Kronisktrötthetssyndrom - ME/CFS

Nu handlade väl diskussionen initialt inte om bipacksedeln, utan om versionen av FASS för förskrivare som finns tillgänglig på nätet. Bipacksedeln är utformad med patienten i åtanke ja, naturligtvis, men även denna bör läsas med vetskap om att de flesta listade biverkningar är sällsynta, och att allvarliga biverkningar är mycket sällsynta. Detta gäller för så gott som alla mediciner: nyttan måste alltid överväga den potentiella skadan, annars godkänns inte ett läkemedel.

Vad gäller allt detta prat om att en lekman genom att läsa en "manual" kan tillgodogöra sig kunskap inom patologi och farmakologi motsvarande en legitimerad läkares: suck. Självklart inte.

För att åskådliggöra: jag kan läsa en manual om byggnadskonstruktion på nätet, och en förteckning från Claes Ohlson om spikar. Lära mig allt utantill till och med, rubbet. Men jag kan fan inte bygga ett hus för det. Inte heller skriker jag på torget att alla spikar är farliga och borde förbjudas bara för att jag en gång gjorde mig illa på en spik.

Tänker du att CSF skulle inducera en sekundär amalgamkänslighet

Ja det var min tankegång. Även att vissa typer av medicinering skulle kunna skapa samma problematik. Nu har jag inte en susning om hur CSF medicineras så jag syftar inte till något specifikt, utan väldigt generellt.

Tanken är väl mest, när det kommer till medicinering, att om ett ämne neutraliserar, eller minskar effekten av medicinen, så upplever man det som att man blir "friskare" om man undviker ämnet, vart efter medicineringens effekt ökar.

Samma sak med allergi. Man insjuknar, sekundär känslighet utvecklas. Man identifierar då de obehagen med insjuknandet och sjukdomen, och när man avlägsnar retningen för känsligheten, uppfattar men det som att källan till problemet är väck, men att sjukdomen består, dock med mildare utslag än tidigare.

Väldigt vanligt att man testar antidepp mediciner och en del med mig reagerar väldigt negativt på det.

Nästan alla reagerar negativt på antidepp, i en initial fas om kanske ett par månader. Sen finns det de som reagerar dåligt på vissa, bättre på andra och allra sämst på det tredje.

Sen finns ju också tanken på vad som är acceptabelt.

OM antidepp tex skulle hjälpa mot trötthet och/eller smärta (vilket det väldigt ofta gör), men i sin tur ger illamående, yrsel eller liknande, tja då kanske man måste köpa det läget?

Man får välja vilket som är det minst vidriga. Att föreställa sig att man ska medicineras till nått slags normalt tillstånd, är nog inte speciellt realistiskt. Lite jobbig tankegång att ta till sig.

Det var psykologens uppgift att ha koll på det och en medicinering på 1½ månad(runt den tid perioden var det) skulle vara tillräckligt för att ha gett effekt.

Psykologen undrade varför jag var där för huvudtaget efter ett tag han pratade med mig.
Sa till mig finns inte den minsta indikation på att det skulle vara nått för en psykolog.
Även min läkare ställde sig frågande till det hela, men för att stänga den delen så utredes det ändå.

Starten var till han som kollade in i änden på mig och sa jag var deprimerad.
Som jag sa innan så undrar jag än idag vad han såg där inne som gjorde han kom fram till detta.
Det var en övrigt rätt butter läkare och sa inte så himla många ord, förutom frågor kring avföring och liknande som hade direkt med undersökningen att göra.

Nej det är verkligen INTE psykologens uppgift att hålla reda på medicineringen. Psykologer har ingen läkarexamen och får inte skriva ut recept.

Läkaren håller reda på medicinering, och när antidepp används för smärtstillande syften är det inte för att man är deprimerad, utan för att de har en smart biverkning som minskar smärtan.

Dessutom pågår inte sådan medicinering 1,5 månad, utan konstant så länge smärttillståndet är kvar.

Med andra ord kan det vara högaktuellt utan att man har en tillstymelse till depression.

Blanda nu inte ihop var jag säger i den andra tråden.
Detta är skedde innan diagnosen ME/CFS ställdes för 8-9 år sedan.

Medicinering med antidep. mediciner för psykologiska orsaker, det måste väl var dennas ansvar om han ordinerar det(för det var han som jag träffade som skev ut medicinen)?
(Ont i axel, bröst/hjärta, började i Mars/April och har inget med ME/CFS att göra(mig veterligen))

"han som jag träffade"

Är det psykologen du syftar på då?

/.../Psykologen undrade varför jag var där för huvudtaget efter ett tag han pratade med mig.
Sa till mig finns inte den minsta indikation på att det skulle vara nått för en psykolog.
Även min läkare ställde sig frågande till det hela, men för att stänga den delen så utredes det ändå.
/.../

"han som jag träffade"

Är det psykologen du syftar på då?

Ja.

Så med en utredning för 8-9 år sedan, där en läkare och en psykolog var inblandade, stängde man alltså vägen för en psykiatrisk problematik?

Du tror mer på en enda psykolog, när han säger att det inte handlar om psykisk ohälsa, än vad du tror på en drös specialistläkare, när de inte hittar någon somatisk förklaring till varför du mår som du gör?

Och dina nytillkomna besvär med migrerande smärtor utan somatisk förklaring tror du heller inte hänger ihop med det tillstånd man diagnosticerat som ME?

Hm.