Varför är parmiddagar så hemskt??

Parmiddagar är askul. Spelar väl egentligen ingen roll om man är par eller inte par för mig middag med mina vänner är kul. Är människorna inte roliga så är de inte mina vänner och jag äter inte middag med dem oavsett om de är par eller inte.

Jag kan också tala om att min kille gillar parmiddagar och att de flesta parmiddagar han och jag har slutar med för mycket vin och jävligt mycket skratt.

Har lyckats undvika fenomenet helt och hållet, men jag har hört talas om det och det låter riktigt konstigt och tillgjort. Hör väll till en av dom sakerna som folk inbillat sig att man bör göra för att passa in i mallen. Något som vanliga par gör för att kolla av att dom beter sig som förväntat.
Eller så överanalyserar jag bara..

Jag fattar faktiskt inte detta fenomenet och jag har aldig varit på de stela tillställningar som beskrivs i tråden. Varför ska det vara konstlat och tillgjort när man träffar sina vänner?

Är det för att man äter?
Är det för att det är par som något mystiskt händer och det blir stelt?
Jag förstår inte?

Hade en jättetrevlig parmiddag med ett par som reste upp till stockholm söderifrån, det var en kväll fylld av vin och skratt, det måste vi göra om igen, ska nog resa ner till dom efter jul och hälsa på för de har nyss flyttat.

Min poäng är, varför bry sig om att det rä just parmiddagar? det är ändå folk man gillar att umgås med så vad spelar det för roll att de råkar vara par och att dman har sin respektive med?

Jag uppskattar en middag med vänner lika mycket som du gör, men det verkar vara något speciellt som händer när två par ska äta i många fall. Just att det finns ett speciellt ord för fenomenet skvallrar ju lite om att det är en speciell social situation. Det verkar ha utvecklats till något som folk förväntas att göra, oavsett om dom är vänner på riktigt eller inte. Antar att dom sedan undermedvetet stämmer av med sina vänner/vänninor om hur många parmiddagar dom haft och med vilka.
Med vissa av mina tjejer har jag iaf märkt av att man ofta vet vilka som haft parmiddagar i sin omgivning. Dock har dessa tjejer varit kloka nog att hålla mig borta från dylika tillställningar så jag har aldrig känt tvång att gå.

Jag föredrar knark och flum istället för vin och skratt.

Det finns parmiddagar som är så med.

med de par vi har "parmiddagar" med så blir det inte krystat, vi beter oss precis som vanligt men kanske lite grövre eftersom man då kan dra grova sexskämt om det andra parets förhållande. Men så är jag lite speciell också. Vi ser inte parmiddagar som "parmiddagar" det bara råkar bli så när ens vänner skaffar respektive som man trivs med.

Härligt härligt. Det är så det ska vara. Men vad jag upplevt från kompisar och sånna hära trådstarter så verkar det som att många upplever att parmiddag är något som ska göras vare sig man vill det eller ej. Ungefär som att man bör bjuda över grannen på kaffe ibland eller som någon sa bör lär känna barnens kompisars föräldrar.. bara för att, oavsett om man tycker om dom eller inte. En påtvingad social grejj som alla inte förstått att man kan skippa om man inte vill.
Hänger mest med folk som inte faller för sådant, men hör ofta tex från familjen att man "förväntas" dyka upp på vissa tillställningar.

Vad är det som säger att en middag som två par har inte kan innehålla även detta?

edit: såg att LT redan hade tagit upp detta.

Alla middagar sammankomster eller liknade blir krystade om det är med människor man inte känner eller egentligen inte gillar. Sådana kanske parmiddagar är för många kanske därför det har fått dålig klang.

Ja, nu är det ju så att du umgås med era gemensamma vänner, inte hennes vänner med respektive. Viss skillnad.

Har jag träffat en kille jag inte tycker särskilt mycket om har jag ingen, jag säger ingen, som helst lust att sätta mig på parmiddag med denna person och låtsas vara trevlig i två timmar för att min flickvän ska visa hur väldresserad jag är.

Familj eller stormiddag är en annan sak, där är det bara att stålsätta sig. Men när man liksom inte har någonstans att fly...

Det finns väl ingen som vill umgås med personer de inte tycker om? Hade någon av mina kompisar en respektive som min kille inte gillade så hade förmodligen inte jag heller gillat denne heller då vi har rätt samma syn på vad som gör en människa trevlig att umgås med.

Alltså hade vi inte ätit middagar med det paret utan jag hade nog umgåtts med tjejen på egen hand och bara träffat hennes kille vid typ gemensamma fester med flera personer inblandade.

Men om man träffar personen för första gången på parmiddagen. Och du märker att du inte gillar personen.
Går du bara där ifrån då eller sitter du o är go o trevligt till de är slut?

- För att de inte vill bli vuxna
- För att de inte vill lära känna några nya människor
- För att de inte vill lämna sin komfortzon
- För att allt ska vara som det alltid har varit