Citat:
Ursprungligen postat av Psyko:-)
Är ni Aspergare konflikt rädda?
Förr ja, jag ville inte veta av konflikter alls. Jag trodde att den som kritiserade mig eller skrek åt mig hatade mig. Så när min kusin höjde rösten mot mig en gång så "förstod" jag att hon hatade mig, och jag blev jätteledsen. Jag råkade svinga iväg metspöet så kroken fastnade i hennes ögonbryn. Det var ju inte meningen

. Kändes hårt, jag såg upp till henne väldigt mycket.
Så, jag blev själv aldrig arg och skrek åt någon jag gillade, för jag älskade dem ju, då skriker man inte.
Sedan har jag lärt mig att folk visst skriker åt varandra hej vilt. Har väl påverkats till viss del och anpassat mig. Men har ändå en hög moral angående detta. Skriker helst bara åt döda ting, idioter, eller åt mig själv. Typ ööh, idiothora, och menar mig själv.
Det blir liksom inga konflikter med mig. Antingen ber man personen dra åt helvete för alltid, eller så löser man saken under ordnade former. Tex om någon lämnat strumpor på golvet, då säger man till på ett neutralt sätt. Inte fittskriker om strumpjävlarna och idioten som lämnat dem på golvet.