Jobbigt att vara man i sverige?

Väldigt intressant läsning det här även om jag inte känner igen mig i mycket som skrivs i min vardag.

Det verkar förekomma orättvisor åt båda håll ser jag det som. Och drömmen vore väl att vi kunde arbeta med varandra och inte mot.

Det märkligaste är nog när man som präktigt kvinnorespekterande svensk man blir ratad för nån från en främmande kultur, som är en riktig MAN.

Det är jobbigt att vara vad som helst i Sverige, eftersom det är ett skitland, men det är jobbigare att vara man. Anledningen är enkel: Sverige befinner sig i ett starkt matriark som hela tiden försöker bli starkare genom att påstå att landet befinner sig i ett patriark. Men vem som helst med fler än 19 hjärnceller ser väldigt tydligt att Sverige är fullständigt kvinnodominerat i bland annat media.

Se bara på dessa vilda påståenden om att män tjänar mer än kvinnor...ja om man slår ut vad ALLA män tjänar och vad ALLA kvinnor tjänar, men så kan man ju inte räkna ut saker. Det intressanta är väl om en man tjänar mer än en kvinna om de har samma befattning, arbetsuppgifter och erfarenhet? Svaret är nej, män tjänar INTE mer än kvinnor. Men ändå är detta något slags faktum i Sverige, för att de organiserade kvinnogrupperna hjärntvättat oss med sådana idiotiska påståenden hur länge som helst.

Lägg sedan till att Svenska män generellt är väldigt mesiga och naiva, och att Sverige är så pass jämställt som det är (med lite vikt på kvinnosidan) så får man ett väldigt jobbigt land att bo i som man.

Ja vad fan ska man säga som du inte sagt? Kanske att det i sverige fortfarande finns en bild av romans och allt som går till ska bekostas av män, i relationer man/kvinna så ska mannen leka curlingpartner för kvinnan.
Sen när det kommer till sexuella relationer så har kvinnor det enklare att skaffa sig en partner, och om hon sen dumpar partner och hoppar till nästa så är hon bara en stark och frigjord quinna. Gör en snygging till man samma sak så är han en ondsint player.

Lika så på ett generellt plan, kvinnor framställs som de svaga och beskydd behövande så när någon av dem skaffar sig lite ryggrad och gör något(tex karriär inom musikbranschen) så är det genast fantastiskt, just för att det är en kvinna som gör det.

Men vad är grejen?
Om du vill att man INTE skall specialbehandlas på grund av kön är du ju snarare feminist än något annat.
Vill du ha bort könsrollerna (mannen betalar på krogen, kvinnan skall beskyddas) eller inte?

Jag hatar ordet feminist, jag är fan i helvete inte feminist! Själva ordet feminist i sig har fått betydelsen att kvinnor ska få det bättre, inte att man är för ett könsneutralt samhälle.

Jag tycker att man kan få ha kvar de gamla traditionerna att mannen står för pengarna och kvinnan sköter hemmet om folk nu vill det, inge fler öronmärkta pengar för pappaledighet.

Om kvinnan nu vill beskyddas, sure, då kan hon få hitta en man som går med på det, men jag är inte en ädel riddare med sköld svärd och näsduk på lansen.

Men du; Om du vill ha en tjej som vill ha "en riktig man" och som själv vill vara "en riktig kvinna" så behöver du inte vara jämställd i ditt beteende.
Du kan ju köra vilda västern om du vill, och du hittar säkert någon tjej någonstans som går igång på det.

Riktigt så enkelt är det nog inte.

Ett tag var jag ofta inne på en chatt där det var en massa kvinnliga feminister av typen som studerar genusvetenskap på universitetet och är näst intill militanta i sin övertygelse.

En dag var det en av dem som berättade att hon hade den perfekta killen som även han var en riktig feminist och verkligen delade arbetet med hem och barn med henne. Sedan erkände hon lite skamligt att hon ibland hade lite svårt att tända på honom och att hon saknade "en riktig man" som hon uttryckte det.

Allt fler av dessa feminister erkände motvilligt att de också kände så. Efter en stunds diskuterande kom de fram till att de ändå ville ha en mjuk och jämställd man, men att de även ansåg sig ha rätt att kräva att han ibland skulle spela macho för att det tände dem.

Tyvärr tror jag inte de var unika kvinnor utan att det hos många finns en klyfta mellan vad intellektet och känslorna säger.

Riktigt så enkelt är det nog inte.

Ett tag var jag ofta inne på en chatt där det var en massa kvinnliga feminister av typen som studerar genusvetenskap på universitetet och är näst intill militanta i sin övertygelse.

En dag var det en av dem som berättade att hon hade den perfekta killen som även han var en riktig feminist och verkligen delade arbetet med hem och barn med henne. Sedan erkände hon lite skamligt att hon ibland hade lite svårt att tända på honom och att hon saknade "en riktig man" som hon uttryckte det.

Allt fler av dessa feminister erkände motvilligt att de också kände så. Efter en stunds diskuterande kom de fram till att de ändå ville ha en mjuk och jämställd man, men att de även ansåg sig ha rätt att kräva att han ibland skulle spela macho för att det tände dem.

Tyvärr tror jag inte de var unika kvinnor utan att det hos många finns en klyfta mellan vad intellektet och känslorna säger.

1. Den sämsta lögnen jag sett
2. Den största (nåja) missuppfattningen som vad som är manligt som jag sett
"Get real"...

Det här är litegrann som de där "läsarnas egna sexberättelser" i Aktuell rapport. "Jag lovar, det var verkligen så att sjuksyster gick i värsta kortkorta stassen på salen och red gubbarna på långvården".