2007-11-08, 03:15
#1
Det jag nu ska försöka återge skedde för cirka en månad sedan. Jag hade inga planer på att skriva en rapport men efter att ha läst några ikväll tänkte jag att jag ger det en chans. Jag ska försöka följa formalian.
Substans: Psilocybe cubensis colombian
Dos: Elefantens rekomendation för en "normal" dosering - 1.2 g.
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 75-80 kg
Tid: Fyra till fem timmar kanske, svårt att avgöra i efterhand.
Beskrivning: Skriv in din beskrivning av trippen.
Utvärdering: En av de bästa upplevelserna jag haft, dock förstod jg att detta bara var en försmak av de upplevelser man kan få på hallucinogener och psykeliska grejer.
Nåväl.
Jag och två polare hade fem gram cubensis. Den ene av oss har relatvt stora erfarenheter av svamp och liknande, vi hade bara erfarenhet av cannabis, benzo och lite lite amfetamin.
Jag och den andra "nybörjaren" käkade i oss en påse på 2.5 gram, den andre skulle ta halva men "råkade" ta hela.
Vi satt i min soffa, förväntansfulla och ivriga att få "lyfta". Efter kanske 20 minuter (betoning på kanske) upptäckte jag hur min bokhylla började svaja, skuggorna rörde lite på sig och väggen bakom bokhyllan liksom försvann och ersattes av ingenting alls.
Jag betraktade bokhyllan ett tag, kanske tio till femton minuter. Jag märkte att saker och ting började förändras, fast jag förklarade för mig själv att "det är ju bara svampen, jag håller inte på att bli tokig".
Jag minns att jag lutade huvudet bakåt. Jag slöt ögonen för att testa vad för typ av skådespel som skulle utspela sig på mina ögonlock. Jag försökte fokusera blicken på någon liten grej man "ser" när man sluter ögonen. Pricken jag "såg" på blev till en linje som åkte runt framför mig mot den mörka bakgrunden och blev till något slags prunkande kurbits.
"Shit" tänkte jag, det här var ju riktigt härligt. Efter ett tag kom det mer folk, vi var bort emot 10 personer allt som allt, fast bara tre som svampade. Jag gick emellan folksamlingen i mitt vardagsrum och min balkong. Ibland ville jag bara snacka med folk, berätta om vad jag upplevde och jämföra med deras tidigare upplevelser, de flesta hade testat svamp. Färger och ljud var det som förändrades mest. En blänkande kapsyl i öonvrån kunde te sig som en långtradarlykta som bländade mig för en kort stund. Jag minns att en kompis sade "pliiiing" åt någonting. Ögonblicket efter plinget stängde jag ögonen och tyckte mig kunna se plinger färdas upp emot min lampa och ebba ut i mörkret.
Om det nu hade gått en timme eller tre timmar kan jag inte svara på, tiden hade liksom fått fnatt och accelererade kraftigt ibland medan den tycktes stanna upp helt och hållet ibland.
Efter ytterligare en stund låg jag och den erfarne svamparen ute på en säng jag har på balkongen, den tredje som svampade satt i en fåtölj. Denna kväll var det fullmåne och väldigt mycket moln. Vi satt och betraktade detta naturens mirakel till och från under flera timmar. Jag minns att jag säger "det är svårt att veta vad man ska göra av sin mun" vilket får dom andra och även mig själv att börja skratta. Det jag menade var att jag gärna ville prata med folk samtidigt som jag kände att jag har inget vettigt att prata om. Alla tre vad rätt insnöade i sig själva, omvärlden hade ingen betydelse. Inte ens dom som satt inne spelade någon roll, det var bara vi tre som fanns, omvärlden tycktes helt meningslös och intetsägande.
Tiden gick och vi satt och kollade på månen och molnen. Vi började skämta om att molnen vi såg egentligen var haschrök från en polares lägenhet som inte ligger långt ifrån min. Trots att vi skrattade gott åt det började jag fundera på om ändå inte en liten liten del ändå var haschrök. Så mycket som det röks där voe det ju konstigt om inget av röken nådde upp till himmelen.
"Om man rör huvudet står molnen stilla" hör jag mig själv säga. En nykter kompis börjar skratta, jag inser själv hur dumt det är och att jag hade helt fel - men likt fanstår ju molnen still om man rör lite på huvudet. Konstigt, mycket konstigt, men jävligt skoj med svamp tänkte jag.
