Ayn Rand och hennes författarskap

Tjena!

Jag har, precis som många andra, läst Atlas Shrugged och fastnade hårt för den. Det var ett par månader sedan jag läste boken och nu råkar jag ha litteraturtorka och är sugen på en ny bok - kom då direkt att tänka på THe Fountainhead. Boken är ju fruktansvärt lång och jag har ingen lust att börja läsa den för att vid halva boken inse att den inte har någon mening...

Vad säger ni?

Om du överlevde Atlas Shrugged så förstår jag inte hur du kan mena att The Fountainhead är lång. Du måste ha blandat ihop böckerna på något sätt.

Om du nu gillar wannabe-upplysningsfilosofens pseudofilosofi så visst fast jag tror nog det är bättre om du läser en bok av en riktig filosof istället, om det är sånt du är intresserad av d.v.s. Candide av Voltaire är rätt bra.

Jag läste både böckerna för en 16-17 år sen när jag var rätt politiskt och filosofiskt naiv. Nu vet jag bättre. Jag skulle inte ödsla tid på den här författarinnans rätt uppfuckade människosyn.

Tjena!

Jag har, precis som många andra, läst Atlas Shrugged och fastnade hårt för den. Det var ett par månader sedan jag läste boken och nu råkar jag ha litteraturtorka och är sugen på en ny bok - kom då direkt att tänka på THe Fountainhead. Boken är ju fruktansvärt lång och jag har ingen lust att börja läsa den för att vid halva boken inse att den inte har någon mening...

Vad säger ni?

Jag läste både böckerna för en 16-17 år sen när jag var rätt politiskt och filosofiskt naiv. Nu vet jag bättre. Jag skulle inte ödsla tid på den här författarinnans rätt uppfuckade människosyn.

Även om du inte tycker att Ayn Rand är en bra författare behöver du väl inte dra ned henne till samma nivå som Voltaire.

Nu har jag inte läst The Fountainhead, men We the Living var intressant, dels eftersom att den kontrasterar sig i miljö mot Atlas Shrugged, men också för att karaktärerna inte är riktigt så stereotypa som de är i tidigare nämnda bok.

/Adrian

"Och världen skälvde" är förmodligen en av de mest spektakulära romaner jag läst. En av de mest spektakulära böcker över huvud taget, till och med. Meningen med den här tråden kan man dock fundera över. Att diskutera smak är slöseri med tid. Uppskattar man inte objektivismen, uppskattar man ej heller nämnda bok. Uppskattar man objektivismen, kommer man närmast ofrånkomligen att älska nämnda bok. Men de gustibus non est disputandum: om smak skall man ej diskutera.