Den stora tråden för råd gällande relationer, intresse, flirt m.m.

nenene lugn nu, ett billigt försök på att få din uppmärksamhet. Jag vet inte vilken ålder hon eller du är men ta det lugnt bara. Nu har du chansen att vara ärlig o säga det du tycker men som sagt du får välja själv hur det känns bäst.

19-20 års åldern, jag skrev," hej nej jag är inte sur utan tycker det är trist att det är så svårt att bara säga vad man egentligen vill."

får svar: "va?"

Jag skrev: "jag tyckte du var intressant att hänga med men när det ska ta två veckor från att jag frågar om en kaffe till att "tjejkompisen" ska hänga på blir det ganska genomskinligt att det inte finns något intresse"

Not ready for a relationship then. Att man inte kan förstå att det finns ett litet problem är för mig sjukt. Jag försökte också göra sådana här små signaler men orkade inte efter ett tag o sa bara exakt det jag kände o tyckte. Allt blev bättre o hon svarade mig så jag slapp tänka så mycket. Hon förstod inte till en början men det lättade på mitt hjärta iaf.

Jag lovar dig att kommunicerar ni två med varandra bättre så finns det inga frågor som inte får några svar.

Hahaha hon skrev: "Jag vet ju inte vad du vill heller. vi har bara setts två gånger och allt känns bara så hastigt".

Värt att notera är att vi har haft TVÅ ensamdejter sedan den 22:a DECEMBER.

Nu har du ju chansen o säga vad du vill då hon tydligen inte vet om det. Men som sagt upp till dig hur ärlig du vill vara utan att tänka på "konsekvenserna".

Förstår hon inte att du vill ha henne eller vad är problemet? Jag kan förstå att hon tycker det har gått lite väl fort (Du är för desperat, hihihi )

Men du har två val nu. Antingen ta det lugnt bara o förvänta dig ingenting eller att vara ärlig mot henne och säg exakt det du vill.

Jo men jag kör på ärliga och ta det lugnt då och skriver att jag vill lära känna henne bättre men att jag tycker det är synd att vi aldrig kan träffas själva? Hon skrev förövrigt innan jag skrev att "vi behöver ju inte bestämma så mycket utan bara ta allt som det kommer eller hur kännder du?

Så kör jag fula spelet och skriver: "Ja precis så tycker jag med! jag vill lära känna dig mer men det är svårt när man inte kan prata med varandra "

Fick svar: Ja men vad bra då tycker vi samma men du jag ska sova vi hörs kanske imorgon. God natt <3

svarade: god natt<3

slowplayar detta så får man se vart det leder, förväntar mig absolut ingenting alls :d

Jag fick EXAKT samma sms från den här tjejen jag höll på med. Och för att DU ska må så bra som möjligt så är det bäst att ta det lugnt o inte ha några förväntningar. I början vill man mycket på kort tid men det fungerar inte så Handlar om att ge o ta blandat med kommunikation och ärlighet och i mina ögon har du redan det.

Aja lycka till då så får du komma med en update när det är "akut"

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka kring detta...just nu är jag bara så fruktansvärt ledsen, sårad och...arg.

