Citat:
Det är jag övertygad om att lärarna försöker. Dels för att det är jobbigt att undervisa de som inte vill bli undervisade, men också för att det är deras jobb.
Ursprungligen postat av texo
Nej, det intressanta är hur man kan få den fjortonåriga pojken att bli intresserad.
Citat:
Att man är bra på ett ämne betyder inte att man inte kan ställa bra frågor. Det är klart att det kan vara jobbigt när alla inte är på samma nivå och således inte kan diskutera samma saker. Men ofta finns det någon mer i klassen som iaf kan ställa någon motfråga osv. Läraren brukar dessutom ha lite koll.
Ursprungligen postat av Flaskback
Visst handlar skolan till stor del om uppfostran, men jag förstår inte att man sätter det som en social norm att man ska sitta still på en lektion där man kan allting, och gärna ställa intelligensbefriade frågor bara för att verka "engagerad".
Eller om vi säger såhär: Olle kan historia mycket bra (självlärd pga. intresse), men är något sämre i engelska. Då han kan historia så bra gör han hellre något annat än att sitta och nicka med i lektioner som ligger på en nivå som är mycket lägre än hans egna. Han går däremot på engelskan, och "engagerar" sig mer där, då han måste fråga en del för att kunna med (han är sämre i engelska, remember?).
På proven skriver han ett MVG i historian, men "bara" ett starkt VG i engelskan. På grund av skillnaden i närvaron och det alltid så fina "engagemanget" får han dock MVG som slutbetyg i engelskan, men bara VG i historian. Fråga: Är det en rättvisande bild när han får sämre betyg i historian, där han är ett riktigt ess, och ett bättre i engelskan, trots att han är ganska medioker i språket?
Eller om vi säger såhär: Olle kan historia mycket bra (självlärd pga. intresse), men är något sämre i engelska. Då han kan historia så bra gör han hellre något annat än att sitta och nicka med i lektioner som ligger på en nivå som är mycket lägre än hans egna. Han går däremot på engelskan, och "engagerar" sig mer där, då han måste fråga en del för att kunna med (han är sämre i engelska, remember?).
På proven skriver han ett MVG i historian, men "bara" ett starkt VG i engelskan. På grund av skillnaden i närvaron och det alltid så fina "engagemanget" får han dock MVG som slutbetyg i engelskan, men bara VG i historian. Fråga: Är det en rättvisande bild när han får sämre betyg i historian, där han är ett riktigt ess, och ett bättre i engelskan, trots att han är ganska medioker i språket?
Dina betyg skulle man ju också kunna tolka som att du fick precis den totalpoäng som du förtjänade. Det kanske låter galet, men då är man tillbaka på det här med vad (grund)skolan är till för. Det handlar om att ge alla en grundnivå både vad gäller kunskap och "uppfostran". Barn som är lite bättre ska få lite bättre betyg, men fokus ligger inte på hur man exakt mäter kompetens. Ditt exempel var såklart väldigt mycket tydligare än det kan bli i verkligheten, där t.ex. ett prov inte mäter så mycket då de i högstadiet är av mkt liten omfattning.
Citat:
Problemet som subjektiva åsikter innebär tog jag upp innan, det håller jag med om och anser inte att detta är en perfekt lösning. Att helt bortse från barnets "uppfostran" vore dock värre. Däremot tycker jag att det finns en viktigare fråga än vad betyget i historia betyder och det är vad det totala slutbetyget säger om en elev som går ut grundskolan. Min uppfattning är att betygssystemet, med de omtalade egenskaperna, inte släpper igenom missanpassade som lyckas på proven. Iaf inte utan att det märks på snittet. Det tycker jag är värdefullt. För när jag börjar på gymnasiet och söker till en klass med höga intagningspoäng så vill jag inte hamna med barn som har problem. Jag vill hamna med barn som både har lite kunskap och en viss förmåga att fungera i en skolmiljö.
Ursprungligen postat av Flaskback
Poängen: Ska man sätta betyg efter hur bra eleverna beter sig mot sin omgivning, ska detta göra i ett eget betyg eller framföras och förbättras på annat sätt. Ett betyg i historia ska beskriva elevens kunskap i ämnet, vilket ju i själva verket är ganska naturligt. Dagens system däremot, tillåter alldeles för mycket utrymme för subjektivitet, och däri ligger problemet. Man får inte sämre kunskaper i geografi för att man inte visar engagemang, och inte blir man bättre i ämnet om man gör det heller.
Citat:
Den fostrar ju oerhört mycket. Uppfostran handlar inte bara om hur man svarar till sin far...
Ursprungligen postat av MalariaMyggan
Skolan bör och fostrar i dagsläget ingeting, på vilket sätt anser du barnen uppfostras? Våra lärare skall inte uppfostra utan vara "neutrala", oftast är de dessutom väldigt konflikträdda och försöker på intet vis stärka elevernas karaktär. Klasserna är uppdelade efter åldersgrupper vilket medför att barn endast umgås med lika gamla barn, något som knappast kan anses var fostrande. I Sveriges skola uppfostrar ynglen sig själva, det är den bittra sanningen.
Den uppfostran som sker är en "skoluppfostran" som förbereder barn för fortsatta studier och senare för det fortsatta (arbets)livet. Vi lär oss, förutom läsa och skriva osv, t.ex. att tänka kritiskt och att förhålla oss till information omkring oss. Vikten av dessa lärdomar (som genomsyrar hela skolsystemet) märks kanske som tydligast när man pratar med människor som gått i skolan i andra länder.
När man pratar med utlänningar blir uppfostringsaspekten väldigt tydlig och för mig blir det också tydligt att kunskap bara är en liten del av skolgången. Det finns t.ex. många länder med mkt hårdare tempo där barnen får plugga som djur för att få bra betyg. Men sedan kommer de ut och kan inte tänka själva. Bara läsa böcker och beskriva vad de läst. Det är såklart också något som märks ute i arbetslivet, där vi svenskar trots allt klarar oss rätt bra. Nåja, det blir en lång OT-diskuss om jag fortsätter. Kontentan är att vi enligt mig uppfostras i allra högsta grad.