Någon här som har erfarenhet av NEGS?

Men om det är elementärens motsats så kanske den inte gillar läget.. Om den när sig på dina negativa känslor som rädsla, hat, avundsjuka lr vad det nu kan vara...

Nu bollar jag tankar bara.. Som sagt, inget jag har provat..

Tina vet nog mer än mig om sånt, ifall det är mig du menar. Kan inget om negs.

Ja, den attraheras jo av begär men framförallt tror jag av en viss polaritet.
Vi "signalerrar" ju auriskt i det astrala vår emotionella och psykologiska färg, vilket attraherar dessa väsen. De är som rovdjur som svävar fram mot offret/värden.

Om en neg överskuggat en person och varit i personens aura en längre tid så har den ju lärt sig vilka "knappar det ska trycka på", "var akilles hälen är någonstans". Ofta sker det både genom energi-manipulering och manipulering av de trauman den är uppkopplad på.

Sådana punkter "core energy attachment points" ger ofta en fysisk påtaglig diffus tryckande/sugande känsla eller molande/ömmande värk, det kan uppkomma vårtor, tumörer och andra hudförändringar där. Vissa påstår även att det finns kopplingar mellan hudcancer (malignt melanom) och sådana punkter.

Bruce förespråkar en teknik som kallas "brushing" där man mentalt "borstar/penslar" ett område och därmed stör områdets fäst-punkt. Detta i kombination med s.k. core image removal som utförs meditativt eller i trans, är det Bruce förespråkar som bland de viktigaste åtgärderna.
Att bara rikta en spets mot området kan störa energin där på ett påtagligt sätt.

På det sättet får man koll på var neggen är fäst, vilka faktiska eller skapade trauman den involverat, och genom att använda saltbad, vitlök eller annan svavelrik vätska (vissa förespråkar också citronsyra) kan man steg för steg få energin att släppa sitt grepp. Vissa symboler ritade med blå tusch ska också påverka energin.

Jag har märkt att borsta ett område motsols tycks särskilt störa ett sådana negativa energi-kluster.
En gång hade jag ett i solar plexus (kändes som ett rep som något drog och med en illamående känsla) genom att regelbundet behandla det lyckades jag få bort den.

Nää.. Det är Symbolisten som är proffset här.. Jag är elev..

Symbolisten.. Jag tror att man kan komma en hel del på väg genom att hitta harmoni i sitt liv och alltså försöka få bort orsaken till att negs har dragits till en. Jag har för mig att du skrev om det tidigare i tråden.. Jag tror att kärlek, harmoni och värme får dem att må illa, alternativt få näringsbrist..
Försvagar dem samtidigt som det stärker en själv och på sikt försvinner de.

Min poäng är alltså att jag undrar om man inte kan angripa problemet på 2 sätt, inget är fel utan bara olika metoder. Jag undrar om det inte är så att om man väljer striden så blir det tuffare, väljer man harmonin så blir det enklare..
Men återigen, min teori gäller alltså inte intelligentare former av negs utan "ohyran"..
Vad tror du?

När det gäller klängandar så kan ju ett problem vara att man sympatiserar med dem och alltså har "släppt in" dem för att man vill skydda dem.. Det kan vara anden från ett barn, t ex. Då kan man inte klara av det själv utan behöver få hjälp från ett proffs, tror jag.

Kanske därför jag aldrig träffar på dem, jag är till 99% alltid glad, född med det också

Om man har kontakt med andevärlden kanske man får ett skydd också???

Men jag har hört och läst att alla, inkl schamaner kan få Negs. Men att de då är skickade på schamanen och mer intelligenta än elemäntärandarna vi har pratat om här... Symbolisten är ju proffset här och han verkar jobba ikväll lr nåttså vi får väl gissa vidare på egen hand..

Men jag tror iaf att en harmonisk och vänlig människa har ett naturligt skydd mot enklare former av Negs...

