Någon här som har erfarenhet av NEGS?

Inom ceremoniell magi som det lärs ut av ex Golden Dawn sägs det att när man börjar arbeta med de sefirotiska sfärerna så konfronteras man först oundvikligen med dess kliffotiska (obalanserade) aspekt.
Kliffot (de demoniska skalen) sägs också husera vid Malkuth (sefira nr 10, repr de fyra elementen) och den sefira man utgår från (nästa i successionen, nr 9 Yesod är Månens sfär). I auran så korrepsonderar Malkuth vid rotchakrat och fotsulorna och enligt Bruce är ofta negs särskilt intresserade av energipunkterna där, eftersom de kan spåra sin värd med hjälp av dessa.

Men i ett större perspektiv för att återigen citera Golden Dawn (Pat Zalewskis "The Kabbalah of the Golden Dawn"): "De kliffotiska krafterna kan också hjälpa det Stora Arbetet (=den magiska/alkemiska processen av tillväxt) för desto större mörker, desto större ljus".

Svar på din fråga om Robert Bruce: han beskriver i boken "Practical Psychic Self-Defense" hur han lyckades ta sig till en plats förmodligen med hjälp av sitt högre jags vägledning som visade sig vara en varm källa, och där lyckades han fördriva demonen, eller den lämnade honom för gott.

Jag minns också en passage från William Blooms bok "The Sacred Magician", där Bloom genomför den s.k. Abramelin ritualen på 6 eller 9 månader som ska kulminera i full kontakt med det högre jaget.
En del av ritualen går ut på att binda fyra stycken ärkedemoner. Bloom beskriver hur han attackerades av en demon som också angripit en schizofren vän, Bloom kallar upp demonen, varpå det Högre Jaget frågar honom: "Var vill du att jag ska föra honom?" (dvs demonen).
Han lyckas med det högre jagets hjälp fördriva demonen.
Bloom lyckas i alla fall fullborda hela ritualen men genomgår i boken som är i dagboksform ganska tuffa inre prövningar, där han stundtals fruktar att han ska förlora förståndet.

Jag minns att Robert Bruce på sin sajt "Astral Dynamics" berättade om sin vän, ceremonimagikern Romero Lourenzo de Cunha, som drev ut en mäktig demon (en demon kung) ur en kvinna efter lång exorcism. Bruce skrev att hans vän lyckades förmodligen med detta pga att han hade etablerat så nära kontakt med ditt högre jag.
Det högre jaget brukar ses som antingen en individuell ärkeängla-aspekt, eller som en neutral ande-princip, hursomhelst spelar denna princip i alla former av exorcism en viktig roll.

När det kommer till det världsliga varat och sakernas tillstånd så har jag mer och mer accepterat att det finns en hel del vi tyvärr måste uthärda och gå igenom (vilket i mitt fall innebär att bära sitt kors) Skepelsen blev vid tillfälle skevt och här inkuluderar jag syndaflodens effekter och orsaker. Vi måste nu bära allt tillbaka till det vi kallar Gud, sålla våra agnar från vetet så att vi står rena. Som symbolisten säger är det viktigt att inte dömma någon och svamla om synd på ett sätt som inte äger riktighet. I detta sällar jag mig till uppfattningen att skapelsen ligger i skärvor i botten med det vi kallar ondska, vi människor har till uppgift att reparera dessa kärl så att ursprunget kan få blommstra i ett underbart Eden.

Det är inte så att Gud inte vill ha oss det är bara så att en fyrkant inte går in i ett runt hål.
Arbetet går att utföra och jag tror är att vi ha stora chanser, en del av oss utför arbetet medvetet och de flesta omedvetet. Karma och skuld begreppen är för mig mycket nära besläktade men tyvärr ofta missuppfattade. Det går att uppnå möte med Gud på en viss nivå redan i livet men det är utan kroppen vi har nu mötet ansikte mot ansikte kan ske.

Johannes av korset skrev:
"Ut i den mörka natten
av kärlek och ångest driven
- O lyckliga lott!-
gick jag osedd av alla
ty hela mitt hus låg i vila"

Här har Johannes vänt sig bort från böjelser och begär gjort det vi kallar en omvändelse. Själv är det denna längtan och kännsla jag burit som en tårfylld vilja när jag själv rest och stött på patrull. Längst därinne finns någon ett ansikte ett möte och där vi fullt ut möter oss själva.

SKa kolla upp de böcker du nämner, vad som tilltalar mig med heshyhasterna är deras syn på att hjärtat är sätet för det andliga intellektet (ikon tematiken där Jesus håller fram brinnande hjärtat) Symeon den nye teologen var ju en föregångare här med ljusets teologi.

Detta tror jag med fullt ut på, det kommer att ske den dagen då skikten mellan de olika planen är så uttunade att vi inte har något val.