Kvällen gick vidare mot natten, folk gick hem och till slut var det bara fem personer kvar. Jag och den ene som svampade, som även skulle sova över hos mig, bestämde oss för att ta sällskap med den tredje personen hem till honom och passa på att gå förbi en nattöppen Statoil mack och handla lite.
Mitt i centrum, som under sommaren och hösten har sett ut som en krigszon på grund av vägarbete, lägger jag och en av kompisarna märke till något på marken. Han tar upp det, vi betraktar det någon sekund innan vi börjar skratta som bara den. Det vi hittat är ett svartvitt fotografi av en gammal kärring som ser ut att vara i 70 års åldern och sitsur.
Vi går ner till Statoil och handlar, detta är några dagar innan jippot Kanelbullens Dag. Jag börjar snacka med expediten om erbjudandet de har på kanelbullar. Jag kommer fram till att det är mycket billigt, expediten ler åt mig och skrattar.
(Jag kan tillägga att Statoil är det enda nattöppna stället här, folk handlar en hel del munchies här så personalen är van vid det mesta.)
Vi sätter oss i parken utanför. Jag tar en tugga av min senapsmacka jag köpt efter noga övervägande, jag insåg att det nog inte skulle vara gott att äta men jag viille ändå testa. Jag hade helt rätt, senapen liksom växte i munnen och det sved i gommen. Min kompis chokladbit smakade "som olja" sade han så vi bytte. Vi satt kvar i parken några minuter och försökte analysera våran upplevelse som vi förstod började lida mot sitt slut.
Vi kom fram till att det var jävligt härligt och att ingenting annat i världen var av betydelse just i det ögonblicket. Vi satt och pratade och jag spelade munspel för fulla muggar. Vi gick hem till mig och lyssnade på Leonard Cohens "Famous blue raincoat" på repeat in någon timme innan vi somnade.
En av de bästa upplevelserna i mitt liv, jag ser fram emot nästa tripp som fan.
Enda baksidan var att jag fick lov att skita tre gånger inom två timmar nästkommande kväll varav den sista urtömningen var ungefär som bajsscenen i Dum & Dummare, det lät åtminstone likadant.
Substans: Psilocybe cubensis colombian
Dos: Elefantens rekomendation för en "normal" dosering - 1.2 g.
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 75-80 kg
Tid: Fyra till fem timmar kanske, svårt att avgöra i efterhand.
Beskrivning: Skriv in din beskrivning av trippen.
Utvärdering: En av de bästa upplevelserna jag haft, dock förstod jg att detta bara var en försmak av de upplevelser man kan få på hallucinogener och psykeliska grejer.
Nåväl.
Jag och två polare hade fem gram cubensis. Den ene av oss har relatvt stora erfarenheter av svamp och liknande, vi hade bara erfarenhet av cannabis, benzo och lite lite amfetamin.
Jag och den andra "nybörjaren" käkade i oss en påse på 2.5 gram, den andre skulle ta halva men "råkade" ta hela.
Vi satt i min soffa, förväntansfulla och ivriga att få "lyfta". Efter kanske 20 minuter (betoning på kanske) upptäckte jag hur min bokhylla började svaja, skuggorna rörde lite på sig och väggen bakom bokhyllan liksom försvann och ersattes av ingenting alls.
Jag betraktade bokhyllan ett tag, kanske tio till femton minuter. Jag märkte att saker och ting började förändras, fast jag förklarade för mig själv att "det är ju bara svampen, jag håller inte på att bli tokig".
Jag minns att jag lutade huvudet bakåt. Jag slöt ögonen för att testa vad för typ av skådespel som skulle utspela sig på mina ögonlock. Jag försökte fokusera blicken på någon liten grej man "ser" när man sluter ögonen. Pricken jag "såg" på blev till en linje som åkte runt framför mig mot den mörka bakgrunden och blev till något slags prunkande kurbits.