Men hur är det när du är i spökhus?
Ibland finns det ju fler än ett spöke, har det aldrig hänt att du missar spöke nr 2 och drar med det hem? Lr dragit till dig spöken överhuvudtaget?

Jovisst är det så. Om man försöker leva ett harmoniskt liv och ägnar sig åt harmoniska aktiviteter, som ex yoga, qi gong, eller bara vara ute i naturen och umgås med glada positiva människor, så genererar man ju en positiv atmosfär som är mindre attraktiv för negs.
Detta är också en av de råd Robert Bruce har gett.

Man ska aldrig ge upp hoppet, hur mörkt det än ser ut, om man verkligen sitter i klistret med dessa energier så går det alltid att minska deras inflytande.

Det är ex därför jag tryckt på det här med att inte vara rädd.
Astralt tror jag ofta det sker instinktivt på samma sätt som vi blir rädda för vissa djur, vi reagerar naturligt på fara. Men en neg kan verka farligare än vad den är, det är delvis våra egna rädslor, vår egen okunskap om det paranormala, oss själva (våra fobier, mörka sidor, begär osv) som gör oss sårbara. Den ser våra rädslor och svagheter och utnyttjar dessa, och eftersom vi är blinda i mörkret så är vi sårbara.

Ju längre uppåt/inåt vi avancerar desto lättare har vi att manövrera förbi dessa energier.
Men på vägen upp är det lätt att lockas av dem för att de har en resonans till våra egna lägre, basala sidor.
Man kan se dem som symptom på att man behöver ändra sitt liv.

De har ju ofta koppling till någon form av dysfunktionalitet, depression, tvångsbeteenden, dålig självkänsla, dåligt självförtroende, taskiga erfarenheter, trauman, men det kan också vara negativ karma.
De kan vara rester från ett tidigare dåligt liv, som hänger sig kvar ungefär som missbrukarens vänner som frestar denne att ta till droger igen.

Negs attackerar genom illusioner; fantasier, dagdrömmar, negativa begär, men också katastroftankar, ångest där vi tvivlar på oss själva. Ju mer vi övar upp vår tillit till oss själva och vårat högre jag så är vi bättre rustade.
Och om vi får ta stryk av dem, så måste vi fokuserat stoiskt tänka på att "jag klarar det här, det finns ett ljus på andra sidan tunneln".

Sedan är de svåra att bli av med dem om man haft dem länge, och därför kan dvs olika passiva metoder ses som "husmorstips", men poängen med dessa att de iaf ger en viktig andpaus i kampen, man kan samla kraft, skaffa sig ytterligare kunskap om dem, långsamt bygga upp ett litet försvar, som man sedan kan bygga på steg för steg, i stället för att ge upp och känna "det är ingen idé" och bara söka efter "andemagiker", healers och exorcister som ska fixa bort hela problemet.
Man måste arbeta med sig själv och hantera den sårbarhet som bjöd in energierna från början, och det tar ju ofta tid.

Den här kampen i det lilla mot dessa energier leder till ökad självkännedom och tror jag också en ökad styrka. I stället för att någon klistrar "psykos"/"Schizofreni" över allt översinnligt (som ändå är en slask-diagnos redan). Att ha problem med negs är inte lika med psykisk sjukdom, men det kan vara det eftersom problemen leder ofta till en psykisk obalans.
Det är som hönan och ägget, vad kom egentligen först? Negproblemen eller psykosen/depressionen/ångesten? Alla schizofrena har inte negproblem men alla schizofrena har den inre splittringen mellan medvetet och omedvetet som gör dem potentiellt mottagliga/sårbara för dessa arketypiska negativa energier.

Men att avfärda det som det (även om det är det vetenskapliga gängse synsättet) är felaktigt tycker jag för då förstår man inte den individuella problematiken. Man buntar ihop alla till en problemgrupp och tillämpar breda lösningar som inte kommer göra någon friskare eller starkare.
Det är ju billigare att droga ned dessa grupper med psykofarmaka/neuroleptika och hantera dem som jobbig boskap, snarare än att ta sig lite tid och lyssna på dem och se det friska/starka som finns i dem.

