Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Rsisken att du får barn med AS är större om du har AS.

Men AS är imo ingen anledning att inte skaffa barn, framförallt om man är medveten om risken då medvetet arbete från början kan motverka nästan alla nackdelarna. Möjligtvis om man själv saknar möjligheter att få det stöd som behövs, men då är din egen problematik som borde verka som hinder, inte risken att barnet har AS då det kommer göra det svårt även med ett "normalt" barn.

Jag kommer troligtvis inte heller skaffa barn då jag inte vill att mina dåliga gener ska föras över på en oskyldig människa.

Jag vill hitta rätt psykopatgener, då så....

kvinna till man
-Med mitt utseende och din hjärna blir vårt barn perfekt!

-Ja, men tänk om det blir tvärtom?

En fråga! Upplever ni också att när man är påverkad av någon substans, t.ex. alkohol, då inser man sina svagheter och brister i det vardagliga livet?

Ja, får precis de insikterna när jag röker hasch.

Om alla resonerade så skulle det aldrig födas några fler barn...
Nej, jag tycker inte att din aspberger ska hidra dig från att skaffa barn. Det finns miljoner, om inte miljarder människor som visserligen inte har aspbergers, men andra dåliga grejer i sina gener som diabetes, fetma, cancer eller låg intelligens och som ändå skaffar barn, och om jag får välja mellan något av det och aspbergers så väljer jag naturligtvis aspbergers. Så är det ju en annan fråga om du verkligen vill ha barn, men det kan bara du bestämma.

Jag vet inte exakt i vilka sammanhang aktivitetsersättning betalas ut men försäkringskassans websida besvarar det säkert. Det kallas sjukersättning när man är över 30 men före 30 har man möjlighet att få pengar till någon sorts aktivitet med.

Jag tror dock att du behöver ha ett läkarintyg om att du har delvis eller helt nedsatt arbetsförmåga pga ditt funktionshinder typ. Så nej, utan Asperger hade han inte fått någon aktivitetsersättning (om han inte har några andra problem) och ja, således betalas det väl ut pga en Aspergers syndromdiagnos.

Har man inte rätt till a-kassa eller "sjukdom" som orsak till att man inte jobbar kan man ju dock alltid söka försörjningsstöd.

Jag har en vän som har en svår fortm av aspergers och även psykos sjukdom. Han pratar bara om sig själv. Frågar aldrig hur jag vill, eller hur jag mår osv.Och skulle han fråga och förvänta sig ett svar. Så bryr han sig inte.
Han kan sitta och mala på om sitt och han förväntar sig inget svar? bara att jag svarar ja, nej osv.
Han har svårt att förstå att hans pensionspengar ska räcka hela månaden. Och mina pengar ska också räcka hela månaden.
Han ville tex låna 8000 kr av och när jag sa attdet är hela min lön. Fick jag till svar änsen!! Du får ju igen pengarna. Jomen jag har inga pengar till mat resten av månaden.
Han kunde inte fatta att jag måste leva resten av månaden på luft
Vid två tillfällen har han även knuffat till mig, jag blev väldigt ledsen. Efteråt har jag förstått att det var något han missförstod.
Ibland verkar det som han är mera "klar"i huvet, då missförstår han inte alls. Vissa dagar missförstår han allt.
Jag har varit tvungen att byta telnr flera gånger - för ger man honom telnr så ringer han alla tider på dygnet. Och vad han vill är oftast "skitsaker".
Han tror sig vara förföljd och byter namn flera gånger. Men när jag sa att jag var det och är det på riktigt så var det bara en skitsak.
Det är så mycket med denna kille och jag skulle vilja prata med någon som har aspergers för att få lite klarhet i allt han säger och hans beteende.
Jag sitter själv och har en diagnos "autismliknande störning"men den är så liten så det knappt märks.

Mjo, du har ju rätt såklart men svårt att inte döma ut sig själv på förhand då man redan delvis är dömd i förväg... Några barn kommer jag då inte att skaffa på långa vägar, känner inget sexuellt behov och än mindre behov av att bilda familj i framtiden.

Jag hade faktiskt en liten diskussion om detta idag. Vi kom fram till att människor som vet med sig att de har extremt dåliga gener i sig bör undvika att fortplanta sig och adoptera istället. Problemet är väl det moraliska i det hela, alla människor har väl rätt i att skaffa barn? Men om man har Downs syndrom exempelvis, skulle det vara rättvist mot en själv och/eller barnet att leva och växa upp med det? Det fina i kråksången är dock att man vet aldrig hur barnet blir med den kvinnan eller mannen man kombinerar generna med.
Däremot kan jag inte konkret se några problem med exempelvis Asperger eftersom det inte direkt är någon svårighet att leva med om man får rätt hjälp.

Om man vill vara lite tragikomisk i det hela är det väl bra att "defekta" människor föds så man uppskattar dem som föds "normala"?

Det har du rätt i, men nu är det inte bara Asperger som jag har och behöver att leva med, misstänker bland annat att jag har dystymi eller någonting annat som får mig ordentligt deprimerad i perioder tillsammans med en diagnos på Schizoid personlighetsstörning. Ser inget problem i att folk med AS skaffar barn, men när man har den historik jag har i bakhuvudet känns det mer rätt mot ett kommande barn att inte sätta denna till världen.