Ungdomsfilmer med gaytema

Varför görs det inga sådana i Sverige? Varför kommer det ingen homosexuell Bert eller en lesbisk version av Tjenare Kungen?
Vad är man rädd för?

Om man skulle gå in på bio och se att huvudpersonen i Kim Novak-filmen blir kär i en manlig vikarie eller storebrorsans kompis istället för dennes flickvän? Hur skulle det vara?
Eller om det inte varit Sandor slash Ida, utan Sanna slash Ida?

Varje år är det vanligt att det kommer filmer om tonårskillen och tonårstjejen som gillar varandra. Och det kommer "bara" sådant. Varför inte ha ett år där det enbart kommer ungdomsfilmer om bögar och lebbar?

Denna diskussion är riktad mot film, så den borde vara i rätt delforum.

Fucking åmål?

Homosar kan inte skriva manus?

Fucking Åmål kom 1998, nu är det 2007. Men det kanske räcker med denna enda film för all framtid?

Och det behöver inte vara homosexuella manusförfattare för att filmen ska handla om gays.

Vid en första fundering tänkte jag att den stora massan inte gillar homofilmer. Vid närmare eftertanke så insåg jag att både Fucking Åmål och Tillsammans (som har lite homotema) blev relativt stora succér.
Dessa två filmer sätter naturligtvis inte normen för en gayfilm, men jag tror ändå på något sätt att framförallt tonårspojkar (som är en stor målgrupp) inte vill se homosexuell kärlek på bio.

För att gaylobbyn inte rår på SF? Ännu?

Och varför skulle jag vilja se film med gay-tema? Det är ju fullständigt ointressant för mig som straight. Är TS själv månne en sodomit som känner att han behöver lite bekräftelse i populärkulturen? Lyckligtvis är denna typ av styggelse något som det svenska folket fortfarande ser ner på med avsmak.

Taiga: Det är ju sådana som ni som förhindrar utvecklingen

Anledningen till att tonårskillar inte vill se bögkärlek på bio, det kan man fråga sig. Rädd för sin egen status som blivande män? Eller att de helt enkelt vill att samhället inte ska gå vidare och acceptera en del av befolkningen som hävdar sig på sitt sätt. Kanske de skräms av tanken på att det kommer framställas som något naturligt, som vilken kärlek som helst.

Och varför skulle jag själv vara det jag vill förbättra? Det är ju en typisk fördomsfull kommentar att vräka ur sig.

Även för heterosexuella kan det vara en trevlig omväxling att se något annat än den stereotypa heterosexuella kärnfamiljesituationen. Om man nu inte resonerar som Åke Gren & Co vill säga.

Två filmer som anknyter till det efterfrågade temat:
* Ben och Gunnar - en liten film om manlig vänskap, 1999, Sverige
* Kompisar, 2007, Sverige/Norge

SVT-drama på temat ifråga:
* Ömheten, 1989

Men? Det handlar väl bara om ett allmänt ointresse för denna köttets synd. Och ja, det är klart att det är skrämmande när något så onaturligt som homosexuallitet framställs som fullt naturligt.

Vi får ta och tacka Herren för att gaylobbyn ännu inte lyckats i sitt företag att konvertera varenda ung man till dekadenta sodomiter. Så länge som dessa genetiskt defekta individer inte blir fler kommer intresset för gay-film lyckligtvis vara litet.

Det är väl tveksamt om det vore ekonomiskt försvarbart att spränga ner skattepengar i något för att blidka de homosexuellas sinnessjuka begär.

Man börjar ju undra om inte Taiga är en sån där "dekadent sodomit" eftersom Taiga visar ett sånt stort intresse för denna tråd.

Javisst, är det inte jättekonstigt.