Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Tack så mycket. 🙏🙏
Tar lergigan vid behov eller går ut.
Ja jag hoppas också verkligen att jag ska få lugn och ro snart!

Hoppas du mår bra.

Jag inleder dom men det krachar sen för asperger syndrom är ingen hit märker man, och då är jag hyfsat normal och kan skådespela bort mycket. Snygg är jag också. Men det väger inte upp tillräckligt.

Måste posera som någon annan nästan för att kunna hålla brudar på kroken men det orkar man ju inte hur länge som helst och då spricker det. Dom ska ständigt underhållas osv. Fart, fläckt. Brudar som ska gilla en för den man är? Dom finns inte.

Meningslös sårande aktivitet att syssla med för en aspie detta. Jag är färdigbränd. Skiter i brudar nu.

fyfan. Joo så är det. Brudar vill träffa the one. Inte någon med asperger

Alltså...ibland blir jag så less på att människor verkar tro att alla vi med denna diagnos är exakt likadana, att vi inte är individer utan att vi har något kollektivt samarbete mellan våra hjärnor - jag gissar att det inte är vad de tror, men vissa dagar behöver jag bara klaga på något...allt.

Ingen vet att jag har aspergers om jag inte säger något, eftersom de förväntar sig att det ska vara som på TV eller att de träffat 1 person som haft diagnosen och varit extremt speciell på något vis socialt framförallt - därefter förväntar de sig att alla med diagnosen är som den de träffat.

Är det bara jag som ibland ger mig på dumheten att försöka förstå mig på detta?
Men visst, skön skillnad ibland från att höra att man är en lat människa som "inte vill" jobba och tycker om att gå på bidrag, för visst det är ju jätte roligt med fattigdom..?

Empati är bristvara och jag älskar att människor tror de känner mig, utan att träffat mig tidigare.

Åh tack det var allt för idag. Jag är återigen på gång med jakt efter ett jobb jag skulle kunna klara av att utföra, så min ångest/irratation och hjärna är på högvarv.

Ibland blir folk förbannade på mig för att jag inte uppfyller stereotypen. Säger att jag inte kan ha aspergers. Men folk med aspergers är mer olika varandra än folk som är NT. Deras hjärnor går inte att se skillnad på. De är kloner så de tror att vi är det.

Man kan vara tvärtom mot vad andra tror på vissa områden. T ex är jag inte kräsen med mat. Jag har inga supersmala intressen. Folk upplever mig som livfull, utåtriktad och välkomnande (det får stå för dem, jag känner mig inte så). Jag har skitstökigt hemma (men vet var allt är). Jag är inte egoistisk.

Ja det har jag verkligen upplevt också, att jag på något vis inte stämmer in i diagnosen som de tydligen är pålästa nog att diagnosera, trots att de knappt vet något. Som att tro att ingen av oss känner empati, jag kanske har svårare att förstå en social situation så empatin kommer lite efter när jag förstått x-sak, men då tror jag nästan att jag känner tusen gånger mer än "vanliga" människor, tycker det och pinsamhet är de värsta känslor som finns, står ut med ångesten tusen gånger bättre.

Jag har levt i aspergerkontext i väldigt många år. Och kan säga att jag är den som är annorlunda eftersom jag faktiskt har dålig empatisk förmåga. De andra har inte det. Jag har dock tränat upp prosociala beteenden. Och även utan jättebra empati har jag alltid hjälpt andra. Aspergare har i regel empati. Men ibland kan man behöva förklara med ord vad som hänt i en annan människas liv.

Intressant.
Mitt ex upprepade hela tiden samma fraser, hade svårt att läsa av sociala situationer om man inte berättade för honom. T. Ex. Vibbar funkade inte alls eller non verbal kommunikation. Han hatade visst mönster eller viss trådtäthet på kläder. Har aldrig träffat någon som varit så noga med klädes material. Han hade svårt att få vänner och svårt att tala om något han inte var intresserad av. Några special intressen och han arbetare med sitt specialintresse it. Misstänkte ngn diagnos på honom men aldrig fått det bekräftat. Hans föräldrar verkade helt blinda för hur han var. Pappan hade liknande drag. Jag var mitt ex första tjej vid den tiden var han 28.

Edit. Han var också överdrivet hjälpsam hela tiden nästan som för att kompensera för sina andra tillkortakommanden. Det var ofta mycket snällt men på gränsen till att han blev utnyttjad enligt mig, men han såg inte det och blev sur när jag sade till. Samt att det gick utöver vårt förhållande att han skulle springa hos sina föräldrar och fråga dem allt och berätta allt för dem hela tiden.

Ja vi är precis så olika som alla andra. På mitt senaste jobb var vi 3st samtidigt en tid och alla hade aspergers. Och vi var ju inte direkt lika varandra på många sett! 1 var ju så som alla tror att man är när man har asp, han levde med andra ord upp till den extrema varianten som visas på i filmer för det mesta där folk får sin "kunskap", nr2 hade inga problem med att vara social och jobba etc, sen kom jag som helst är ensam och sköta ett jobb har än så länge bara fungerat i månader innan jag blir väldigt dålig och ofta tvångsinlagd. Sedan var det ju så klart tusen andra saker, enda gemensamma var väl att jag o den ena båda har filmsamlingar och det som "specialintresse" utöver det nada. Den andra gillade bara sport och pratade konstant vilket jag har svårt att stå ut med, ljudkänslig överlag. Men ja, de får väl fortsätta tro att ha en åsikt är detsamma som fakta och alla veta bäst, oavsett om du visar forskning på motsatsen! Haha jag hör inte hemma här alls..

När jag var på mitt första riktiga jobb i SecondHand Butik så trodde en del kollegor att om det kom en
person till med AS så skulle den personen vara exakt som jag, Social, Skämtsam å även jobba på som bara den. Dock fick vi en kille till med AS & ADHD å var min exakta motsatts men vi hade väldigt roligt
vissa stunder så inget ont som inte har något gott med sig

Kan verkligen hålla med dig om det där att folk tror att bara att människor verkar tro att alla vi med denna diagnos är exakt likadana, att vi inte är individer utan att vi har något kollektivt samarbete mellan våra hjärnor.

Vi får säga "We are the Borg.

Hur har det gått för er alla nu när Restriktionerna är släppta??
Är ni på Daglig Verksamhet/ Jobb / Praktik?? Eller är en del av er hemma fortfarande.

Å inget tjafs eller Konspirationsteorier om Pandemin / Vaccinen tack
Det finns andra delar av forumet för sådant

Upplever ni att det är vanligare bland högfunktionerande autister av typen Aspergare att ha en grandios självbild av att tillhöra en speciell värdefull men orättvist felbehandlad typ av människor?
Typ att man är besatt av sin egen intelligens och hur bra världen vore om "vi Aspergare" fått bestämma osv?