Inom ceremoniell magi/teurgi kallar man detta "The Way of Return", och inbegriper färden uppåt i Livets Träd från 32a stigen (världen) och uppåt. Flera av de lägre stigarna sägs vara nära sammankopplade med "Själens Dunkla Natt" ex "Döden" (Nun/Skorpionen) och "Månen" (Qoph/Fiskarna).
Det är oundvikliga lektioner som den andliga aspiranten måste genomgå.
Givetvis har dessa även alkemistiska motsvarigheter, och är kopplade till Nigredo, svärtandets bfas av Prima Materia, urämnet som måste svärtas och sedan hettas upp (rubedo) och renas (albedo).

De kliffotiska/obalanserade aspekterna är skuggor i vårat egna psyke som vi förtränger/förnekar/projicerar på andra, och sålunda får de inträde i våran själ.
Om vi kan ta fram dem i ljuset och rena/balansera dem, så blir de erfarenheter/styrkor som vi kan använda som resurser. Men utan obalansens friktion/motstånd/mörker, så blir kontrasten av ljuset och dess potential inte lika tydlig.
Det är som berg som vi måste bestiga eller träskmarker som vi måste färdas igenom. Desto fler omvägar vi tar, desto fler gånger måste vi backa tillbaka och bemöta dessa igen.

Wow tack för den, är inte kunnig inom astrologin men den facinerar, stigarna och själens dunkla natt kan jag knyta an till då jag har både månen och andra tecken i just skorpionen, (är våg) skorpionen som jag i livet upptäckt vara ett stort aber och problem forcerande mig till yttersta kännnslolägen genom närvaron av just en skorpion född person. På motsatt sida i vila och medmännsklighet finns just en fiskfödd person som jag minns med värme och som inte gillade skorpionen och vice versa. Kristendom och Jesus förknippar vi med fisken och som du säger så symboliserar denna skorpion för mig nedbrytning på gränsen till död, medans fiskpersonen mycket riktigt var andlig och moraliskt orienterad.

"Gud sade: På himlavalvet skall ljus bli till, och de ska skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden" Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker."

När det gäller prima materia som svärtas ner och sen hettas upp vill jag citera Teresa av Avila och hennes upplevelse:

Teresa av Avilas extas
"Jag såg i hans hand ett långt spjut av guld, med en spets av järn som tycktes mig vara glödande eld. Jag kännde det som om det flera gånger genomborrade mitt hjärta och trängde in i mina inälvor. När det drogs ut igen tyckte jag att de följde med och lämnade mig kvar helt förbränd av kärlek till Gud"

Ser att det finns många beröringspunkter i vad vi talar om.

Rent allmänt och orienterande vill jag att du ger mig tips till kabbalismen.

Läs Gershom Scholems "Den judiska mystiken" och Will Parfitts "Kabbala" så har du en bra grund.

Jag kan tipsa om St Bernard av Clairvaux som skriver om Guds kärlek i dess olika successiva steg.
Jag kan också rekommendera Henri Corbin som skriver om den persiska sufi-mystiken, i synnerhet Ismaili mystiken, som vördar kärleken och skönheten som en väg till Gud.
Ibn Arabi är en viktig mystiker som skriver ingående om detta. Ex boken "Alone with the Alone".
Vidare finns kopplingar till Fedele di Amore och poeter som Dante, Guido Cavalcanti, florentinska renässansmystiker som Marsilio Ficino, Angelo Poliziano, Pico della Mirandola, De medeltida Trubadurerna och tyska Minnesångarna, de medeltida Katharerna.

Det kan ligga nått i det du nämner, men som kristen gäller det att härda ut som en god soldat.


2 Timotheosbrevet 2:3 (1917)

Man kan precis som du nämner bryta onda krafter genom bön i Jesu heliga namn.

Den viktigaste aspekten som jag ser det är dels fokusering, dels att hantera sin rädsla.
Bönen hjälper till där som en slags fixpunkt. "Jesus bönen" ex är ett utmärkt sätt att synkronisera andning och fokus på en positiv energikälla.

Negativa ande-energier verkar på samma sätt som de demoniska, dvs genom att skingra och skaka om genom skrämseltaktik, lögner/blandning sanning-lögn/verklighet-illusion.
"Diabolos" betyder ju "den som skingrar/sliter itu".
Enligt min erfarenhet reagerar vi som mänskliga själar instinktivt med avsky och rädsla på dessa energier, och detta gör oss sårbara/öppna för deras attacker.
Om vi centrerar oss och gradvis vänjer oss vid den mörka kaotiska energin så kommer den gradvis att tappa en del av sin makt över oss.

Sedan handlar det om att känna sig själv, dvs den inre sårbarheten, de inre skuggorna, när vi konfronterar våra inre mörka sidor och drar fram dessa i ljuset, så blir vi också medvetna om vilka bindningar vi kan ha till mörka makter. Detta ska vi göra gradvis i ödmjukhet och med tillit till vår egen inre kraft. Det är ju något som det Högre Jaget strävar efter att vi ska göra.

På tal om rädsla.

http://www.youtube.com/watch?v=Vj9hBoJ7x-U