Behandla killar illa = de tyr sig till en?

Ja, det är nog möjligt. Tycker åtminstonne det är kul med en hel del attityd, ointresse, så mycket roligare när man väl vinner deras gungst, lite som att tämja en vildhäst - en ego-grej.

Jag tycker att intresset från tjejens sida ska ligga på en medelhög nivå och stegras med tiden. Kanske svårt att förklara men en riktig klängig tjej känns för billig, det känns som att man definitivt kan få bättre. En askylig ignorant tjej ger inte jag alltför många chanser, skulle kunna säga att jag lägger henne på is. Det roliga är att bearbeta tjejer från att vara lite intresserade av en, till att bli mkt attraherade och så småningom förälskade.
Att helt plötsligt bli dåligt behandlad under ett förhållande har jag inte tillräckligt med erfarenhet av, så det låter jag någon annan kommentera.

Ingen gillar klängiga typer!

Otrevlig= inte n1.
Trevlig= n1.

Näe,

Verkligen inte.

jag lever ju i ett långvarigt förhållande, ca 18 år nu, vi är gifta och har barn.

Mina erfarenheter är att det faktiskt krävs kompromisser VARJE dag för att leva med en annan människa. Vi talar inte om djur här, utan personer med känslor.

Vi kanske är konstiga, jag och maken, men det går faktiskt inte en dag utan att någon av oss säger " jag älskar dig" OCH menar det. Vi är också så otuffa att vi kan smeka varandra i nacken, om man går förbi den andre som sitter på en stol och läser eller så.
Fortfarande, efter alla dessa år, kan vi gå och hålla handen på stan.

Och, kanske det mest talande av allt, jag får fortfarande litet fjärlilar i magen när han tittar på mig med sin speciella mörkblå blick. Kärlek tror jag att det kallas?

Ett förhållande där man behandlar någon som skit under en sko lär inte hålla länge.

Visst, vi bråkar också, men det är sällan.

När vi träffades var jag nog inte överdrivet gullig eller klängig, jag var bara jag och vår personkemi fungerade uppenbarligen, trots att jag i början "bara" betraktade honom som vän. Han var inte min drömtyp alls,
( som jag hade fantiserat ihop i skallen )
Han har berättat att han attraherades av mitt hår som är väldigt långt & tjockt och lockigt ( blond ) och mina ögon, plus att min humor var lika sjuk som hans egen.

Jag hittade en kille som gjorde mig glad, som fick mig att skratta, men som det även gick att tala liv och död med.

Där tände det nog, tror jag. hans insida var enormt fin, helt enkelt.

NU när jag känner honom såpass väl, och levt med honom så länge, så är han den vackraste, snyggaste mannen i världen. Och min drömtyp!

Men, man kan knappast säga att jag tänkte ( jag var bara tonåring då )
att " Detta är mannen som kommer att bli din make och far till dina barn"

Jag drog en jackpot med killen som inte var min typ. I dagens läge har han ett högt uppsatt arbete, trots att han aldrig tummat på familjelivet. När vi fick barn krävde han halva föräldraledigheten till exempel, och det han har gjort för mig, kommer jag nog aldrig kunna betala tillbaka på något sätt.
( När jag drabbas av mina depressioner som blir allvarliga, till exempel.)

Så,
Hittar ni någon ni tycker om, var schyssta. Skulle aldrig drömma om att förnedra en kille på något sätt.
Och, döm inte boken efter utseendet!

Tänk om jag sumpat denne man bara för det....?
Hemskt.

Massor av killar tar tonvis med skit och älskar bimbos med pms. Fenomenet med att dras till att bli illa behandlad är lika stort hos båda könen. Det finns många såna killar som gråter ut på Flashback t o m.

Det är ju en klassiker att två snälla och stabila sällan hittar varandra. Frågan är bara varför.

Fan vilket fint inlägg, helt ärligt. Måste vara skönt när båda parter kan lita på varandra till 100%

Det värmde mitt hjärta att läsa ditt inlägg - låter underbart!

Ja, det blir de ett bra tag men tillslut orkar dom inte mer och bryter.

Nej,

Jag skulle säga att jag fick fler beundrare när jag fick ringarna på det magiska fingret.

Det verkar som om förbjuden frukt kan vara intressantare, kanske?

( Och, Nej, jag har aldrig varit otrogen. )

Kan berätta att vi är väldigt olika personer, och för att stå ut och vårda vår relation så delas semestern upp, 3 veckor kan se ut ungefär som detta:

Vecka 1; maken tar hojen med sina hojkompisar till Bulgarien eller något.
och ringer alltid full på kvällen- natten för att tala om hur mycket han saknar oss...
Jag har barnen.

Vecka2: JAG får gå på mina museer och ägna mig åt mina intressen; måla, skapa med smält glas etc. Åka till historiska platser och annat.
Maken har barnen.

Vecka3; Vi alla har semester och åker tillsammans någonstans.

Detta kräver ju att man litar på varandra fullständigt, och det är detta vi lyckats med. Som en god vän något okänsligt uttryckte det; " Du har ju för fasen hans bollar i din ficka!"

Det är inte det det handlar om, det handlar om att ger man sin partner stöd och support att flyga på sina egna vingar med kärlek, så kommer han tillbaka, helt enkelt.

Men, ibland så kan jag kolla på oss och undra vart den unge rallyvansinnesmotorcyklisten tog vägen, när han kommer från jobbet i kostym och portfölj, och vart den något knäppa unga tjejen som älskade att åka med också tog vägen...
Vi åkte mycket runt på hoj i europa innan vi skaffade familj.

Jag dejtade en tjej ett tag ( helt klart flickvänsmaterial trodde jag...) när jag började inse att hon var allt annat än snäll. Till en början så charmades man av att hon var ganska bestämd med vad hon tyckte, men med tiden så började jag tycka att hon var lite allt för knepig när hon ständigt ville bestämma över vad jag skulle ha på mig i klädesväg och att hon aldrig ville lyssna på mig med vad hon skulle ha på sig. Hennes beteende eskalerade till att när jag kom hem och hade ätit hos en vän och då tackade nej till hennes mat så började hon slå på mig. Till saken hör att hon, som enligt egen utsago var emot våld och hade tränat aikido i 12 år... jag blev helt vansinnig och frågade vad f-n hon höll på med! Vi grälade resterande dag och dagen efter så diskuterade vi barnuppfostran. Hon som kom ifrån ett s.k. bättre bemedlat hem ansåg att det var helt ok att slå barn, eftersom det skedde i syftet för att lära dem vett och etik... jag som kommer i från en mindre bemedlad bakgrund och fick stryk när jag var liten... fan, jag blev helt vansinnig och förklarade att jag aldrig mer ville se henne och tackade gudarna för att jag aldrig skulle vilja ha barn med henne och att det var så j-la skönt att hon inte hade fått träffa min syskonbarn. Hon åkte ut efter detta.

Så nej, tjejer som behandlar killar illa är ointressanta.

När det gäller mäns våld mot kvinnor pratar man ofta om "normaliseringsprocessen". Detsamma gäller säkert för män som faller för elaka kvinnor också. Mannen blir charmad av kvinnans personlighet och faller pladask. Senare när han trillat dit börjar kvinnan manipulera och trycka ner mannen. Finns nog ingen som dras till personer som är elaka från början.