Om man nu inte tror eller förnekar existensen av negs och kallar det "fiktion" och "hjärnspöken" så vill jag mena att det arketypiska benämnandet av detta, ger en strukturerad arketypisk bild för den enskilde drabbade där denne kan lära sig hantera dessa problem och finna gradvis en inre styrka och ökad självkontroll över dessa "autonoma komplex".

Precis som Carl G Jung som verkligen lyssnade på den psykotiska tjejen med övergreppsproblematik "som sa att hon varit på Månen".
Han tog hennes symbolvärld på allvar, som en realitet, och kunde på så sätt förstå hennes bakomliggande problem/situation på ett mänskligt mångfacetterat sätt. Han kunde leda henne ut ur hennes subjektiva labyrint av vanföreställningar, precis som naturfolkens shamaner vid fallen av "lost souls".

Jag är liksom Jung övertygad om att vi alla är del av arketypisk psykologisk omedveten kontext "det kollektivt omedvetna", där symboler och myter är likaledes symptom på våra inre obalanser samtidigt som det är den psykologiska inre strukturen som hjälper oss som stam-medlemmar att hitta tillbaka till friskhet och psykisk helhet. På samma sätt som man i vård av schizofrena talar om "fyrkantighet" med fasta rutiner, osv. Att upprätthålla fyrkantigheten för den schizofrena ger denne struktur som den själv inte ser, och därmed också bron tillbaka till ett friskare liv.

Vi har alla stora krafter inom oss, den främste exorcisten är inom oss själva, det är det Högre Jaget, och om vi metodiskt hittar vår egen kraft att hantera energierna så kommer läraren inom oss själva också att ge oss verktygen att fördriva det negativa från vår omgivning och hela oss själva.
Man ska lita på att det goda alltid vinner i slutändan och att man har de goda krafterna på sin sida.
"Even though I walk in the shadow of darkness, you are with me" som bönen säger.
Det gudomliga inom oss sviker oss aldrig och finns där alltid som vårat stöd oavsett.

Det var många år samlade kunskaper vi fick ta del av där, intressant läsning.

Jag har bara läst Viloldos bok "Schamansk healing" och han har ju varit i Peru och utbildat sig till schaman. Han har fler psykologer som skickar sina hopplösa fall till honom och han kan hjälpa patienterna, så visst finns det en grund i att ha balans i sina energier.
Schamanerna säger att vår fysiska kropp formas efter vår energi och inte tvärt om. Ifall energin är den rätta så läker kroppen och tvärt om.

Sen är det ju så att vi i Sverige ligger hopplöst efter i vår psykvård generellt. Det var 20 år sen jag läste "Ingen dans på rosor" om en flicka med schitzofreni som blev botad genom terapi.
Hon berättade även att om sjukdomen var som en vulkan så hade hon klätt den med en låtsas värld och hennes syster hade också vulkanen men hade inte klätt den.
Alltså är det händelser i livet som utlöser sjukdomen och när dessa behandlas med terapi så behöver inte patienten sitt fantasiland längre, vulkanen finns kvar men den är inte klädd.

Jag läste också "Harpalten ylar" som handlar om personlighetsklyvning. Även där behandlas patienten framgångsrikt genom terapi. Men under alla dessa år har inte dessa banalt enkla behandlingsmetoder tagit sig över Atlanten, pinsamt.
Sådant gör att jag känner mig som jag bor i ett Öststatsland.!!! Vår grundskola får mig också att skämmas, ingen individualism och pedagogisk inlärning trots all ny forskning. Pinsamt och förödande för nationen. Ursäkta lite OT

Jag håller med.
Jag har själv jobbat flera år inom den kommunala psykiatrin som boendestödjare/mentalvårdare.
Jag blev värvad av en dåvarande chef som var kristen och öppen för Jungiansk psykologi.
Mitt perspektiv var då att möta klienterna där de befann sig.
Märkte dock ganska snart att det fanns en hierarkisk motsättning dels mellan kommunens vårdare (ute på gruppboendena) dels mellan landstingets psykiatri/psykos-rehab personal, likaväl mellan ordinarie personal och vikarier ute på boendena.

