Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

På vilket sätt har du "svårt att leva med dina handlingar?" menar du att du har ångest över saker du gjort som har varit "stora" saker som att elda upp ett hus, eller är det mer att du fokuserar på en massa "småsaker" och "fel" du gör i tex sociala situationer?

Meditation har hjälpt mig jättemycket på massor av olika sätt som tex när det gäller bearbetning, släppa ångesten, förstå hur andra känner sig i olika situationer, ta itu med depressioner, att förstå hur jag funkar etc..

Mjo, det är dock konstruktivare att vara bitter på gammla klasskamrater anser jag änn dom vuxna då 'normala' fjuniga spädisar enbart ändå kommer bedömma en efter viljan & förmågan att inrättande sig till normen, och man blir automatiskt nästan ett tvångsmässigt villebråd som kadaverfåglarna får äta sig mäta på, den andra sidan av myntet som jag ser det finns i risken att man blir förnedrande särbehandlad som ett kolli ifall det läcker ut i lokalpressen(personalrummet) av man är AS
speciellt eftersom kunskapen om åkoman ibland mellanstadiefröknar ev inte var helt optimal i början av 90 talet (obekräftade rykten talar om en tilldelad röd Jofa-hjälm anno VM 87 att ha på sig inomhus under lektionerna)

det är nog mindre trevligt att ständigt vandra runt på skolan tengilbrännmärkt i pannan med "AS", än att helt enkelt nöja sig med att konstatera att man är udda, när skolan är över kan man komma till insikt vad man har ändå

stjälv känner jag ett stort hat emot mina grundskole klasskamrater, speciellt när jag gått in på facebook och sätt att dom blev det jag en gång förutspådde, och får jag nångång ordning på mina få talanger så det kanske t.o.m märks utåt och dessa männirskor plötsligt tycker jag är "skön" lär jag använda deras eget gammla hånflin emot dom "" 'nänä jag e inte bitter'

Jo att kurvan är dalande på mig känner jag ochså trots att jag inte fått gjort något direkt IQ test? jag är neandertalardum när det kommer till att ta tolka & emot instruktioner både oralt och skriftligt, sedan är jag väll rätt så bright på att se igenom männirskor faktiskt, men det här med IQ test vore trevligt att veta mer om, var det testet insprängt i dom här arbetsuppgifterna vi fick, dra linjer mellan punkter, se mönster blabla eller är ditt IQ test ett sepparat prov där man kanske sitter med en avancerad diodcirkel runt skallen

jag vill faktiskt ha en siffra på hur hög IQ jag har, det måste jag väll ha rättigheten att få när man gör ett AS test?
Mjo, eller så ingår det just röntgen av hjärnloben i detta fast det kallas hörseltest (mm) på läkarspråk, kanske är det hela IQ testet som är maskerat under hörselrubrik som praxis för att inte pressa känsliga aspergare..jag får nämligen lite för mig att IQ värdet i denna tid vi lever i anses utdaterat och oviktigt för läkarkåren att slänga ut till höger & vänster, för att hollywood har förstört konceptet tycker man (här fabuleras det fritt!)

Min IQ är en hyffsad bit över genomsnittet på alla områden. Min sammanlagda IQ räknas som "bättre" än t.ex en super-IQ inom bara ett eller ett par områden, eftersom den är så balanserad.

Att ha min typ av IQ är relativt sällsynt både bland aspergerpersoner och neurotypiska. Att ha AS och en perfekt balanserad IQ över genomsnittet är extremt sällsynt, bara någon procent eller färre som har det.

Vet att jag är tämligen ensam om att sitta i denna sits men mondo/gore ligger bra till här.

Jag var på mitt första möte idag på psyk, och fick prata med en överläkare.
Så nu ska jag få en "kontaktperson" alltså inte en psykolog utan typ vem som helst som till exempel en sjuksköterska.
Jag vet inte riktigt vad detta innebär men jag tror att kontaktpersonen blir min "psykolog" eller nåt.
Har ni varit med om detta?

Överläkaren vred och vände på allting jag sa och det kändes inte som om hon fattade mig alls.
Det kändes som att hon bara ställde vissa frågor för att komma till ett visst svar, och fick hon ett annat så nöjde hon sig inte.
Hon började prata om social fobi, vilket jag är säker på att jag inte har eftersom jag inte är RÄDD för att träffa folk, jag bara föredrar att vara själv rätt mycket.
Vissa dagar pratar jag oavbrutet och är överenergisk och andra dagar tycker jag bara att omvärden är ointressant och har roligare i min värld
Och om jag har fattat det rätt så är man ALLTID rätt osocial när man har social fobi.
Någon som har diagnos på social fobi och vet kanske?

Det där är så klassiskt. Läkare som beter sig så begår ett övergrepp mot patienten. Jag blev behandlad så under min uppväxt och det lade troligen grunden till det enorma hat och den långsinthet jag kan uppvisa mot vem eller vad som helst som kommer i min väg.
Vanmakten av att någon lägger ord i munnen på en och redan på förhand har bestämt vad svaren på frågorna måste bli förstörde nånting inom mig mentalt, kombinerat med alla övriga livsproblem och trauman jag gick igenom.

Byt läkare för Guds skull, annars kan du bli nedgraderad till undermänniska innan du vet ordet av. Värna om din egen frihet.

Ni som blivit diagnostiserade och är ensamma, är ensamheten välkommen eller saknar ni starkt umgänge.

Antar att det är väldigt individuellt?

För min del är ensamheten inget problem, snarare en lyx som jag försöker bibehålla i min vardag där jag annars träffar människor i stort sett varje dag och umgås med andra. När man väl är hemma och sitter och pysslar med sitt vill man verkligen ta vara på den värdefulla tid av ensamhet man har för att kunna göra det man tycker om. Sen som du skrev är det ju självklart att det är högst inviduellt, då det finns folk med AS som känner sig osäkra på sin diagnos och blir ensamma för deras sociala hinder står i vägen för att umgås med folk.

Okej, personligen förstår jag verkligen inte hur man kan uppskatta att vara ensam, om man nu inte är eremit eller har massa film hemma etc.

Inte så svårt att räkna ut faktiskt då det finns en del faktorer som spelar in, främst psykosocialt förhållande till sin sjukdom och livssituation och hur man förhåller sig till sin levnadsstandard. Även om människan i grunden är ett flockdjur så väljer en del att dra sig tillbaka, vilket jag inte finner något som helst fel i. Själv har jag alltid haft en mer eller mindre tillbakadragenhet i det sociala som gör att jag trivs ensam med mina AS-specialintressen, vilket har lett till att jag är väldigt påläst inom ett flertal "nördiga" ämnen. I grunden handlar det om hur man förhåller sig till en specifik levnadsstandard och hur man vill leva själv, finns inga som helst grunden eller vad som är accepterat av människan för att leva. Allt är inviduellt helt enkelt.

Jag är neurotypisk ( nåja ), men uppskattar ensamhet mycket. Oftast känner jag ett stort behov att vara oavbruten under lång tid, och syssla med mina egna saker. Att utsättas för andra människors trivialiteter då är som att ha någon som skriker frågor i örat när man sitter och räknar mynt.