Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

Det kan jag faktiskt inte svara på. Det är du som känner henne. Men ditt tillvägagångssätt som du precis beskrivit tror jag är en bra plan.

Jävligt rädd att jag sumpat det med tjejen genom att vara för på...

Så alla som är i ett tidigt stadie med en tjej ni gillar lyssna noga på mig. Var INTE för på. Jag lovar er, tålamod är så jävla värt i slutändan. Hur jobbigt det än är och hur svårt det än är att inte höra av sig så betalar det sig i slutändan. Ångrar mig med hela mitt hjärta.

Alla är såhär i början. Ingen är perfekt o vet exakt hur man ska spela korten. Vissa kan vara kalla o vara lite "dryga" men samtidigt visa ett tålamod o tar det lugnt medan andra är osäkra o ställer massa frågor i hjärnan som sedan leder till att man vill för mycket.

Som du skriver, tålamod och njuta av situationen utan några större förväntningar är det bästa i mina ögon. Hade jag vetat om detta när jag började snacka med den här tjejen så hade det troligtvis gått mycket bättre än vad det blev till. Men jag kan endast ta med mig denna lärdom och erfarenhet vidare i livet o ska jag vara ärligt så är det bra att jag lärde mig detta nu i ung ålder men att jag får dåligt samvete för att tjejen fick uppleva min skit.

Vad har du nu lyckats med?

tack, behövde läsa detta. försöker just att inte höra av mig till bruden jag träffar just nu, så sjukt svårt bara. gjorde misstaget att skriva till henne på fb igår.

Positiva var att jag bara svarade lite kort och svaret kom ett par timmar från hon skrev och det blev inte som vanligt, att man skickar massor med meddelanden.

men ska ge fan i datorn, och ta en promenad när jag tänker på henne. Fan man vill bara skrika ut sina känslor. Att ständigt gå mellan hopp och förtvivlan tar på psyket.

Tja! Vet inte om detta är rätt ställe att posta, vi får väl se helt enkelt.

Är en kille i 20-års åldern och har aldrig haft en flickvän innan, mest för att jag egentligen inte haft intresse och inte är en särskilt extrovert person. Prata med tjejer har jag inget problem med (dvs är inte nervös eller så, känns helt normalt för mig).

Nu till ämnet:
Jag gillar en tjej som jag känt sen 3 år tillbaka. Vi träffades på en resa, sista dagen innan returresan (inte solo, våra kompisgäng hängde med varandra) och vi la till varandra på facebook. Hördes inte så mycket mer under flera månader, men när sommaren kom så började vi chatta en hel del, och till slut så träffades vi, fikade, bio, the usual stuff. Jag var intresserad från början, men var (och är) för nervös/oerfaren för att gå vidare. Vi gjorde aldrig något som ens kunde tyda på något kärleksfullt, och jag antar att när vi träffades så var det som kompisar, men kan även ha varit vanliga träffar (typ dates?). Hon blev till slut ihop med en kille vilket gjorde mig lite halvt deppig (vilket jag aldrig berättat), men tänkte inte så mycket mer på det. Vi träffades några gånger till, även när hon hade pojkvän så just då såg hon mig nog inte som pojkvänsmaterial. Hon gjorde slut med sin kille efter några månader, och vi fortsatte träffas ett par gånger.

Snabbspolar vi ca 1 år framåt så kommer vi till maj 2012, då hon hade en fest hemma hos sig där jag var bjuden, plus hennes egna kompisar som jag aldrig träffat förut. Hon sneade lite och spenderade större delen av kvällen på toaletten (hon hade inte druckit mycket), och när festen var slut så sa hon att jag fick gärna sova över om jag ville det, eftersom jag bor några mil därifrån och jag inte kunde ta mig hem. Jag frågade var hon skulle sova och hon svarade att hon skulle ta hennes föräldrars säng eftersom hennes rum var upptaget. Hon frågade vart jag ville sova och jag svarade att kunde sova hos henne om det var ok. Det var det och vi sov under hela natten (jag är inte intresserad av sex med en tjej som jag aldrig ens kysst, så för mig var det inga problem). Nästa dag hjälpte jag henne städa, sen så följde hon med mig när jag skulle ta bussen hem. När bussen kom så gav jag henne an snabb puss på kinden och sa att jag hade haft sjukt trevligt även om det blev som det blev, vi sa hejdå och jag gick på bussen.

Vi hörde inte av varandra på ett bra tag (typ 8 månader) och jag tog det som hon inte var särskilt intresserad, vilket jag respekterade och lät henne vara. Sen plötsligt för några månader sen så messade hon mig helt random, frågade hur det var etc. Sen dess har vi messat en hel del, och hon föreslog typ att hon ville träffas nån gång. Det gick till så att vi snackade om TV-serien Sherlock som båda kollat på, hur bra den var osv. Då nämner hon att "Vi kanske kan ta å se ett avsnitt tillsammans nån gång?" och jag svarade självklart ja, men vi bestämde inte någon tidpunkt utan bara att vi kunde göra det nån gång. Nån vecka senare så så kom det upp igen då hon sa nåt i stil med "nä men seriöst, vi kan träffas å se på Sherlock eller nåt" och jag bara "sure, jag är på", sen sa jag inget mer om det fören några dagar senare då jag frågade om hon vill hitta på nåt nån dag, och så sa vi att vi kunde träffas till denna helgen.

