Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Trams, jag är lycklig helt utan någon gud. En av sakerna som kan göra mig olycklig är kontakt med hjärtvättade fundamentalister så som dig DoÅ, och konsekvenserna av alla dessa gudars tvång och regler.
En fri människa är en lycklig människa, du är konstant övervakad av en sadistisk diktator som detaljstyr ditt liv. Möjligen kan man glädjas åt att din ignorans och arrogans hindrar dig från att se hur olycklig du egentligen är.

Snicksnack!

Lyckan kommer inifrån!, inte från materiens värld!

Frågan är om du är fri från dina sinnens diktat...

Att slava under sina materiella sinnen är inte att vara fri...

Du är slaven DoÅ, jag är en fri människa!

Frågan är vad som är inre och yttre. Om jag ägnar mig åt djuriska lustar från min och andras kroppar är det väl mer inre än om jag följer en yttre gud. Anden riktar sig ju mot en yttre gud enligt dig, medan kroppsliga, köttsliga, djuriska lustar är njutningar från vårt inre.

Vem är mest fri: den som följer sitt inre än den som följer en yttre gud.

Helt rätt, men det har inte ett piss med någon gud att göra eftersom lyckan kommer inifrån.
Mitt innersta är lycka, bliss, extas, har inget med yttre ting att göra, har inget med mina föreställningar att göra. Gud är en föreställning, ett mentalt koncept, har alltså inget att göra med min lycka. In fact, alla föreställningar är falska och kan inte ge sann tillfredsställelse. Gud är en tanke i huvudet, inget annat.

Slöseri med bandbredd...

All lycka kommer egentligen utifrån. Nikola Tesla bevisade att all energi kommer utifrån. Det är därför vi behöver äta, för att få energi från den yttre världen, för att vi har ingen energi eller lycka automatiskt inuti oss, om det inte har lagts dit tidigare. Om det inte fanns en yttre värld så skulle man inte kunna ha någon lycka, för att lyckan kommer utifrån, från materiella saker.

Gud det yttre?

Kan inte bli mer fel!

Materien med våra yttre sinnen är det yttre, Gud och själen är det inre, det andliga!

Gud ett mentalt koncept?

Då har man inte förstått Gud...

Så den energi vi har inom oss; räknas inte den? Hur skulle vi kunna röra på oss om vi inte hade en inre energi? När du skrattar, njuter, känner sensationer: kommer de inte från insidan?



Naturligtvis är det så, i det långa loppet. Men vad är inre och yttre: att följa en yttre gud eller att följa sin innersta vilja? Om det stod en naken brud framför dig och ditt inre kött ville förlusta sig med henne och den yttre guden sa åt dig att det var synd: vad skulle komma mest inifrån: att följa den yttre guden eller ditt inre kött?

Inre och yttre är ingen dikotomi, utan de förutsätter varandra. Lycka kommer inte uteslutande från det ena eller det andra, utan uppstår i ett samspel mellan de tu. Precis som alla andra känslor.