"Tandläkarmordet" på Drottninggatan, sthlm 1962, kakelugnsmordet

Nån som vet/minns nåt om bankiren som styckade och eldade upp en pensionerad tandläkare i sin våning högst upp å Drottninggatan (huset revs sen) i Sthlm på 60-talet?
Bankiren hade försnillat pengar av tandläkaren...

Var det han som eldade upp offret i en kakelugn, har ett vagt minne att jag läst nåt om det där i nån nordisk kriminalkrönika..

Det där finns det något vagt minne utav, var det inte så ironiskt att det enda som återstod utav offret var några tandkronor eller liknande?



Med en stor reservation för felaktigt minne eller att jag blandat ihop det med något annat.

Ja det stämmer.......

Ska kolla nån dag om jag hittar igen den där artikeln, var det nåt speciellt du ville veta..

Har för mig det var nåt sånt, och även att polisen styckade och eldade upp en gris i den där kakelugnen för att se om det överhuvudtaget var möjligt kremera en människa i en kakelugn..

Jag är nästan hundra på att det står en del om det där fallet i boken Stockholms spökhus och andra ruskiga ställen av Stig Linnell. Just nu har jag tyvärr inte bokrackaren framför mig, men jag kände i alla fall igen fallet när du beskrev det. Kan det vara till någon hjälp?


Jo, om Linnell är tillförlitlig så var det så.

Ja dom trodde inte han hade kremerat kroppen därför det skulle vara omöjligt i en kakelugn. Det lustiga var att huset hade rivits så dom fick via bilder försöka efterlikna kakelugnen. Det lyckades iaf.

Pengarna han hade försnillat från den smått dementa tandläkaren användes till att köpa en herrgård.

Mordet finns med i en bok som heter "Svenska mord" eller något liknande. Kolla på biblioteket. Jag har den någonstans här hemma. Mordet beskrivs noggrannt liksom polisens arbete för att hitta mördaren. Jaghar för mig att han hette Rydelius och fick sitta 5-10 år för mordet. Efter frisläppandet återvände han till sin familj.

Här skriver Stockholmsexperten Martin Stugart på DN lite om mordet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.j...5&viewAll=true

Detta mord är en gammal svensk klassiker där varken mordplats eller mordoffer fanns kvar när polisen skulle ta hand om fallet.

Banktjänstemannen som dödade den fd tandläkaren Robert Aspelin 1962 och eldade upp vederbörande i sina kakelugnar, hette Wilhelm Rodius. Motivet var pengar som han svindlat av den gamle mannen i omgångar för att få köpa en herrgård. Den beryktade herrgården är "Hessle gård" i Uppland, en gård från 1400-talet.

Rodius erkände så småningom och dömdes till livstids straffarbete, det var för övrigt sista gången i svensk rätthistoria som någon dömdes till det. Från 1965 talade den nya brottsbalken om livstids fängelse. Så småningom fick han straffet tidsbestämt till 14 år. Efter fängelsetiden återgick Wilhelm Rodius till ett normalt liv. Han blev över 90 år och bodde länge på Geijersgatan i Uppsala.

Om man vill ha lite info om "Kakelugnsmordet" kan man hitta en del i boken Brottsplats Sverige av Lasse Wikström och Rolf Wrangnert. En välskriven och bra bok som tar upp flera fall från vår tid.

Nu har jag inte denna årgång av Nordisk Kriminalkrönika tillgänglig men jag har läst om fallet flera gånger och minns särskilt en sak. En tid före mordet hade Aspelin i sin anteckningsbok skrivit "Glöm aldrig fallet i trappan". Detta pga av att banktjänstemannen försökt knuffa honom utför en trappa i anslutning till banklokalen. Finns en bild i NK på just denna notis och det har liksom svetsat sig fast i minnet.