Pojkar får sämre betyg trots samma provresultat

Tycker med frivol är aningen knepig här. Givetvis skall närvaron inte spela roll när det gäller betygssättning. Det är faktiskt bättre om de som kan slipper närvara för då kan de lägga sin energi på andra saker och på så sätt hinna utvecklas mer under samma tidsrymd. Dessutom är det motiverande att man kan slippa närvara om man blir färdig tidigare...

Betyg skall inte påverkas av hur många timmar man suttit på en viss stol...Skärpning Frivol, måste du försvara ALLT bara därför att?

Väl talat.
Min ibland bristande närvaro i skolan pa den tiden jag gick i skolan berodde mycket pa att det var sa förbannat mycket väntande!

Jobba i 20 minuter, lyssna pa idioterna diskutera självklarheter i 1 timme och 40 minuter. Bra skit.

Haha just det där, det är så spot on. Skolan idag består av 10% lärorika föreläsningar och sedan 90% självklartheter, flumm och utfyllnad.

Äh, det finns många som inte behöver lektioner för själva informationsinhämtningen.



Däremot tycker jag inte att det är så dumt som det är idag. Skolan, framför allt de första 12 åren handlar om uppfostran och att lära sig att falla in i samhällets led. Vissa har svårt för det och min uppfattning är att de också ofta får svårt senare. Därför ska även en förmåga att anpassa sig och följa regler, normer och strukturer premieras. Kan tyckas tråkigt för rebellen, men sånt är livet. Jag vill inte jobba med något offer som tror att sociala regler är till för att brytas. Att man har lätt för att lära är fint, men en helt annan sak.

Det svåra är ju att den sociala bedömningen blir väldigt subjektiv och även om alla vet så står det ju inte i betygskriterierna. Dessutom mognar tjejer och killar lite olika. Det blir lite konstigt, men jag vet inte hur man ska lösa det bättre. I dagsläget känns det dock inte som ett så stort problem och kraven som ställs är inte spec höga. Har man lätt för att lära så är allt man behöver göra att gå dit, säga någon sak på varje lektion och sedan gå hem. Klarar man inte det så är det kanske lika bra att man inte får det högre betyget.

Killar måste precis som tjejer anpassa sig till de outtalade regler som finns i skolan. Jag säger inte att det är rätt eller fel, men skolan har som institution en grundläggande idé om att deltagande under lektioner och allt som tillkommer där belönas eftersom att eleven kan ta till sig informationen och använda den. Deltagande kräver närvaro. Även om det står att närvaro inte är betygsgrundande, så har den stor påverkan på betyget eftersom läraren inte på något vis kan se hur bra personen ifråga tillgodosett sig kunskaperna och förmågan att hantera dessa, endast genom att rätta slutprov. Nästan ALLA kursplaner kräver att man om man vill uppnå ett högre betyg än godkänt kan använda sig av sina kunskaper, det är vad en lärare bevittnar under lektionstid. Hon/han ser också hur aktiv, deltagande och intresserad personen är av att lära sig och använda sig av sina kunskaper, saker som i slutändan påverkar lärarens omdöme av eleven och betyget.


Som sagt. Skolan (grundskola/gymnasie) är konservativ i meningen att den inte fullt ut tolererar att eleverna tillämpar sig kunskaperna på diverse olika sätt. Jag säger inte att det är rätt eller fel, jag säger kort och gott att det är så det ligger till. Det är få skolor som premierar självständigt lärande på det sättet ni eftersträvar, eftersom skolan förutsätter aktivt deltagande (= närvaro).


Jag är bestört, men du ber mig dra åt helvete. Då vet jag.

Lär dig skilja mellan vad någon anser i en fråga och det någon skriver om hur det faktiskt fungerar. Eftersom du blir så förbannad, så kan vi ju lätt konstatera att det synsätt som jag presenterat som det rådande är det som gäller idag och att idéerna om att närvaro inte spelar roll är ett önsketänkande.

