Pojkar får sämre betyg trots samma provresultat

Att vara aktiv och närvarande handlar ju inte om att få hjälp av en lärare.

Varför inte?
Existerar det en skillnad någonstans är det smidigt att förklara att skillnaden är befogad.
Enligt ditt resonemang kan inte diskriminering förekomma då det är ett omöjligt fenomen.

Enligt läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan ska läraren göra en "allsidig utvärdering av varje elevs kunskapsutveckling". Vid betygsättningen ska läraren "utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper" (Lpo 94, kap. 2.7). För gymnasieskolan finns motsvarande riktlinjer i Lpf 94, kap. 2.5.

I båda läroplanerna hänvisas till kursplanernas krav, dvs. till målen för utbildningen. Det innebär att bedömning och betygsättning alltid ska ske med målen som utgångspunkt. Det innebär i sin tur att närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete m.m. inte i sig ska vara grund för betygsättningen, såvida de inte nämns i målen som ska uppnås, till exempel vad gäller laborationsarbete.

Se där ja. Nu kan vi ha en diskussion kring varför tjejer får högre betyg än killar då närvaro m.m inte hör till betyget.

Jag tror att mycket ligger i att lärarkåren faktiskt inte följer dessa regler. Åtminstone är det vad jag känner efter min erfarenhet från skolans värld som elev och lärarstudent.

Ja så är det definitivt. Har själv varit med om de många gånger.

Jag har pratat med flera gymnasielärare och de erkänner att man aldrig kan bedöma rättvist. Grundskolan och gymnasieskolan är en värld som kryllar av subjektivitet. Det är dessutom skrämmande när lärarna själva anser att betygskriterierna från Skolverket är diffusa och svårtolkade och därför får höfta och gå lite efter eget tycke och smak.
När jag gick i gymnasiet så var det dessutom allmänt känt att vissa lärare var svårare att få bra betyg av än andra så att lärare skulle vara några supermänniskor som är 100% objektiva, vilket det verkar som om man får tro vissa i denna tråd, kan vi ju ganska lätt avfärda.

Självklart går det att bedöma rättvist, eller i alla fall fall mer rättvist än idag. Att det inte går att nå absolut är ju inget försvar för att vara mer orättvis än vad man måste vara.

Till exempel så kan man ju börja med att faktiskt följa de regler som finns och har funnits sedan 1994, alltså att närvaro, flit och uppförande inte är betygsgrunder. Sedan kanske man kan börja med lite anonyma prov, eller så kan man inom ett lärarlag komma överens om att ibland rätta varandras prov.

"Enligt ditt resonemang kan inte diskriminering förekomma då det är ett omöjligt fenomen"
- Nej.

Finns det någon länk eller dylikt som bekräftar det du påstår?
Dessutom stod det inte att närvaro och aktivitet inte var nödvändigt, vilket du påstod.

Men herregud människa, in på Google eller Skolverkets hemsida och klicka dig fram till LPO 94, och sedan Skolverkets allmäna råd om betygsättning.

Närvaro och aktivitet är inte nödvändigt per definition. Däremot är det ju väldigt svårt att få ett korrekt betyg om man inte tar del av undervisningen och visar läraren vad man kan.

"Det innebär i sin tur att närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete m.m. inte i sig ska vara grund för betygsättningen"

Exakt vad är det du inte förstår? NÄRVARO HAR INGET MED BETYGET ATT GÖRA om kriterierna inte specifikt säger så, jag kan skriva alla prov i kursen utan att ha närvaro på en enda föreläsning och fortfarande få högsta betyg, det är inte troligt att man får högsta betyg eftersom man förmodligen inte har tillräckliga kunskaper, men det är en annan diskussion.

Kriterierna i grundskolan och gymnasiet ser till närvaro, precis som de flesta utbildningar på högre nivå, så självklart har NÄRVARON med betyget att göra.