"Shit" tänkte jag, det här var ju riktigt härligt. Efter ett tag kom det mer folk, vi var bort emot 10 personer allt som allt, fast bara tre som svampade. Jag gick emellan folksamlingen i mitt vardagsrum och min balkong. Ibland ville jag bara snacka med folk, berätta om vad jag upplevde och jämföra med deras tidigare upplevelser, de flesta hade testat svamp. Färger och ljud var det som förändrades mest. En blänkande kapsyl i öonvrån kunde te sig som en långtradarlykta som bländade mig för en kort stund. Jag minns att en kompis sade "pliiiing" åt någonting. Ögonblicket efter plinget stängde jag ögonen och tyckte mig kunna se plinger färdas upp emot min lampa och ebba ut i mörkret.
Om det nu hade gått en timme eller tre timmar kan jag inte svara på, tiden hade liksom fått fnatt och accelererade kraftigt ibland medan den tycktes stanna upp helt och hållet ibland.
Efter ytterligare en stund låg jag och den erfarne svamparen ute på en säng jag har på balkongen, den tredje som svampade satt i en fåtölj. Denna kväll var det fullmåne och väldigt mycket moln. Vi satt och betraktade detta naturens mirakel till och från under flera timmar. Jag minns att jag säger "det är svårt att veta vad man ska göra av sin mun" vilket får dom andra och även mig själv att börja skratta. Det jag menade var att jag gärna ville prata med folk samtidigt som jag kände att jag har inget vettigt att prata om. Alla tre vad rätt insnöade i sig själva, omvärlden hade ingen betydelse. Inte ens dom som satt inne spelade någon roll, det var bara vi tre som fanns, omvärlden tycktes helt meningslös och intetsägande.
Tiden gick och vi satt och kollade på månen och molnen. Vi började skämta om att molnen vi såg egentligen var haschrök från en polares lägenhet som inte ligger långt ifrån min. Trots att vi skrattade gott åt det började jag fundera på om ändå inte en liten liten del ändå var haschrök. Så mycket som det röks där voe det ju konstigt om inget av röken nådde upp till himmelen.
"Om man rör huvudet står molnen stilla" hör jag mig själv säga. En nykter kompis börjar skratta, jag inser själv hur dumt det är och att jag hade helt fel - men likt fanstår ju molnen still om man rör lite på huvudet. Konstigt, mycket konstigt, men jävligt skoj med svamp tänkte jag.
Kvällen gick vidare mot natten, folk gick hem och till slut var det bara fem personer kvar. Jag och den ene som svampade, som även skulle sova över hos mig, bestämde oss för att ta sällskap med den tredje personen hem till honom och passa på att gå förbi en nattöppen Statoil mack och handla lite.
Mitt i centrum, som under sommaren och hösten har sett ut som en krigszon på grund av vägarbete, lägger jag och en av kompisarna märke till något på marken. Han tar upp det, vi betraktar det någon sekund innan vi börjar skratta som bara den. Det vi hittat är ett svartvitt fotografi av en gammal kärring som ser ut att vara i 70 års åldern och sitsur.
Vi går ner till Statoil och handlar, detta är några dagar innan jippot Kanelbullens Dag. Jag börjar snacka med expediten om erbjudandet de har på kanelbullar. Jag kommer fram till att det är mycket billigt, expediten ler åt mig och skrattar.
(Jag kan tillägga att Statoil är det enda nattöppna stället här, folk handlar en hel del munchies här så personalen är van vid det mesta.)
Vi sätter oss i parken utanför. Jag tar en tugga av min senapsmacka jag köpt efter noga övervägande, jag insåg att det nog inte skulle vara gott att äta men jag viille ändå testa. Jag hade helt rätt, senapen liksom växte i munnen och det sved i gommen. Min kompis chokladbit smakade "som olja" sade han så vi bytte. Vi satt kvar i parken några minuter och försökte analysera våran upplevelse som vi förstod började lida mot sitt slut.
Vi kom fram till att det var jävligt härligt och att ingenting annat i världen var av betydelse just i det ögonblicket. Vi satt och pratade och jag spelade munspel för fulla muggar. Vi gick hem till mig och lyssnade på Leonard Cohens "Famous blue raincoat" på repeat in någon timme innan vi somnade.
En av de bästa upplevelserna i mitt liv, jag ser fram emot nästa tripp som fan.
Enda baksidan var att jag fick lov att skita tre gånger inom två timmar nästkommande kväll varav den sista urtömningen var ungefär som bajsscenen i Dum & Dummare, det lät åtminstone likadant.