Sen är det få elever som "redan kan" samtliga saker som lärs ut i diverse ämnen, och de som "redan kan" får chansen att brilljera om dom tar den, och chansen att utvecklas om dom närvarar men fördjupar sig, vilket leder till högre betyg i motsats till frånvaro. Läraren har inte en chans i oceanen att veta om en person är ett geni i ämnet, om denne inte närvarar annat än på slutprov och kan omöjligtvis sätta rätt betyg eftersom det behövs fler uppvisningar av kompetensen i betyget, än slutprovsresultat.

Om det enda du gör under din lektionsnärvaro är att sitta på en stol, så förstår jag dina åsikter. Rent generellt, så uppskattar dock läraren deltagande i undervisningens samtliga moment och det brukar rimligtvis göra att man presterar bättre = bättre betyg.

Rent generellt så är det faktiskt ointressant vad läraren (som icke har förmågan att förstå pojkarnas behov) anser vara intressant.

Skulle en 14 årig pojke ha bättre koll på det menar du?

Nej, det intressanta är hur man kan få den fjortonåriga pojken att bli intresserad.

Visst handlar skolan till stor del om uppfostran, men jag förstår inte att man sätter det som en social norm att man ska sitta still på en lektion där man kan allting, och gärna ställa intelligensbefriade frågor bara för att verka "engagerad".

Eller om vi säger såhär: Olle kan historia mycket bra (självlärd pga. intresse), men är något sämre i engelska. Då han kan historia så bra gör han hellre något annat än att sitta och nicka med i lektioner som ligger på en nivå som är mycket lägre än hans egna. Han går däremot på engelskan, och "engagerar" sig mer där, då han måste fråga en del för att kunna med (han är sämre i engelska, remember?).

På proven skriver han ett MVG i historian, men "bara" ett starkt VG i engelskan. På grund av skillnaden i närvaron och det alltid så fina "engagemanget" får han dock MVG som slutbetyg i engelskan, men bara VG i historian. Fråga: Är det en rättvisande bild när han får sämre betyg i historian, där han är ett riktigt ess, och ett bättre i engelskan, trots att han är ganska medioker i språket?

Poängen: Ska man sätta betyg efter hur bra eleverna beter sig mot sin omgivning, ska detta göra i ett eget betyg eller framföras och förbättras på annat sätt. Ett betyg i historia ska beskriva elevens kunskap i ämnet, vilket ju i själva verket är ganska naturligt. Dagens system däremot, tillåter alldeles för mycket utrymme för subjektivitet, och däri ligger problemet. Man får inte sämre kunskaper i geografi för att man inte visar engagemang, och inte blir man bättre i ämnet om man gör det heller.

Man undrar ju lite grann hur du skulle reagera på följande fakta:

Kvinnor får sämre betyg (lön) trots att formell arbetsvärdering (betyg) ger samma resultat som för män.

Låt mig "gissa", du råkar av en händelse gör en radikalt annorlunda tolkning där. Din trovärdighet i det här är noll.

Det finns inget rent generellt sammanhang på individbasis, du kan inte överföra gruppstatistik till individer, det funkar inte så. Dessutom handlar tråden om att man uppenbarligen inte nödvändigtvis presterar bättre om man har högre närvaro! Killar presterar trots allt bättre fast de inte sköter sig lika bra, alltså är ditt antagande fel...


Skolan bör och fostrar i dagsläget ingeting, på vilket sätt anser du barnen uppfostras? Våra lärare skall inte uppfostra utan vara "neutrala", oftast är de dessutom väldigt konflikträdda och försöker på intet vis stärka elevernas karaktär. Klasserna är uppdelade efter åldersgrupper vilket medför att barn endast umgås med lika gamla barn, något som knappast kan anses var fostrande. I Sveriges skola uppfostrar ynglen sig själva, det är den bittra sanningen.