Ateisternas barnsliga argument emot Gud...

Att vetenskapen inte har förklaringen betyder ju inte att det inte finns en naturlig förklaring, det betyder bara att vi inte har förklaringen.

Och religionen har ju inte heller någon förklaring - även om den utger sig för att ha det. Är det inte mer ödmjukt att, som vetenskapen, erkänna att man inte har den?

Givetvis är det så.

Problemet är att jag inte har kunnat ränknat bort Jesus i från denna formeln.
Jag har verkligen försökt. Från min ateistiska synvinkel till och med.

Fråga är ju vad Jesus säger till oss direkt och vad vissa påstår inbillar sig att han säger?

Vad säger Jesus till oss direkt?

Går ju att läsa i en väldigt uppmärksammad bok.
Tror den finns ute på nätet också, men jag är inte säker.

Jo, om det vore så väl.
Det jag vänder mig emot är att vissa individer verkar tro att vetenskapen på något sätt bevisat att det inte finns något mer.
Är ju trots allt genom den jag förstår och upplever den fysiska världen.

Det är inte det det handlar om. Vetenskapen säger inte att det "inte finns något mer". Vetenskapen säger att det finns saker vi inte förstår oss på, men det INTE betyder att det automatiskt är gud.


Det är det som är problemet med religion. Allt dom inte förstår är gud. För två tusen år sen var det gud som fick solen att gå upp och ner, vi vet nu att det beror på planeternas rörelser runt solen.

Förr trodde folk att gud orsakade naturkatastrofer. Vi vet idag att det beror på oväder, kontinentalplattors rörelser eller liknande.

Ser ni inget mönster? Fattar ni inte att saker vi inte kan ÄN kommer vi förstå SNART eller kanske ALDRIG men det är INTE, INTE, INTE gud som gör något.

Det finns ett resonemang som heter "walks like a duck, looks like a duck, sounds like a duck? Probably a duck". Det omvända gäller för gud.

Syns inte? Hörs inte? Påverkar inte? FINNS INTE.

Korrekt: Det finns ingen anledning att ta hänsyn till påstådda faktorer som inte är observerbara och som inte mätbart påverkar något i vår värld.

Genom att ta hänsyn till vissa sådana, eller propsa på deras existens, (t.ex. Abrahams gud) och strunta i andra (t.ex. alla andra gudar, troll, tomtar och väsen) så gör man sig skyldig till intellektuell oärlighet.

Man ska alltså stänga möjligheten om att det finns något mer än det vi kan väga och mäta?
Känns för mig ganska oärligt mot sig själv som människa att begränsa sig så i sin förståelse av världen.

Nej, men det hör till alla OÄNDLIGT MÅNGA saker vi inte har upptäckt än. Gud är klart definierad utan något som helst bevis. Vi har inte definierat allt annat som något, det är skillnaden.

Det är ingen som säger att vi ska stänga möjligheten. Bara att vi inte kan uttala oss tvärsäkert om saker som inte går att kontrollera. Det är inte särskilt dramatiskt, och långt ifrån oärligt.

Jag har redan postat i denna skittråd redan, för flera år sedan antagligen.

Så länge religion bara är hörsägen eller bara fantasier från någon manipulativ snubbe som inte ens lyckades omvända sina grannar och jämnåriga utan istället försvann till någon annan plats för att förkunna sin förhudsreligion så är det självklart för en vettig människa att strunta i fantasierna.

När någon kan presentera fakta eller att någon gud framträder så är det dags att börja tro.
Innan det händer är det bara att konstatera att religiösa stollar har det alltid funnits för många utav!

Tror man missar en hel del av av sin verklighet om man ser livet så pragmatiskt som dig.

Men jag håller med dig.
Gud vill tydligen inte synas direkt och vi fick ju inte med oss någon manual när vi föddes. Så enkelt verkar det inte vara.