Det var själva bakgrunden, nu kommer jag till frågorna.
Tror ni att jag i "friendzone"? Jag skulle kunna tro att jag är det, men är ganska osäker. Vi har träffats kanske 10 gånger under 2 år, och det känns inte riktigt som det är tillräckligt mycket för att hon ska kunna lägga mig i "friendzonen", för så bra 'kompisar' är vi inte.

Om jag är i friendzone, hur ska jag gå tillväga för att ta mig ur den?

Om jag inte är i friendzone, hur jag bete mig när vi träffas till helgen? Ska jag ta det lugnt, bara ligga i soffan å chilla tillsammans, eller ska jag gradvis öka kroppskontakt? Är det en vettig idé att försöka hålla hennes hand om vi inte har träffats på så länge (har förövrigt aldrig hållit händer tillsammans)?

Hur ska jag veta om hon är intresserad av mig? Är hon det?

Jag gillar henne väldigt mycket, och till en början försökte jag tänka rationellt och tänka att det vara var en "love at first sight", alltså ingen äkta kärlek, och att jag egentligen inte hade en chans hos henne. Ibland så funderar jag på hur det skulle vara om vi blev tillsammans, men det leder till att jag tänker att det vore bäst om vi inte blev det, eftersom jag är en såpass tråkig person (vilket jag inte är) att hon skulle lida av att vara i ett förhållande med mig.

Det finns en hel del jag vill skriva, men det här har redan blivit en wall of text, så jag sparar det till senare.

hon svarade imorse o det har tydligen hänt en del allvarliga saker i hennes liv.. nu vet jag inte vad jag ska göra. Det e väl bara, som Repo sa att vänta på att det lugnat ner sig för henne.

Jag kan förstå att hon inte fokuserar på kärleken nu så vi får se vad som händer, nu e det nog bäst att låta henne va i fred ett tag..

Får man fråga hur det gick till?

Hur betalar det sig i slutändan? Jo, tjejen orkar inte längre och skiter fullständigt i killen och går vidare med sitt liv. Varför skulle killen vara "på" bara för att han hör av sig till tjejen? Varför frågar killen efter hennes nummer i så fall?

Jag är den typen som blev osäker och började överanalysera saker i hjärnan dvs ställa massa frågor och som till slut blev att jag ville för mycket. Jag agerade riktigt idiotiskt i början när jag lärde känna henne. Var väll rätt så desperat så jag ville inte förlora henne och så blev det som det blev att jag nog skrämde henne lite.


Jag har känt/känner mig precis som dig. Vill bara skrika ut mina känslor och att gå mellan hopp & förtvivlan tar verkligen på psyket. Fyfan. Vissa dagar har jag varit glad som fan och varit på toppen utav berget och andra dagar så har jag varit nedstämd som aldrig förr. Jadu.. fyfan.

Tips till dig är att njuta utav situationen ni har tillsammans. Låt det ta sin tid. Jag erkände mina känslor alldeles för tidigt till henne och det ångrar jag varje dag. När det har gått ett tag och ni båda är mogna nog att erkänna era känslor så låt gå. Men hellre att de kommer för sent än för tidigt. Du kommer bara skrämma tjejen om hon inte visat för dig att hon är kär i dig.

Ibland när jag ser tjejen i fråga inloggad på fb så börjar jag tänka på allt möjligt.. "Vad gör hon nu?" "Ska hon ut?" "Är hon med någon annan kille"? Ja du fattar. Man börjar tänka på allt möjligt. En del riktigt löjliga saker.



Är väll inte helt hundra på om jag pajjat det totalt. Jag hade mycket fritid igår och satte mig och började fundera på tiden med henne. Vi träffades på nyårsafton så de har väll gått 2 månader snart. Jag har varit riktig otålig och blev väll nästan direkt kär i henne. Bara efter några dejter så gjorde jag det stora misstaget (hjärnsläpp) och sa att jag tyckte jätte mycket om henne och att jag gärna ville vara mer än vänner osv. Svaret jag fick var självklart att vi inte hade setts så mycket och hon inte riktigt visste hur hon kände. Sen gjorde jag misstag #2 och frågade några träffar senare om vart vi var på väg. Visserligen var svaret positivare då "På rätt väg." men att jag var så på är något jag ångrar idag.