I höstas fick jag efter en fest kontakt med en kille och vi började skriva till varandra. Bara oskyldiga, vänskapliga konversationer. Långa, om allt och inget. Efter ett par månader möttes vi av en slump ute på krogen och jag gick fram och hälsade. Vi hade jätte kul i hop, och sågs även av en slump helgen efter det. Han följde med mig hem, och även om det inte hände något så satt vi och prata hela natten. Efter den kvällen bad han om mitt nummer och vi började smsa. Mils långa sms. Och jag började fundera ganska seriöst över denna killen. Han var inte lik någon jag träffat innan. Och jag blev förbannat kär.
Några helger efter detta kom han ensam för att möta upp mig och mina vänner på krogen, vi dansade, promenerade runt i stan halva natten och sen följde jag med han hem. Han tände ljus. Vi lyssna på musik och hade det hur mysigt som helst enda in på morgonen. Och sen hade vi vad jag tyckte var "kärleksfullt" (nyktert)sex.
Och så fortsatte det. Vi smsade under veckorna, längre och längre sms, han började skriva "Kram!" i slutet av dem och under helgerna blev det mer regel än undantag att jag sov över hos han efter att vi vart ute. Även dessa gånger med ljus, musik, frukost, sex, hålla handen, hålla om...ja, hela baletten. Han bjöd mig på lunch dagen efter och introducerade mig ogenerat för sina vänner. Och han träffade gladligen mina med. Han kom som väldens självklaraste grej på en utställning jag var med i....Ja kort sagt, det stämde, allt stämde. Allt förutom att han hade fått ett jobb 120 mil bort i februari. Något som gjorde ont, men som jag försökte se på med optimism. Han pratade öppet om det, gav mig hintar om att han tyckte att det skulle bli jobbigt att flytta "just nu"...
Jag började bli mer och mer säker på att han kände något för mig med. Annars beter man sig inte på det sättet? Alla mina vänner sa att de var helt säkra på att vi var på samma nivå. Och så...nu förra helgen, efter nära 4 månader av vad jag trott varit uppstarten på något nytt, något seriöst så tar jag mod till mig och frågar om han vill hitta på något i helgen, bara vi två. Till en början låter han positiv, frågar vad vi ska hitta på. Men sen får jag smset i stil med "Det låter trevligt, men jag tror vi måste prata om vart vi har varandra i detta, om inte du tycker att det känns viktigt, så för min skull...". Vi träffades och han sa att han inte var kär i mig. Att jag har missuppfattat och att detta var en "spännande" och "rolig" grej till en början men att det nu blivit för seriöst från min sida. "Jag är ledsen om du tycker vi gjort saker man inte ska göra om man inte dejtar." Hell yeah..."Jag ligger inte med tjejer jag inte bryr mig om, och vi har haft kul tillsammans men...". Jag stod med hakan i marken. Jag sa som det var, att jag var förbannat kär i han, och att detta sög...att jag inte trodde att han kände på det viset. Hur har han kunnat bete sig på detta sättet, så länge och inte trott att han ingav förhoppningar? Vilken naiv värld lever han i? Han är ändå 26 år gammal...ingen förvirrad tonåring. Han verkar ha sitt liv samman, inga konstigheter liksom, vänner (de flesta tjejer), projekt, social, trevlig....Han var/är någon jag verkligen skulle kunna se mig själv med.

Så nu..på fredag är vi bjudna till samma fest. En fest jag egentligen från början tänkte gå på för att få chansen att träffa han. Han sa att han tyckte att jag skulle komma ändå, att han ville vara vän med mig, för att han "bryr sig om mig", och för att jag är en kul tjej.. Att det hade varit bra så att vi kunde "avdramatisera detta". (lätt för han att säga!?)..Jag är skit kluven...ska jag gå dit? Hur ska jag bete mig? Jag vill gå dit, men jag vet inte om det är för att en del av mig hoppas han ska ångra sig, om det är för att han ska fatta att jag är ledsen och besviken eller om det är för att jag har lust att säga han ett par sanningens ord...

Har Jag varit naiv i detta? Har jag rätt att vara arg? hur hanterar jag situationen? Känner mig så kluven och förvirrad...

(tack ni som orkat läsa!!)

Får fan panik när man läser här om folk som blir sura för att de bara sett sitt "ragg" två, tre gånger under de senaste två veckorna. Måste man ses varje dag i början av en relation eller vad menar ni?

Det kommer inte att bli något. Ni är inte ens på samma våglängd.



Gå inte dit. Nu har han gjort sin syn på "er" klar och det finns inget incitament för dig att gå dit enbart för att träffa honom. Försök att glömma honom, visserligen är det lättare sagt än gjort men du kommer inte att få det du vill från honom. Och du ska inte vara hans vän bara för att han tycker så, jävligt lätt för honom att säga i övrigt. Har största sympatier för dig. Antagligen vill han inte vara i ett förhållande.

Det beror helt på hur bekväm du är och vad du själv vill. Finns egentligen inga "måsten".

Dubbelpost.

Jag vill nog påstå att om man trivs så bra i varandras sällskap att man vill ses varje dag så har man stora chanser till en lång och ljus framtid tillsammans. Om inte, visst det kanske kan utvecklas, men JAG skulle iaf inte tycka att det var värt att gå vidare om intresset är så svagt att hon inte vill träffa mig mer än en gång i veckan.

(Och är hon så osäker att hon hittar på bortförklaringar för att inte träffas mer än en gång i veckan bara för att "inte verka desperat" så är hon sorglig och får skylla sig själv att intresset försvinner från min sida.)