Jag blev populär bland de boende för att jag gärna diskuterade religion, historia, kultur, politik med de boende när det fanns lite tid över. Detta sågs inte med blida ögon av vissa av de ordinarie, och jag förstod att jag av vissa sågs som ett hot, så jag fick till slut gå 2008.
Visst kände jag att jag var lite mätt på att jobba med människor, det är ju mentalt slitigt ändå.
Men jag såg ändå tillbaka på flera positiva och lärorika år, där jag kunde minnas positiva möten med boende.

Ibland märker man hur lite som behövs för att hitta fram till det friska hos den sjuka individen och att om denne blir sedd och trodd, så kan den mer än den tror.
Vissa personer har ju bott på mental institution i hela sitt liv och är vana med att personalen hela tiden bestämmer allt. Att de bara får förtroendet att klara av småsaker som att gå och handla själva är en seger. Det är ju det som är tanken med boendestöd att den enskilde ska klara av sig själva.

När jag jobbade där fick jag höra talas om att en klient påstod sig ha haft en ande fäst vid sig själv som hade fått borttagen, samma person plågades av hallucinationer av "gubbar" som alltid störde honom när han satt på en viss plats i sin lgh. En kollega som var intresserad av det paranormala frågade om jag kunde hitta en viss plats i rummet som kändes kall ("cold spot" som Robert Bruce kallar det) och jag hittade den på en gång. "Ja, just precis där är det" sa hon.
Det kändes som ett currykors. Detta skulle kunna peka på att denne klient vid sidan om sin schizofreni även hade problem med negativa energier.

Samma sak med en schizofren äldre man som hade mycket tvångsritualer, som fastnade hela tiden, och som hade elaka röster som retade och hånade honom bl.a. ett "par", berättade för mig att han hörde sin mamma tala när jag var där. Det var också då som upplevde att atmosfären var förtätad i rummet, som en dimma. Jag har upplevt det tidigare en gång i ett gammalt läkarhus, där ett visst rum kändes just så kompakt.

Så visst finns det samband. Det kan vara svårt att se var hallucinationer och vanföreställningar slutar och paranormala fenomen börjar. De verkar korsa varandra.
Men personalen, även när den har tid, har sällan intresse att ta de sjukas berättelser som något viktigt. Det är lätt att distansera sig, prata om de boende som om de är jobbiga tjatiga barn.
Något som man ska hantera med kbt tekniker. Deras tunga mediciner har gjort dem så, liksom den institutionella vård som inte som du säger utvecklats särskilt långt sedan spännbältenas och insulinchockernas tid.

Det krävs en klok och medmänsklig psykiater/psykoanalytiker Johan Cullberg, bror till schizofrene konstnären Erland "Övermålaren" Cullberg, för att förstå att vansinnet har sin speciella interna logik och betydelse även historiskt kontextuellt med namn som Hölderlin, Robert Schumann, Ernst Josephsson, Carl Fredrik Hill och Fröding inte minst.

Vad händer om man ljusbadar en sådan attackerad och energiförsvagad person regelbundet??

Om man stärker auran och försöker heala den kalla punkten då?

Om du, i egenskap av vårdare, diskuterade negs och andar med schizofrena mentalpatienter och mötte "klienterna där de befann sig", ter det sig inte så konstigt att du fick "gå". Eller vad tycker du själv?

Auran stärks givetvis och personen kommer må bättre helt säkert. Den kalla punkten avtar/försvinner.
Överuvudtaget tror jag det är bra att om man är drabbad att man har en healer som kan hjälpa en och se var de negativa länkarna är och var energin är rotad i ens hem. Även om man kanske inte kan lösa problemet helt så kan man som healer/medium vara till stor hjälp.
Jag skulle säga att det är på alla vis positivt.