Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är liksom inte mina morföräldrar.
Det är mina föräldrar.
Jag är kvinna och har levt med en man och har barn.
Fick diagnos sent.
Barnens morföräldrar var det om.
Men skit samma nu.
Jag orkar inte ens bry mig mer.

Ni som är sociala med asperger? anser ni att ni har social kompetens?

Ja. Men den blir allt sämre ju mindre jag håller tillbaka Aspergern och blir allt mer influerad i ...eh... temperament och "ordval" av t.ex. italienare jag känner. T.ex. blev en riktigt arg idag bara för att jag kallade honom "bonntölp". Det var ju bara sanningen.

Redan 2015 blev jag bannad från att ha möten där VDn var med på ett icke namngivet någorlunda stort företag inom "IT". Folk tål ju inte att höra sanningar. Även om dom är "tillrättalagda" (för att ha Aspergers syndrom i alla fall).

Jag förstår inte varför folk talar i "kanske om att jag vi kanske kan"-gåtor och står och ljuger/kör vita lögner för det mesta. Det är ju sjukt förvirrande.

EDIT: Livet går mot det bättre sedan jag hittade meningen med livet, kring 2015:
Keep making me laugh
Let's go get high
The road is long, we carry on
Try to have fun in the meantime



EDIT 2: Nej, jag "knarkar" inte. Nej, jag har inte glömt ta mina Aspergerpiller nu igen osv. osv. osv. Men det händer att jag använder lätta droger. Väldigt sällan. Dricker mig full lika ofta ungefär: någon gång per år. Om man låter sin Asperger flöda lite (och omvärlden tillåter det, delvis iaf.) behöver man inga droger. Verkligheten är så pass intressant då jö.

Har en viss social kompetens. Vet att man inte ska säga rakt ut vad man tycker osv. Men det skiter jag i, i dom flesta situationer. Varför skulle jag inte vara ärlig och inte säga vad jag tycker? Fan ta det. Har hamnat i rätt roliga situationer för jag inte vill ljuga och säga vad som förväntas av mig.


Försöker leva mitt liv efter vad en vis handduk sa i South Park "You wanna get high?".

Hur stora bedömer ni era chanser är att hitta en flickvän med asperger?

Chanserna att jag ska hitta nån jag gillar och finner intressant är inte så höga. Har ändå "sökt" lite under åren men alla jag träffat är så oerhört trista och menlösa. Då är jag hellre ensam.

Åhfyfan!!! Panik! Ny design?????? Flyttad meny?!?!?!?!?

Är det organiserad bojkott av alla organiserade Aspergare nu? Överlever ni förändringen? Starta krisgrupper på facebook. ASAP!

Om ni gör för mycket en dag, sitter tröttheten i nästa dag då? På vilket sätt?

Kör på ändå. Man kraschar till slut, så klart.

Det kan inte finnas på kartan att J. Mascis INTE har Aspergers syndrom. Diskutera och kolla intervjuer?! Särskilt från MTV?
... låt honom tänka helt fritt och låt honom vara ifred IRL bara.

Jag vet en hel del om karln. Har sett honom göra X antal usla spelningar som han inte ville vara på (1-2 bra iaf.). Jag har tom. pratat med honom IRL. Ett flertal ord utbyttes (fem totalt tror jag) och det skakades hand (tror det var han som ville det, oklart).

Det var en kompis från Sovjetunionen (nu i Sverige) som tvingade mig att hälsa på honom.

Förr svarade han inte på tilltal sägs det. Han är inte dryg, mest sk. "social" retard bara tror jag. "Thanks, man!" sa han och menade det. 💯

Min karriär som starstruck var kort, men intensiv. En enda gång. Det kan även hända den som har norra hemisfärens, kanske, minst lättimponerade person som far (jag!). Han är en True skitstövel. Det finns INGET som imponerar på min far. Han är helt immun.

Men om man inte vill krascha? Kan man lära sig var gränsen går? Det låter farligt att köra på men det kanske är jag som är väldigt rädd för depression.
Min kropp stänger ner ibland när det blivit för mycket. Det enda som går att göra då är att sova.

Jag har lärt mig vart min gräns går iaf. Tog några år och krascher.

Om jag haft mycket krävande social kontakt under en dag, så ser jag till att vara helt utan det dagen efter och vila upp mig. Räcker inte för mig att vila upp mig bara på kvällen efteråt då hjärnan fortfarande går på högvarv.