppnar och om jag blir antagen kan jag ju alltid tacka nej.
Har ju till januari på mig att fundera.

Just nu söker jag jobb som PA, eller hemtjänst/jobb påäldreboende

Att du är blyg är inte ditt största problem och din sociala fobi behöver inte heller vara ett problem, det finns inte bara en form av social fobi som strikt berättar vad just du kan, inte kan och vid vilka tillfällen du känner extra mycket obehag.

Att du däremot är rädd för bajs, kiss och sprutor talar dock sitt tydliga språk, finns inte på kartan!

När du möter en patient gör du inte det för du själv förväntas ha långa monologer, utan primärt för att lyssna. Dessutom "spelar" du en roll som sjuksköterska, du är inte där i egen person om du förstår vad jag menar.

Du kommer märka om du är lämplig eller inte vid första praktiken.

Jag har varit med om blyga människor när jag legat inne och inom andra serviceyrken, jag uppskattar det eftersom jag känner mig tryggare bland personer med samma personlighetstyp. Dock om de börjar stamma, tydligt svettas, få hög hjärtrytm skulle det göra patienten orolig, det funkar inte.

Tänk ut situationer du kan tänkas hamna i som SSK som du finner obehagliga och berätta för din psykolog.

Lycka till!

Mycket bra idé! Så du vet vad du ger dig in på om du ska börja utbildningen. Någotsådär, i alla fall. Allra helst följa med en ssk en dag och se vad hon gör.
Det är för det mesta ett riktigt skitjobb

Tjenare,

Notera det här är bara min uppfattning men jag tror det kan ge dig en feeling för om du "passar som det". Dock tror jag du skall fråga dig själv: ger det mig lycka/glädje? Jag tycker det är en bättre fråga att ställa.
Hur som helst tycker jag absolut att du INNAN du påbörjar någonting provar på det FÖRST.
Varför?
Jo för att jag har i 7 år jobbat för att komma in på Läkarprogrammet och väl inne så började jag tvivla SPECIELLT när jag var ute i vården.
Så prova på det genom att "skugga" en skjutsköterska. Går säkert att ordna på något sätt. Därefter känner du helt enkelt efter vad du tycker om vården. Hur känns det? Prova på det ett antal gånger. Hur känner du innan du ska dit? Hur känns det efteråt?

Därifrån kan du dra slutsatsen om du tycker det är intressant.
Sen det här med att du inte har kompisar? Fattar inte grejen där. Ja men skaffa kompisar. Go out and get what your WORTH. Frågan är då om du respekterar dig själv i första hand. Jag har i alla fall fallit för det här med självrespekt (self compassion). Det har kanske inte löst mina problem men fått mig att känna mig mer lugn på senare tid. Det är så jävla viktigt med self compassion. ÄLSKA sig själv.

Aja pallar inte skriva mer för tillfället.

Social fobi är ju dock en psykisk sjukdom och kuvar snarare ens personlighet, snarare än att vara en del utav den. Om du blir deprimerad, skulle du då bara acceptera det och påstå att det är i din personlighet att känna dig nedstämd eller skulle du göra nåt åt saken och bota den?

För övrigt brukar KBT-behandlingar i kombination med SSRI/SNRI-medicin vara effektivt för såna typer av fobier, även fast det inte sker över en natt.

På vilken ort läser du till sjuksköterska?
Får ni läsanvisningar till tentor, många föreläsningar etc. HATAR PBL.

Mvh!

Antar att du läser i typ Linköping

byt till Göteborg eller något annat läroverk som inte lär ur 90-tals-floskel-idéer.