Citat:
Ursprungligen postat av Scaife
Alltså ni är väldigt roliga, jag känner en person som har diagnotiserad asperger, han är riktigt asocial, har maniskt special intresse, tittar aldrig en i ögonen, pratar typ aldrig, har jättespeciell kroppshållning och gångstil etc etc....
Ni verkar vara fullständigt normala, bara lite "Your Own".
Ni verkar vara fullständigt normala, bara lite "Your Own".
Jag gick på tå när jag var liten och gör det fortfarande när jag är nyvaken. Har fått öva bort det för att slippa alla pikar och frågor men det har tagit ända från ca 7 års åldern till 20 års åldern innan jag kunnat gå normalt utan att tänka på hur jag går. Enligt min utredning har jag speciell kroppshållning och ändrar aldrig ansiktsuttryck eller gestikulerar. Mm. Asperger innebär inte att man är antisocial. Tror att många antisociala har adHd med stort H dock.
Men alla människor olika oavsett om de har fått diagnoser.
Citat:
Det finns en oerhörd inkompetens bland dagens läkare och psykologer.
Oftast får patienter multipla diagnoser, vilka oftast är paradoxala.
Asperger med ADHD tycks vara ett mode.
Oftast får patienter multipla diagnoser, vilka oftast är paradoxala.
Asperger med ADHD tycks vara ett mode.
Tror utredningarna ofta är för hastigt gjorda. Jag är inte kompetent att avgöra läkares kompetens men att det är ett mode har du rätt i. Det beror på att diagnoserna diagnoskriterierna är relativt nya och därför inte har någon möjlighet att vara gamla klassiska diagnoser som t ex brutet ben. Men även moderna saker kan vara till gagn för människor. Tror knappast psykiatriker sätter diagnoser bara för att visa hur modemedvetna de är.
Uttryckte mig konstigt förut menade inte att folk med asperger skulle va ärligare egentligen utan att de är sämre på att manipulera andra t ex för att sälja något. Men det är bara vad jag tror och inte fakta.
Oftast diagnostiseras de i tonåren eller tidig vuxenålder, ibland betydligt senare. I retrospektiv, när utredningen startat och barndomen osv efterhörs, hittar man dock tecknen. När personen är den som söker hjälp inom vården, på remiss eller direkt till psykiatrin, så har det som regel gått några depressioner eller en varaktig låggradig nedstämdhet, sociala misslyckanden, funderingar har kommit och gång och ibland misstänker personen själv att de aldrig passat in och har börjat betrakta sig själva utifrån.