Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Mirtazapin och Sertralin är antidepressiva, den förra har också rykte om sig att ha hyfsat bra effekt när det gäller sömnbesvär.

Det där lät väl ändå lite bittert?
Jag är inte säker på om jag själv verkligen har det här syndromet (har bara fått ett antagande än), men jag har i alla fall alltid gått efter inställningen att jag vägrar begränsa mig permanent överhuvudtaget, jag tänker leva efter precis samma möjligheter som "de andra", och om jag vill göra någonting så tänker jag se till att fixa det också.

Jag tål bara inte när något random syndrom eller whatever som man inte har bett om ska ställa till det för en, då försöker jag övervinna svårigheterna så gott jag kan ända tills de är helt borta.

Jag har aldrig påstått att jag tror det är påhittat, jag har bara varit öppen för möjligheten.

Jag anser iaf inte att jag har nån rätt att utsätta ett barn för risken, både risken att ärva mina problem rent genetiskt, eller problemen det skulle innebära att växa up med en emotionellt dysfunktionell morsa...

Jag har misstankar om att jag kan lida utav AS. Jag finner många symptomer som stämmer överens med mig själv och vissa symptomer som inte gör det. Min fråga är då, är det värt att forska vidare inom detta eller tycker du att jag borde ta kontakt med psykolog, jag frågar dig för du verkar vara oerhört kunnig inom detta.

Finns inga 100 procentiga bevis på att varken Asperger eller Adhd måste vara ärftligt. Men chansen är ju ändå ganska står att dina barn kan få något symptom. Skaffa i alla fall aldrig barn med någon med samma diagnoser, för då är det nog ganska kört.

Här något att läsa för er som är rädda för att skaffa barn.

FRÅGA: Är Aspergers syndrom ärftligt och är det i så fall moderns eller faderns kromosomer som är ärftliga? Jag misstänker att mina barn kan ha autism eller Aspergers syndrom.

SVAR: Frågan är mycket svår att besvara eftersom kunskapen kring ärftlighet och Aspergers syndrom är relativt liten. Det finns inga större studier, men några kliniska studier tyder sammantaget på att det finns en genetisk komponent. Slutsatsen bygger bl.a. på att man i flera kliniska studier funnit att mellan 30-60% av alla med Aspergers syndrom har någon i den närmaste släkten som också har Aspergers syndrom eller något mycket likartat (t.ex. stora svårigheter med kontakt och/eller kommunikation). Det här innebär alltså att man inte kan säga vems kromosomer som påverkar mest.

Däremot finns det en hel del som rör autism och ärftlighet. På Autismforums webbplats kan Du läsa mer om det.

För att veta om ett barn har aspergers syndrom gör man en genom en s.k. neuropsykiatriskutredning. Hur en sådan kan gå till kan Du också läsa på Autismforums webbplats.

Det är framförallt barn- och ungdomspsykiatriska kliniker som gör sådana utredningar. Visar en sådan utredning att barnet har Aspergers syndrom kan man också få tillgång till olika hjälpinsatser från samhället.

Hej!

Jag tycker att som du säger att det är en god idé att försöka få en remiss genom öppenvården till en öppenpsykiatrisk mottagning i din hemkommun och få en tid för samtal. Troligen kommer du att få vänta ganska länge då köerna kan vara oändliga, dock är mödan värd om man känner att ens "symptom" är till stor del överhängande i ens liv. Du kommer troligtvis komma i kontakt med en socionom först och där får du berätta hur du upplever det och sen tar hon eventuellt kontakt med en psykiater som ska utreda dig.

Sitt inte hemma och grubbla i onödan utan om du känner ett behov av att få svar ska du ta tag i saken.

Tack för ditt svar.

Tråden verkar lite död men jag testar att posta ändå & hoppas på svar!

Det ligger till så här att en närstående till mig har Asperger syndrom modell lite dvs det märks väldigt lite på han.
Han hade problem med att sova & mådde dåligt pga olika anledningar.
Tror det beror på att han är långtidsarbetslös & har bara fått tjaffsa med diverse handläggare.
Det hela slutade med att han sökte hjälp & vart nekad tillslut så var polisen förbi å hämtade han för att han inte orkade längre deprimerad som fan.
Han var inte våldsam för 5öre snarare uppvarvad & det ska tilläggas att han inte tar några droger.

Han blev väldigt dåligt behandlad på psyket & bla b**tad utan någon skälig grund.
Personalen kunde vittna om att han inte varit våldsam.
Enligt mig så är detta fördjävligt.
Han hölls instängd i flera veckor & låstes in utan en riktig prövning.
Om han har en Asperger diagnos så har jag hört att det är vuxenhabiliteringen som ska ta hand om han då han har den diagnosen.

Vad gör man åt sånt här går det att rapportera i efterhand?
Det verkar som att psykologer , läkare med mera är snabba på att dela ut diagnoser till höger & vänster men dom som har dom får ingen direkt hjälp eller så.
Utan dom personerna är bara en vanlig stackars svensson med en extra stämpel på..

Självklart så verkar det här ämnet om vart man vänder sig & rapporterar för att det ska bli disciplinstraff med mera en svår fråga att svara på!

Det känns inte roligt att vara anhörig ibland & hjälpen som folk med asperger ska få verkar inte alltid vara lätt att få heller.

Ja, det ska gå att rapportera i efterhand.
Dom behandlade/tog hand om din vän på helt fel sätt.

Jag åkte själv in med polis i somras till psyket. Blev dock inte inlagd, men jag var ganska upp i varv.

Jag har alltid blivit behandlad bra på psyk.
Det verkar ju dock som att det är olika från landsting till landsting, från läkare och kuratorer och psykiatriker etc,