Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har psykosen och hallucinationerna med din Asperger att göra, eller beror den på något annat?

Det vet jag faktiskt inte, psykoser uppkommer ju oftast i relativt ung vuxen ålder och med något kaosartat ursprung, i detta fallet var det att man rycktes ifrån rutinerna som varit skola i tolv år till att inte göra någonting alls.

Får ibland en "utanförskänsla". Jag inte hänger med i kroppen, att hjärnan kör på av sig självt och bara fokuserar på saker som jag tycker är jobbiga. Tror du det kan vara en psykosliknande-grej? Fast det har aldrig varat mer än en dag, och kommer väldigt sällan.

Det kanske är depersonalisering, jag har själv upplevt likadant förut?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Depersonalisation

Det tror jag fan att det kan vara, mycket av det som står på wikipedia-sidan stämmer överens med det jag upplever när jag får såna "frånvarokänslor".

Ja, samma här då jag hade liknande upplevelser.

Är Aspergers=ångest eller får ni ångest att ni har en diagnos? har det en grund i "jag kommer alltid vara udda"-tänket?

Jag har aldrig behövt någon medicin för ångest eller känt mig väldigt nere. Min bror däremot fick en ångest liknande Rakiis, också efter att han tagit studenten. Kan dock inte uttala mig om huruvida min bror har AS eller inte. Han är i och för sig väldigt blyg av sig och fäst vid ett intresse, men han hade ganska bra betyg i skolan, vilket AS-människor väl inte brukar ha om jag uppfattat det hela rätt. Han kom in på ett högskoleprogram som handlade om hans intresse, men han ville tydligen inte jobba med det då han nu säger att han inte vet vad han vill göra.

Jag kan bara tala för mig själv men jag får oftast ångest utav att jag sover dåligt eller så bottnar sig inte ångesten i någonting specifikt, men just nu har jag ångest för att jag har börjat med att äta en ny medicin, då jag bytte ut en annan medicin som jag hade ätit i sex år.

Det är sällan eller nästan aldrig som jag har ångest av att vara annorlunda eller att jag har AS, jag är nöjd med mig själv och bryr mig inte om vad andra tycker om min diagnos.

Dom gick över av sig självt? Förut blev jag väldigt orolig när jag fick rejäla frånvaro-känslor, trodde jag hade tappat förståndet helt.

Ja, det gick över av sig självt varje gång och intalade mig själv att det inte var på riktigt.

Brukar bara ta på mig hörlurar och lyssna på musik jag gillar tills jag känner mig normal igen. Funkar inte så jättebra, men tänkte ta upp det med min hjärnskrynklare sen när hon är tillbaka från semestern.