Nu har jag äntligen blivit nedplockad på jorden och jag har börjat njuta utav stunderna med henne istället för att hetsa och stressa. Det får ta sin tid är ungefär som jag tänker. Jag har alltså ingenting som backar upp mitt påstående men min magkänsla säger att jag även varit för på sistone. Känns som att jag får den känslan också när vi pratar på sms. T.ex. så var vi på middag i helgen och efter att vi skiljdes åt så får jag ännu en gång hjärnsläpp och drar i väg ett sms om hur kul jag hade osv osv puss. Svaret dröjde nästan en timme och jag vet att det var ett misstag från min sida att direkt dra iväg ett sms. Måste skrämt henne.

Idag sågs vi också så helt pajjat är det ju inte. Vi hade de trevligt hos henne, tog en promenad osv så det var ju mysigt. Hade det varit samma jag som för några veckor sen så hade jag förmodligen frågat henne om hon kunde ses i helgen. Dock gjorde jag inte det då jag vill vara lite "off" nu. Jag har alltså redan erkänt mina känslor och det känns som att jag spelat ut alla mina kort redan. Det är frustrerande att erkänna sina känslor men inte få någonting tillbaka. Jag vet inte om hon är nervös för att visa sina känslor eller om hon inte känner något för mig? Jag vill bara veta antingen eller. Kanske borde ta o snacka med henne nästa gång om oss? Hoppade det idag också då jag bara ville njuta.

Dessutom skulle hon bort ikväll och om det hade varit "före detta jag" så hade jag nog skrivit ett sms nu: "hoppas du får kul ikväll bla bla puss". Men det kanske är och vara för på? Vad vet jag. Hade vi varit tillsammans så hade det känts naturligt och göra men nu är vi ju inte det så då riskerar man ju uppenbarligen att vara för på.


Jag har funderat åt båda hållen och det känns som att jag byter strategi snabbare än jag får på mina kallingar. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag vet bara att jag var alldeles för på i början och en enstaka gång på sistone. Visst får jag positiv respons från henne men samtidigt kan det ta ett tag innan hon jag får själva svaret och det är där magkänslan säger att jag skrämde henne lite i början.

Jag mår inte speciellt bra utav att inte prata med henne men samtidigt vill jag ju inte vara på varje dag. Senaste gången jag skulle vara "off" så klarade jag 2 dagar innan jag skrev till henne. Det är jobbigt att det alltid är jag som skriver också.

Känns som att jag måste snacka med henne om detta. Är så jävla trött och frustrerad på allt detta "relations-vara på g-tjejer" grejjen. Allt är ju ett jävla spel. Dock är jag lite fundersam på hur hon hade reagerat om jag inte skriver på 1 vecka. Kommer hon ens bry sig? Eller börjar hon tänka: "Han var ju så på förut och nu skriver han inte?" Hon kanske glömmer bort mig till och med.

Som ni allesammans ser så är jag lite i ruiner just nu. Har verkligen försökt vara "the nice guy" och köpt presenter samt tagit henne på middag. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Vara på? Vara off? En sak jag har i tips till er som är i ett tidigt stadie med en tjej är att iaf inte erkänna era känslor tidigt eller så. Smsa med henne kan ni ju alltid göra men hetsa inte för mycket om när ni nästa gång ska ses osv.

edit:

I grund och botten behöver jag tips och råd om hur jag ska agera. Står verkligen utan strategi just nu. Allt jag vet är att jag verkligen gillar tjejen och jag blir frustrerad när jag ser vilka killar det finns där ute. Killar som inte alls behandlar tjejer med respekt men samtidigt får tag på någon att vara i ett förhållande med. Tydligen är den snälla grabben inte alls attraktiv.

Jag tänkte fråga henne idag om hur hon känner för mig för att jag klarar inte av att leva såhär mycket längre men jag gjorde inte det så det får bli nästa gång. Frustrationen och inte veta var jag har henne. Det dödar mig. Men det känns som att vi måste ha ett snack om att jag varit för på osv också. Ett långt jävla snack helt enkelt där jag förklarar att jag vet att jag var otålig i början på relationen.

Jag lider med dig, du sitter i skiten. Men för helvete vad tänker du med. Du har precis konstaterat att du sa att du tyckte om henne alldeles för tidigt, men nu sitter du och skriver att du ska prata om er??? Skärp dig.

Du har känt henne sen nyår, ni är inte tillsammans och du köper presenter?? Vad är det för fel på dig.

"Tydligen är den snälla grabben inte alls attraktiv. "
Du kan ju alltid sattsa på Blattebruden.


I vilket fall, du behöver helt klart en strategi. Gör allting tvärtom. Du kan kolla på George i Seinfeld när han testar den strategin, jag tror den skulle funka för dig med.

Köpte en sak åt henne till alla hjärtans dag, skrev det som att jag uppvaktat henne med presenter flera gånger vilket jag inte har. My bad!

Ibland känns det som att hon inte riktigt vågar säga att hon inte har några större känslor för mig och i andra fall känns det som att hon bara inte vågar öppna sig och säga att hon tycker om mig. Jag måste i alla fall prata och fråga hur hon känner vilket får bli nästa gång vi ses.

Och ja, en strategi behövs verkligen.